Jag är ledsen att jag inte skrivit men jag har kommit hem sent de senaste dagarna och har helt enkelt inte orkat, sen har jag haft lite problem med kompisar, men nu mår jag bättre så idag så ska jag skriva minst två kapitel. Förlåt mig!

Previously: ”Det kan nog du berätta för mig.” Hon hostade. ”Men dig och Grace på Starbucks, hur kunde du Justin, gå. Det är slut.” Vad pratade hon om? Han Grace kommit på mer skit om henne och mig för att hon ville ha mig tillbaka eller? Jag gick ut ur huset och drog upp mobilen. Slog in Grace’s nummer och ringde.

”Hej baby.” Svarade hon.
”Vi måste snacka, nu.” 

Jag bestämde träff med Grace, samma ställe, samma tid och samma dag igen. Jag är trött på hennes lekar, nu ska hon få känna på sin egen medicin. Jag hade beställt en kaffe och satt vid samma bord och väntade på henne. Mitt tålamod var svagt idag, snart sticker jag.
När jag precis skulle resa mig upp rusade Megan in på kaféet. Hon kollade runt som hon letade efter något. När hon fick syn på mig sprang hon fram till mig och slängde armarna runt halsen på mig.
”Jag kände på mig att det hon inte sa var sant så jag letade upp hennes nummer och ringde henne så sa hon att hon kände sig dålig och elak efter hon gjorde det så hon berättade vad som egentligen hänt, förlåt, förlåt, förlåt.” Hon tog ett djupt andetag och kollade in i mina ögon.
”Du är förlåten älskling.” Jag kysste henne och hon besvarade kyssen direkt. Jag lyfte upp henne så hennes fötter inte nuddade marken och snurrade runt henne. Jag kollade in i hennes gnistrande mörka ögon.
”Megan Nicole McQuinze, jag älskar dig, så himla mycket.” Sa jag och log så mina vita tänder syndes.
”Justin Drew Bieber, jag älskar dig också, så himla mycket.” Hon log tillbaka och kysste mig flera gånger på rad. Vi flätade ihop våra fingrar och gick hem till henne igen.

När vi kom in i hallen stod vi tysta en lång stund men vi tänkte nog samma sak för i samma stund slängde vi oss på varandra och började hångla. Jag lyfte upp henne och gick in i hennes sovrum. Jag slängde ner henne på sängen och lade mig över. Jag började knäppa upp hennes blus och hon drog av mig tröjan. Hon hjälpte till att ta av blusen och jag smekte henne över magen. Hon smekte mig samtidigt upp och ner på ryggen.
”Vill du verkligen?” Frågade jag när jag avbrutit kyssen. Hon nickade hastigt.
”Ja, med dig vill jag.” Vi kollade på varandra i några sekunder och började sedan hångla igen.
Jag snurrade runt oss så hon satt på mig. Medans vi masserade varandras tungor så knäppte hon upp mina byxor, samma gjorde jag på henne. Hon stoppade ner handen i mina byxor och började massera. Hon var bra på detta, för att vara oskuld. Jag sparkade av mina byxor och hon ställde sig med ett ben på var sida av mig och drog av sina byxor. Hon hade fina ben, långa och bruna. Hon lade sig på mig igen och började trycka sig mer mot mig än innan. Hon började hångla med mig igen och jag drog av mig mina kalsonger och hon drog av sig sina trosor och tog av sig bh:n. Hon kysste mig ner över magen och kom sedan ner. Hon drog handen upp och ner och stoppade sedan in den i munnen. Hon var duktig och det var enormt skönt. Jag kom efter inte långt tid, tre minuter eller nåt. Hon fick sperman i munnen och svalde den. Hon torkade sig runt munnen och krälade sedan upp för att kyssa mig igen. Jag snurrade runt oss så jag låg över henne, jag särade på hennes ben och tryckte in den. Hon ryckte till.
”Gör det ont? Du får säga till i så fall.” Sa jag mellan kyssarna. Hon skakade på huvudet.
”Det är okej, fortsätt du.” Hon började kyssa mig igen.
Jag rörde mig upp och ner, jag lade min panna mot Megans och höll munnen vidöppen, jag andades tungt och högt. Jag kände hur hon spräcktes och hon stönade till lite. Jag kunde därför trycka mig längre och köra lite hårade in också. Denna kvällen var den bästa i hela mitt liv.

Megans perspektiv
Justin slängde ner sig på sängen så hela madrassen gungade, vi båda andades tungt efter det hårda och svettiga sexet. Jag lade mig på sidan och hävde mig upp på armbågen. Jag stirrade på Justin i en minut utan att blinka. Han hade stängda ögon men när han öppnade blev han nog lite förvånad för han såg sin flickvän ligga och stirra på honom.  Han skakade bara på huvudet och kysste mig. Jag hörde något från hallen, dörren låstes upp. Jag kollade på Justin.
”Hallå, Megan?” Skrek mamma.
”Ja, jag är här inne.” Jag pekade mot min garderob. ”Gå in där, den är stor du hittar nog någonstans du kan gömma dig.” Sa jag till Justin och han gjorde som jag sa.
Jag tog ett par nya trosor och en av Justins tröjor som jag hade sedan innan, den var stor. Jag lade mig i sängen igen och hörde mammas klackskor komma mot mitt rum. Hon öppnade dörren precis efter Justin stängt dörrarna till garderoben.
”Hej gumman! Gud vad det luktar här inne. Pratade du precis med någon?” Hon kollade på mig och lade armarna i kors över bröstet.
”Öh, nej. Det är bara jag här inne.” Sa jag och log.
”Hm.” Hon stängde dörren och jag skulle gå upp till garderoben för att be Justin komma ut igen. ”Megan, se till att få ut Justin här ifrån innan Brandon kommer hem.” Jag suckade för att jag varit så osmidig. Jag nickade och mamma gick ut igen.
”Du kan komma fram Justin.” Sa jag med en irriterad röst. Han hade hunnit ta på sig alla kläderna.
”Vi försökte i alla fall.” Sa han och gick bort mot fönstret.
”Vänta, vart ska du?” Frågade jag och rynkade pannan.
”Klättra ut genom fönstret, vad trodde du?” Svarade han och skratta lite.
”Men mamma vet ändå att du är här nu så du kan gå ut det andra hållet. Genom den vanliga dörren.” Sa jag och log. ”Jag kan följa med ut dit.” Han nickade så vi flätade ihop fingrarna och gick ut mot hallen. Jag mötte mammas sura och irriterade blick, jag log bara till svar.
”Ja, vi ses då.” Sa Justin och släppte min hand.
”Det gör vi, jag älskar dig.” Svarade jag.
”Älskar dig med.” Sa han och kysste mig.
”Hejdå.”
”Hejdå.”
Denna kvällen var den bästa kvällen i hela mitt liv. 

- Detta var första gången jag skrev en sexscen, skriv i kommenterarna om ni vill ha dem på nåt annat sätt osv. xx

Previously: Nu när Megan och jag började prata om föräldrar, kanske borde jag försöka hitta vart min mamma finns, få träffa henne. Jag vände huvudet mot Megans och kollade ner på henne.
”Megan, jag vill hitta min mamma.”

Justins perspektiv
Vi satte oss vid datorn och började söka på hennes namn, Patricia Lynn Mallette. Inga resultat, hade hon bytat namn eller något? Kanske skulle man be polisen och hjälp, de brukar alltid få fram svar.
”Vi borde kanske be om hjälp från polisen?” Frågade jag och kollade på Megan som satt bredvid mig och kollade intressant på dataskärmen. Hon svarade inte utan skakade bara på huvudet.
”Nej, kolla här först.” Hon pekade på skärmen. ” ’En 37 årig kvinna, Patricia, försvann spårlöst för tre år sedan. Vi har pratat med släktingar och familj om vart hon tagit vägen. Ingen har sett till hennes 17- åriga son Justin heller. Om ni hör eller ser något meddela oss.’ Det måste vara din mamma Justin. Du är ju till och med på bild. Är det din mamma?” Hon kollade på mig med stora ögon.

 

”Jag känner igen henne, det måste vara hon.” Jag kollade på skärmen och sedan på Megan och log. Hon kastade sig runt min hals och kramade mig hårt, jag besvarade kramen snabbt.
”Ska vi ringa till polisen och säga att du är hennes son?” Mumlade hon mot mig axel.
”Ja, det är väl det bästa att göra.” Sa jag och nickade. ”Vi gör det nu så vi får det överstökat.” Hon nickade och gick för att hämta hemtelefonen.
”Ska du eller jag ringa?” Frågade hon mig.
”Jag kan ringa själv, det är nog bäst. Hon tog tag i min hand medans jag lade telefonen mot örat. Det gick fram fem signaler och sedan varade en kvinnoröst.
”Larmcentral New York City, vad kan jag hjälpa till med?” Jag spände käkarna och svalde.
”Öh, min mamma försvann för tre år sedan, Patricia Lynn Mallette. Jag är hennes son, Justin.” Jag kramade om Megans hand ännu hårdare.
”Justin, berätta vart du är så skickar jag en bil så får du följa med till polisstationen.” Jag andades in ett stort andetag.
”Oxewoodstreet 4B.” Svarade jag lätt och hon tackade och lade på. ”De ska skicka en bil och jag måste följa med till stationen.” Megan kollade upp på mig.
”Jag är stolt över dig älskling, att du gjorde det. Om jag får för poliserna följer jag med dig.” Jag nickade och lutade mig framåt för att kyssa henne. Hon lade sina händer på mina kinder och tryckte våra läppar mot varandra.

Megans perspektiv
Tio minuter efter Justin lagt på luren ringde det på dörren och vi båda sprang för att öppna. Det var precis de vi förväntat oss, polisen.
”Megan McQuinze?” Frågade en lång brunhårig polis.
”Det är jag det ja.” Jag kände hur Justin kom bakom mig. Polisen kollade på Justin.
”Du måste vara Justin Bieber.” Han nickade mot Justin.
”Det är rätt.”
”Du får följa med oss här, men din lilla tjej får stanna här. Tyvärr.” Polisen började gå ut från huset. Jag vände mig mot Justin.
”Du kommer klara dig fint, ring mig när ni är klara där.” Jag tog tag i hans svarta skinnjacka han kommit hit med. ”Gå nu, jag älskar dig.” Jag kysste honom länge och sedan avbröt han den.
”Lova att vänta på mig Megan.”
”Jag lovar.” Han pussade mig en gång och joggade sedan ut till polisbilen.
Jag stängde dörren och gick ut från lägenheten och ut från trapphuset för att vinka hejdå. Hoppas han klarar sig.

När jag kom tillbaka stod lägenhetsdörren öppen och jag kom ihåg att jag stängde den. Jag gick tyst in, tog ett metallskohorn och gick på jakt om det var någon inne i lägenheten.
”Hallå?” Jag småskrek och hörde något smällas igen från köket. Jag vände mig snabbt om och gick ut i köket. Där satt en tjej med mörkbrunt långt hår och åt vindruvor.
”Vem är du?” Frågade jag och höll upp skohornet.
”Man brukar hälsa först, men jag är Grace.” Jag öppnade min mun för att säga något men fick inte ut något.
”Är du Ju..” Jag hann inte fortsätta förrän hon avbröt mig och fyllde i min mening.
”Justins flickvän ja.” Jag rynkade min panna.
”Va, vad menar du nu?”
”Ja, jag träffade honom här om dagen, vi skulle träffas och bara ta en fika på Starbuck, så vi gick in på kaféet och satte oss. När jag behövde gå på toaletten kom han efter, drog in mig på toaletten och låste dörren. Han började kyssa mig. Jag försökte stoppa honom men det gick verkligen inte, när han vill ha något får han det.” Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
”Du borde gå Grace.” Sa jag och andades ut.
”Som du vill. Men håll dig borta från Justin.” Hon gick ut ur köket och ut i hallen. ”Hejdå Meg.” Hon log ett fult fejk leende och gick sedan ut och stängde dörren efter sig. Jag sjönk ner mot väggen och drog upp knäna till bröstet. Nu kom tårarna, de bara forsade ut. Hur kunde han? Jag visste ju trots inte om jag kunde tro på henne, men det lät enormt trovärdigt i alla fall. Jag måste höra det från Justin också.

Justins Perspektiv
Jag och den brunhåriga polisen satt mittemot varandra vid ett avlångt bord.
”När såg du din mamma sist Justin?” Frågade polisen.
”För tre år sedan, jag kommer inte ihåg datum och tid.” Han klottrade lite på sitt lilla block.
”Förstår, vart skulle din mamma när hon lämnade dig?”
”Till jobbet, sen kom hon inte hem.” Sa jag och pillade på mina naglar.
”Vart jobbade hon då?”
”Hm, vad jag minns var det på Center Mall NY på Expesso House.” Han klottrade ännu mer på blocket.
”Vi har nog tillräckligt med information för tillfället, tack så mycket Justin. Behöver du skjuts hem?” Jag nickade som svar.
”Då ska jag ta hem dig.” Jag log lite smått, han vinkade med handen att jag skulle följa efter honom. Det gjorde jag också, ville ju inte hamla i bråk med en polis direkt.

Jag bad polisen skjutsa hem mig till Megan, när jag knackade på öppnade hon inte.
”Megan?!” Skrek jag, jag kunde höra att någon kom mot dörren.
”Justin, bara gå.” Hon snörvlade till, grät hon?
”Megan vad har hänt?” Jag började bli orolig.
”Det kan nog du berätta för mig.” Hon hostade. ”Men dig och Grace på Starbucks, hur kunde du Justin, gå. Det är slut.” Vad pratade hon om? Han Grace kommit på mer skit om henne och mig för att hon ville ha mig tillbaka eller? Jag gick ut ur huset och drog upp mobilen. Slog in Grace’s nummer och ringde.
”Hej baby.” Svarade hon.
”Vi måste snacka, nu.” 

- Draaama! Kommetera för nytt kapitel. xx

Previously: En kvart kvar, eftersom jag inte hade något mer att göra satte jag mig i bilen och körde mot torget. 
När jag stått utanför Starbucks i fem minuter hörde jag sedan någon schasa fötterna i marken, jag vände mig om. Där stod hon.
”Hej Justin.”

Justins perspektiv
”Grace.” Jag log ett fejk leende som verkade se väldigt trovärdigt ut. Hon log stort och kramade lätt och snabbt om mig.
”Du har förändrats Justin, sist jag såg dig hade du hairflip frisyren och du var väldigt mycket kortare.” Hon skrattade till innan hon fortsatte. ”Du har ju blivit riktigt snygg, jag menar, wow.” Hon drog blicken från mina fötter upp till huvudet minst tio gånger.
”Glöm inte Grace, jag har tjej.”
”Har det någonsin stoppat mig innan?” Hon blinkade med ena ögat och gick sedan mot dörren till Starbucks. Jag svarade inte utan gick bara efter henne.
”Så, vad ska du ha Bieber?” Hon kollade på mig och sedan på menyerna ovanför kassan.
”Jag tar en kaffe och kanelbulle, vad ska du ha då?” Jag drog blicken från menyerna och kollade på henne.
”Hm, samma, du bjuder va.” Hon det söta leendet som jag en gång fallit för. Jag suckade och nickade.
”Ja, det gör jag väl.” Hon stoppade händerna i sina bröstfickor på jackan.
”Jag letar upp ett bord.” Hon gick iväg med små steg mot ett bord långt inne i kaféet. Efter jag fått min bricka med fikan och betalat gick jag efter henne. Hon var inte där, var hade hon tagit vägen?
”Psst, kom här Justin.” Jag vände mig om och såg Grace’s huvud sticka ut ur springan mellan dörren och dörrkarmen. ”Lämna brickan här ute.” Jag kollade på henne med en undrade blick men gjorde som hon sa. När jag kommit in genom dörren kom jag in ett rum med röd belysning och en Grace som tagit av sig hälften av kläderna. Hon gick fram till mig och började smeka mitt bröst och kysste mig samtidigt på halsen.
”Grace.. jag kan inte, jag har en tjej som jag älskar.” Jag svalde hårt och hon slutade kyssa mig.
”Så du älskar inte mig alls längre?” Hon kollade på mig med en ledsen blick och gick och satte sig i en soffa längre bort.
”Jo, klart jag gör. Men bara som kompis, det kommer inte bli du och jag igen Grace.” Jag gick ut ur rummet och ut från kaféet. Jag satte mig i bilen och körde mot Megans hus.

Megans perspektiv
Jag saknade Justin så det gjorde ont, hur länge skulle han vara borta egentligen? Eftersom mamma och Brandon hade åkt iväg och skulle vara bort hela dagen så bad jag Justin komma hem till mig efter han träffat Grace. Jag suckade och drog upp mobilen för att skicka ett sms till honom när det knackade på mitt fönster. Jag hoppade ner från sängen och gick bort till det, rullade upp rullgardinen, det hade visst börjat regna. När jag kollade ner från himlen och skulle se vem det var som knackade var det min älskade Justin. Han höll upp en lapp ”Du har alltid sagt att du velat bli kysst i regnet, så kom ut och kyss mig.”  Jag log men eftersom jag bodde på understa våningen så sprang jag ut  utan skor eller jacka och kastade mig rakt in i hans famn.
”Jag älskar dig nåt fruktansvärt.” Sa jag och pressade mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen inte långt efter.
”Och jag älskar dig mitt hjärta.” Mumlade han mot mina läppar och log.
 
”Vi får nog gå innan vi blir sjuka.” Han nickade, jag flätade ihop våra fingrar och började skaka, det var så kallt ute. När vi kom in bytade jag direkt om till gråa mjukisbyxor och ett vitt linne. Eftersom jag inte hade några kläder som passade Justin sprang jag in på Brandons rum och tog en vit t-shirt och ett par gråa mjukisar, mest för jag ville att vi skulle matcha varandra. 
”Här, ta på dig detta.” Jag räckte fram Brandons kläder till honom.
”Nej, jag kan inte ha din brors kläder på mig, han typ hatar mig.”
”Han kommer ändå inte att märka något.” Jag log. ”Ta dem nu.” Han suckade men hade inget annat val än att ta kläderna och byta om. Jag lade mig på mage i sängen och bara kollade på honom.
”Vad?” Frågade han mig och log lite.
”Du är så fucking fin.” Jag rullade över på rygg och bad honom komma och lägga sig bredvid. Han sket i att ta på sig tröja och lade sig bara bredvid mig. Han slog ut sin arm så jag kunde lägga mig på den, jag lade mig på sidan med magen mot honom och började göra små cirklar på hans ena bröst. Jag kände små bucklor.
”Justin, vad har hänt här?” Jag reste mig upp på armbågen så jag kunde se.
”När jag var femton, för två år sedan. Var jag och min bror med i en bilkrock, jag klarade mig men Darren gjorde inte. Jag var svårt skadad och mitt hjärta hade stannat, doktorn tog fram en defrilator och gav mig stötar så de fick igång hjärtat igen. Tack vare dem ligger jag här nu.” Han svalde och knep ihop ögonen, jag såg att en tår rann ut. Jag ville inte se honom gråta så jag torkade bort den snabbt.
”Gud, jag visste inte. Förlåt att jag frågade Justin.” Jag satte mig i gränsle över honom och slängde mig runt halsen på honom, jag kramade honom länge. Efter jag släppt kysste jag honom nästan överallt ovanför midjan. Mest på ärren han hade efter defrilatorn. Jag visste inte att han hade en annan bror, mer än hans lillebror Jaxon som han berättat mycket om. Han hade också en lillasyster, Jazmyn. Men de bodde i Stratford hos deras pappa. Justins föräldrar var skilda, han hade inte träffat sin mamma på tre år, hon hade bara försvunnit en dag och inte kommit tillbaka. Han hade fått klara sig ensam sen dess. Men jag ska absolut inte lämna honom. Om vi ska skiljas åt, får han lämna mig eller nån av oss råka ut för en väldigt allvarlig olycka så båda eller en av oss dör. Jag älskar honom.

Justins perspektiv
Megan var den första av alla mina flickvänner som verkligen brytt sig, jag har inte velat prata om min familj med någon annan innan, men med Megan var det speciellt. Hon ville veta, hon hade gått igenom nästan samma sak som mig, men hennes pappa hade dött. Jag önskar att jag bara kunde återuppliva honom eller något, så hon slapp leva med denna smärtan. Jag hatar lika mycket att se henne gråta som att se någon bli skjuten som jag gjort ett antal gånger när jag var med i gänget. Nu när Megan och jag började prata om föräldrar, kanske borde jag försöka hitta vart min mamma finns, få träffa henne. Jag vände huvudet mot Megans och kollade ner på henne.
”Megan, jag vill hitta min mamma.”

Jag är fett ledsen att jag inte skrivit idag, men jag kom inte hem förrän halv nio och sen skulle jag duscha och jag är supertrött. Men jag lovar att imorgon ska jag skriva massa, jag ska skriva tills mina fingrar värker. Jag Lovar! 

Jag undrar mest också om ni tycker kapitlena är tillräckligt långa eller om de ska vara längre? Om ni har ideér på vad jag kan skriva så kommentera! Snälla, det skulle varit riktigt gulligt av er. 
Ni får berätta om det är något jag behöver förbättra också, jag behöver respons.  Men jag är i alla fall jätteledsen för att inte skrivit idag, men överge mig inte, jag kommer skriva igen, lovar. xx

Previously:  ”Hej Megan.” Hon fnissade till och log.

”Hej Justin.” Jag log och tryckte sedan mina läppar mot hennes. Kyssen blev mer intensiv och jag kände hur hon öppnade munnen och jag tryckte in min tunga och började massera hennes med min. Hon log i hånglet och samma gjorde jag.  När hånglet var över flätade vi ihop våra fingrar och började gå mot bilen tillsammans. Jag följde med henne till passagerarsidan och öppnade dörren åt henne.
”Varsågod min sköna” Sa jag och log mot henne.
”Tack min herre.” Svarade hon och hoppade in i bilen. 
När jag skulle gå runt bilen för att hoppa in på förarsidan vibrerade min mobil. Jag tog upp den för att se vad det var. Sms. Varför skickade hon till mig?

Justins Perspektiv

Det var Grace, mitt ex. Jag stannade framför bilen för att läsa smset.

Från Grace:
Hej gullet, har tänkt på dig en hel del den sista tiden. Jag kommer till NY denna helgen, vad sägs om att träffas? X

Jag har inte träffat henne på mer än tre år, varför hade jag ens hennes nummer kvar? Jag kände att jag behövde svara, för jag ville inte vara oartig.

Till Grace:
Ett. Kalla inte mig gullet, jag har flickvän nu.
Två. Vi kan träffas men bara som vänner.
Tre. Möt mig vid Starbucks vid stortorget mitt i NY vid 16.00 imorgon. Ses.

Jag kände att jag behövde vara ärlig och berätta att jag hade tjej och det kändes bra att jag tog ställningen och vart vi skulle träffas och när. Om hon inte kunde då fick hon skylla sig själv.
Jag började gå till förarsätet och hoppade in.
”Varför dröjde det så länge?” Frågade Megan och kollade frågande på mig.
”Jo mitt ex. Grace. Hon skickade och frågade om jag ville träffa henne i helgen.” Jag log snett och kunde inte föreställa mig hur hon skulle reagera.
”Åh, vad svarade du då?” Hon kollade ner på sina händer som låg i hennes knä.
”Jag sa ja, men lugn jag berättade att jag hade tjej.
”Jag litar på dig Justin.” Hon kollade upp mot mig och log.
Jag svarade inte utan kysste bara henne fjäderlätt på kinden. Jag stoppade in nycklarna i tändningslåset och vred om så bilen startades. Sedan körde jag iväg mot skolan.

Megans Perspektiv
När han berättat om den tjejen Grace visste jag inte riktigt hur jag skulle svara, men jag litade på Justin, han skulle inte såra mig.
”Jag litar på dig Justin.” Var det ända jag svarade, utan att han svarade tillbaka kysste han mig bara på kinden. Han satte igång bilen och körde iväg. Jag satte mig tillrätta och bara njöt av att ha honom nära. Tiden har gått snabbt mellan mig och Justin men jag visste ändå att dessa känslorna var äkta. Han älskade mig, jag älskade honom. Det var det som betydde mest för mig. Vi var redan framme vid skolan, det tog inte långt tid. Jag hoppade ut och inte många sekunder senare kom Justin och tog min hand. Jag kom och tänka på Grace igen. De skulle träffas imorgon. Jag skulle vara en bra flickvän och inte fråga massa frågor och inte ringa mitt i träffen heller, detta fixade jag.
Vi kom in i skolan och jag omfamnades direkt av Pen.
”Omg, har inte sett dig på typ tusen år Meg, jag har saknat dig. Vart har du varit?” Hon lät orolig.
”Öh, ingenstans. Jag har saknat dig med.” Jag kramade om henne igen och hon besvarade kramen. ”Vi börjar om tio. Måste hämta mina saker, vi ses i klassrummet?” Hon nickade och jag och Justin gick mot våra skåp. När jag öppnade mitt skåp trillade alla mina saker ut. Jag suckade och satte mig på huk för att plocka upp dem igen.
”Men kolla, är det inte lilla Megan.” Jag kollade upp och såg Tracy, skolans bitch. Jag fattade inte hur hon kunde vara så populär så som hon betedde sig. ”Jag har hört att du och Justin Bieber dejtar, han är min.” Hon sa det sista extra skrapt.
”Skulle inte tro det, Tracy.” Jag reste mig upp och lade in mina böcker i skåpet och vände mig sedan mot henne.
”Käfta inte emot mig, om du inte vill att Gordon och hans vänner ska klå upp dig så får du nog passa din lilla söta käft.” Hon log ett ironiskt leende och lade lite hår bakom örat.
Gordon är skolans fotbollslags lagkapten.
”Jag är inte rädd för dem, och absolut inte rädd för dig.” Svarade jag nonchalant. Jag såg hur tre killar kom in genom skolans dörr och kom gåendes hitåt. Det var Grandon, Spencer och Toby. Gordon kom fram till mig, tog ett strypgrepp om halsen och lyfte upp mig mot skåpväggen. Jag höjde en hand mot hans arm och knep han precis under handen.
”Aj, bitch.” Jag tog den handen jag knipit honom med och lade på min hals.
”Aj? Hur tror du jag kände?” Frågade jag och höjde ögonbrynen.
”Du förtjänade det.” Svarade han och spände käkarna. Jag började bli riktigt irriterad på dem och jag hade börjat min lektion för fem minuter sedan.
”Jag tänker inte lägga ner min tid på er, hejdå.” Jag log samma ironiska leende som Tracy gjort innan sen tog jag mina svenska böcker, smällde igen mitt skåp och gick mot salen. Det jag inte märkte var att jag råkat klämma Tracys sjal i skåpet. Jag hann inte gå så långt innan två händer lades på mina axlar och drog ner mig på marken. Jag vände mig och där kom Tracy som hoppade på mig. Hon slog mig i ansiktet flera gången innan jag vände oss om så jag satt i gränsle över henne och höll fast hennes händer ovanför hennes huvud.
”Lämna mig ifred Tracy.” Sa jag och gav henne en lavett innan jag sprang in på lektion.

*Lördag*

Justins perspektiv
Klockan var 14.00 det vara bara två timmar tills jag skulle träffa Grace vid torget. Jag kände att jag fick väl fixa mig lite så hon inte trodde att jag kände mig tvingan, vilket jag egentligen gjorde men ville inte visa det. Jag bestämde mig för att hoppa in i duschen och tvättade kroppen och håret snabbt. När jag var klar gick virade jag en handduk runt midjan och gick in på mitt rum och valde kläder. Jag hade en halvtimme kvar innan jag var tvungen att köra för det tog nog runt en timme att köra in till torget eftersom Hills road var avstängd. Jag tog på mig ett par svarta jeans och en vit stor t-shirt. Eftersom jag inte hann fixa till håret riktigt så satte jag på mig en grå mössa också. En kvart kvar, eftersom jag inte hade något mer att göra satte jag mig i bilen och körde mot torget.
När jag stått utanför Starbucks i fem minuter hörde jag sedan någon schasa fötterna i marken, jag vände mig om. Där stod hon.
”Hej Justin.”

- Hur går det för Justin och Grace's träff? Hur går det för Megan, kommer hon kunna stå ut med att Tracy & Gordon är efter henne?

Previously: ”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma. 

”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

Jag måste ha somnat, jag kom knappt ihåg något alls från dagen innan, förutom att mamma bett Justin att aldrig prata med mig, eller se på mig, eller knappt tänka på mig. Hon var så patetisk.

Jag vaknade rätt tidigt, skolan började inte förrän om två timmar, men jag kunde inte somna om så jag gick upp och bestämde kläder. Det fick bli ett par jeansshorts, ett grått linne och en mörkblå jacka med guliga knappar. Jag blev väldigt nöjd med min stil, jag visste allvarligt inte att jag hade det i min garderob. Jag drog ut en låda med strumpor, det fick bli ett par vita hälstrumpor. Eftersom jag skulle ha mina låga vita converse så passade det med vita låga strumpor också. Jag började tänka på Justin och bestämde mig för att skicka ett sms till honom.

Till Justin:
Jag saknar dig, bry dig inte om vad mamma säger, om det skulle vara så får vi väl smyga. Lämna mig bara inte, jag ska hjälpa dig att komma bort från all den skiten du håller på mig, låt mig hjälpa dig. Puss.

Jag läste upp meddelandet högt för mig själv, det lät rätt bra om jag fick säga det själv. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocket och jag lät en trilla ner långsamt på min kind, jag ville inte att mamma eller Brandon skulle komma in och se mig gråta så jag torkade bort den snabbt. Jag bestämde mig för att gå in på toaletten och fixa till håret och make-upen. Inget speciellt, bara en hög tofs i håret men med sminket hade jag tänkt göra en lite förändring, men jag visste inte hur. Det skulle inte sticka ut för mycket. Det fick bli lite mascara och eyeliner, nu såg man verkligen den mörkbruna färgen på mina ögon. Jag drog lätt några drag med läppglans över läpparna innan jag gick ut i köket för att bre mig en macka. Såklart så står Brandon där också. Han hörde nog att jag kom för han vände sig och log mot mig.
”Hej, hur är det?” Jag mötte inte hans blick och svarade inte honom heller. ”Meg, du måste prata med oss någon gång igen.” Jag svarade fortfarande inte utan tog bara upp min iphone ur fickan, ett sms. Justin.

Från Justin:
Jag kommer inte lämna dig och jag låter dig hjälpa mig. Jag gör vad som helst för dig, jag har aldrig känt såhär för en tjej förut, jag tror de flesta får fel intryck av mig, men inte du. Du accepterar mig för den jag är. Jag vet att vi inte känt varandra länge men, Megan, jag älskar dig. Puss.

Jag log åt meddelandet, jag trodde verkligen inte han var en sådan romantiker. Jag kunde inte komma på exakt vad jag skulle skriva så jag tänkte ut något litet men som ändå betydde så enormt mycket.

Till Justin:
Jag älskar dig också.

Justins perspektiv
Hon älskade mig, det kändes varmt i hjärtat att någon älskade mig, ingen hade gjort det förut. Åtminstone inte på riktigt, jag hade haft massor med andra tjejer, men Meg var speciell, hon var vacker, smart, snäll, annorlunda, allt man önskar sig. Jag läste meddelandet om och om igen. Jag älskar dig också. Det var precis de orden jag ville höra. Hennes mamma eller bror du absolut inte få sabotera detta för oss. När jag vill ha något ska jag få det.

Jag kom på att jag fortfarande låg i sängen så jag bestämde mig för att gå upp och göra mig i ordning. Jag orkade inte fixa håret idag så jag satte istället på mig en beige mössa på huvudet, men kläder. Vad skulle jag ha för kläder? Det fick bli ett par svarta jeans, vit t-shirt, röd hoodie och en stort ljusblå jeansskjorta över allt. Det såg bra ut. Jag ställde mig framför helkroppsspeglen och rättade till kläderna lite. Eftersom det bara var en kvar tills vi började så bestämde jag mig för att köra till skolan, jag hade ändå inget att göra.

Till Meg:
Börja gå mot skolan, jag plockar upp dig på vägen. Puss

Från Meg:

Okej gullet, ses snart. Puss

Jag log för mig själv och gick sedan ut i hallen för att ta på mig mina vita, slitna converse och började gå ut mot bilen. Jag hoppade in, startade bilen och backade ut från uppfarten. Jag körde snabbt ut från gatan jag bor på och började bege mig mot Megs gata. Jag körde inte in helt på gata utan parkerade en liten bit ifrån, jag kände på mig att hon behövde en kram så jag hoppade ur bilen och började gå mot gatan. Jag såg en smal, brunhårig, söt tjej som gick fem meter från mig, hon hade blicken fäst på marken så visslade så hon skulle höra att jag var där. Jag stoppade in tummen och pekfingret i munnen och busvisslade. Hon kollade upp och log stort. Hon började springa mot mig och jag öppnade upp mina armar för att ta emot henne i en stor kram. När hon hoppat in i min famn lyfte jag upp henne högt. Jag ställde ner henne på marken och lade mina händer på hennes kinder.
”Hej Megan.” Hon fnissade till och log.
”Hej Justin.” Jag log och tryckte sedan mina läppar mot hennes. Kyssen blev mer intensiv och jag kände hur hon öppnade munnen och jag tryckte in min tunga och började massera hennes med min. Hon log i hånglet och samma gjorde jag.  När hånglet var över flätade vi ihop våra fingrar och började gå mot bilen tillsammans. Jag följde med henne till passagerarsidan och öppnade dörren åt henne.
”Varsågod min sköna” Sa jag och log mot henne.
”Tack min herre.” Svarade hon och hoppade in i bilen.
När jag skulle gå runt bilen för att hoppa in på förarsidan vibrerade min mobil. Jag tog upp den för att se vad det var. Sms. Varför skickade hon till mig?

- Justin och Megan vill verkligen inte släppa varandra och vem är det som smsar till Justin? Kommentera! xx

Btw. bilden i mitten där uppe är lite fail med storyn men skitsamma. Det visar mest hur de kramas.

Previously: ”Speak out.” Han kollade mig i ögonen och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.

”Jag vet inte hur jag ska börja.”
”Börja bara från början.”
”Okej, Justin, vad händer mellan oss? Du har undvikt mig i tre dagar nu. Jag står inte ut utan dig, berätta, vad händer mellan oss?”

Han hade nog stått och kollat på sina fötter i två minuter nu, hade han tänkt och svara idag eller? Mitt tålamod varade inte förevigt. Jag skakade på huvuvdet och med en suck började jag gå därifrån. Jag kände hur en arm tog tag om min och drog tillbaka min in i en kyss, Justins läppar. Jag har saknat dem. 
"Jag vet inte vad som händer mellan oss, men jag ska ta reda på det." Han flinade mot mig och började sedan backa där ifrån. "Hejdå Megan, jag kommer hem till dig ikväll, okej?" Jag nickade stort och vinkade sedan hejdå till honom. Ikväll? När ikväll? Jag kollade klockan 16.55, jag gissar på att ikväll menades med vid 19.00 så jag skyndade mig hem för att göra ordning där hemma. 

När jag kommit innanför dörren där hemma stog mamma och Brandon med armarna i kors, de såg inte ut att vara på så bra humör. 

"Hej?" Jag kollade fram och tillbaka på dem. "Vad är det med er?"

"Frågan är, vad är det med dig?" Sa mamma och pressade ihop läpparna. 

"Va, vänta vad snackar ni om?" Jag började nästan bli lite rädd för dem nu, Brandon hade aldrig sett så sur ut. Det måste vara något allvarligt. Mamma tog upp burken, Justins burk. Med gräset i, detta var inte bra. 

"Megan Nicole McQuinze, vad är detta?" Frågade mamma och öppnade burken. 

”Det är inte min, det är Justins.” Sa jag, varför sa jag det? Nu kommer inte Justin vilja träffa mig någon gång igen.
”Justins? Jaså? Jag vill att du ber honom komma hit idag, vill prata med honom.” Hon kollade allvarligt på mig, jag kollade på Brandon som kollade ner på sina fötter.
”Redan klart, han kommer ikväll.” Jag visste att detta inte var något bra. Jag skulle förlora Justin förevigt.

Klockan gick och den var över åtta, vart tog han vägen? Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Ville inte ringa ifall han kanske gjorde något viktigt eller liknande.

Till Justin:
Var är du? Vad menade du med ”Ikväll”? Du får inte säga att du inte kan komma för du måste, du har inget val.

Det tog inte många minuter förrän han smsade tillbaka att han kom om en kvart.  Jag gick ut till mamma för att prata med henne lite.
”Så, mamma. Snälla säg inte att jag inte får träffa honom mer, jag står inte ut utan honom. Skäll inte ut honom heller, snälla mamma. Nu när jag äntligen har hittat någon som accepterar mig för den jag är behöver du väl inte förstöra det?”
”Jag förstår att du inte vill att jag ska förstöra men jag vill samtidigt inte heller att du ska umgås med såna som håller på med såna saker, Megan du måste förstå att jag bara vill ditt bästa.”
”Om du vill mitt bästa gör du inte det.” Jag lade mina armar i kors över bröstet och gick sedan in på mitt rum och lade mig ner i sängen.  Jag tror jag slumrade till för när jag vaknade hade jag någons armar runt min kropp och jag kom inte ihåg att jag släppt in någon. Det var Justin, min Justin.
Jag vände mig om mot honom och smekte hans kind.
”Hej.”
”Tjena.” Han log lite smått men hade fortfarande sina ögon stängda. ”Vad var det du ville göra som var så himla viktigt?” Han öppnade ögonen och kollade in i mina.
”Det är inte jag som vill, det är min mamma, bäst att vi går ut där så du får höra vad hon har och säga.” Jag satte mig upp och sträckte på mina armar, jag sträckte ut min hand mot honom och han tog tag i den med sin. Sen gick vi ut hand i hand till vardagsrummet där mamma satt och löste korsord som en gammal dam.
”Mamma, du ville prata men Justin och här är han.” Justin lade sina händer på mina höfter och lutade huvudet på min axel.
”Ja, sitt ner ungdomar.” Hon visade mot handen mot tvåsitssoffan som stod mittmott henne. Eftersom Justin tog upp så pass mycket plats bestämde jag mig för att sätta mig i hans knä istället.
”Jo” Började mamma. ”Justin, jag hittade denna på Megans rum, hon sa att det var din.” Hon visade burken och jag hade skuldkänslor.
”Sa du till henne att det var min?” Viskade Justin till mig. Jag vände mig mot honom.
”Förlåt, jag menade inte..” Han höll fram sin hand mot mig och jag slutade prata.
”Jag vill inte att du träffar min dotter längre, jag vill att du går ut ur mitt hus direkt också.”
”Nej mamma, gör inte detta, du får inte gå ut Justin.” Mina tårar började rinna och jag skrek åt mamma.  ”Om du gör detta så vill du verkligen inte mitt bästa mamma.” Hon kollade på mig och skakade bara på huvudet.
”Hejdå Justin” Var det ändå hon sa, Justin puttade bort mig från hans knä och började gå mot dörren.
”Nej Justin, g-gå inte.” Jag grät riktigt mycket nu, jag hatade min mamma. Världens dåligaste mamma.
”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma.
”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

- Vad ska hända mellan Megan och Justin. Kommentera så skriver jag kanske ett till ikväll! xx