Previous:  Justin lade sitt pekfinger under min haka och lyfte upp mitt huvud. 

”Jag har en present till dig. Jag tror den kommer liva upp dig.” Han log och plockade fram en liten röd ask. Han gick ner på golvet och satte sitt ena knä på golvet. ”Megan Nicole McQuinze, vill du gifta dig med mig?” 

Justins perspektiv

Hennes undrande blick förvandlandes till ett stort och brett leende. Hon nickade ivrigt.
”Ja, ja, ja! Klart jag vill.” Jag log stort och hon sträckte fram fingret och jag satte på den silvriga ringen med en liten diamant på hennes finger. Hon drog upp handen till ansiktet och studerade ringen. Sedan lade sitt huvudet på sned och log mot mig.

 
                     "Yes, yes, yes, ofcourse i do!"

”Vart du tag i pengar till att köpa denna?” Frågade hon och slet blicken från ringen för att få
ögonkontakt med mig istället.
”Jag sparade lönen.” Svarade jag och log mot henne. Hon sträckte sig mot mig och kysste mig länge.
”Jo, du får åka hem idag, pratade med doktorn innan.” Sa jag glatt och hon blev ännu lyckligare.
”Får jag? Eller vänta, onödig fråga. När idag?” Skrattade hon och kollade på mig.
”När som, vill du åka nu?” Hon nickade och satte sig upp i sjuksängen. Hon trasslade sig ut alla kablar hon råkat komma in i när hon sov, sedan ställde hon sig upp på ostadiga ben. Hon sträckte ut sin arm för att jag skulle ta tag i den och hålla henne uppe. Jag hjälpte henne att ta på hennes vanliga kläder som jag tagit med till henne.

Vi var ute ur sjukhuset snabbt och satt redan i bilen på väg hem. Jag körde snabbare än vanligt för Megan satt och klagade på att hon ville ligga i sin säng och jag ville inte att hon skulle lida mer än vad hon redan gjorde, men när vi kom fram till porten orkade hon inte gå ur bilen så jag fick bära henne in till säng.
”Justin, kan du hämta ett glas vatten till mig?” Bad hon och log sitt lilla gulliga leende som man inte kunde säga nej till.
”Ja klart.” Svarade jag och gick ut till köket. Jag öppnade skåpet över vasken och tog ut ett stort glas. Jag fyllde det med vatten och hämtade lite is också. Sedan gick jag tillbaka till Megans sovrum.
”Här har du di-” Jag avslutade inte meningen eftersom jag upptäckte att hon hade redan somnat och jag vill inte väcka henne. Jag ställde ner vattnet på nattduksbordet och lade mig bredvid henne Efter några minuter av tänkande så somnade jag också.

Jag vaknade av att det dönade och att saker ramlade i golvet. Man kunde höra att saker också gick sönder. Det kändes kallt och ensamt i sängen så jag öppnade ögonen, jag hade rätt. Ensamt var det, det borde vara Megan som var ute i köket så jag gick ut där. Min syn var fortfarande suddig men jag såg tillräckligt mycket för att veta att det var Megan som satt på golvet och grät medans hon samlade ihop glasbitarna som låg utspridda över hela golvet.
”Megan, vad håller du på med?” Frågade jag och satte mig på huk bredvid henne.
”Jag skulle ta ut en tallrik och då trillade allting ner. Jag misslyckas hela tiden.” Svarade hon och snyftade till.
”Men gråt inte hjärtat, det är normalt att misslyckas.” Sa jag och smekte henne på ryggen. Hon släppte glasbitarna hon hade i händerna och kollade upp på mig.
”Jag vet inte hur normalt känns längre.” Svarade hon och lutade sig mot min axel.

Jag satte mig helt ner på rumpan och omfamnade henne. Hon hade sår på benen för hon antagligen suttit på glaset. Jag kysste hennes panna och kollade ner på benen
”Älskling, vi måste ta hand om såren på dina ben.” Hon kollade ner på dem och ryckte på axlarna och reste sig upp. Hon gick rakt på alla glasbitar och in på toaletten. Vad hade hänt med henne? Hon var helt annorlunda. Jag reste mig upp och gick efter, där inne på toaletten satt hon och väntade på att bli omhandtagen. Jag satte mig på huk framför henne och försökte få ögonkontakt med henne men hon vägrade så jag gav upp.
”Megan, vad händer med dig? Du beter dig så konstigt.” Jag lade en av hennes hårslingor bakom hennes öra och fortsatte kolla på henne. Hon ryckte på axlarna.
”Det händer bara så mycket saker i mitt liv just nu.” Svarade hon och tog tag i min hand och kramade om den, jag kramade tillbaka.
”Som?” Frågade jag, det ända jag visste var att hon var förtvivlad efter förlorat barnet men hade det hänt fler saker efter eller innan det?
”Mamma skickade ett sms i morse och berättade att hon och Brandon flyttat till Europa. Utan mig. Penelope skickade också i morse och berättade att hon inte kunde vara min vän längre för vi aldrig snackade. Jag förlorade precis mitt barn. Det är vad som händer i mitt liv just nu Justin.” Jag blev förvånad av svaret. Jag lyfte upp henne så jag kunde sätta mig under och ha henne i mitt knä. Jag kramade om henne.
”Förlåt gumman, jag visste inte. Men glöm inte. Så länge vi har varandra klarar vi allt.” Sa jag till henne och hon kollade på mig, log och nickade.
”Det glömmer jag aldrig.” Hon kramade om mig och kysste mig snabbt på munnen. ”Ta nu hand om mig.” Hon fnissade och jag lyfte upp henne, gick bort till handfatet och satte henne på bänken bredvid. Jag drog ut lådan under henne och tog ut bombull och lite handsprit. Jag blötte bomullen med spriten och förde den mot hennes ben.
”Detta kommer svida lite nu, men det går snabbt över.” Jag kollade upp på henne och hon nickade. Jag duttade lite på såren och satte därefter på plåster. När jag var klar såg hela hon ut som ett plåster för det fanns så många på hennes ben. ”Vi måste ut och städa undan glaset, så vi inte skadar oss mer. Eller jag kan göra det, gå du in och vila.” Sa jag och hon löd min order. Hon gick in och bäddade ner sig i sängen.
”Jag väntar här på dig älsklig.” Sa hon till mig och jag skrattade lite.
”Bra, jag skyndar mig.” Svarade jag och småjoggade för att hämta dammsugaren i städskåpet. Jag dammsög upp alla små bitar för de stora hade Megan redan slängt. När jag var klar ställde jag in dammsugaren och gick in till Megan och lade mig i sängen med henne. Hon delade med sig av täcket och där låg vi som vanligt och mös i sängen.
”Jag har en liten överraskning till dig Megan.” Hon kollade upp på mig och gjorde en min som betydde något liknande med berätta-annars-dödar-jag-dig. ”Jag har beställt en resa för oss till Hawaii.” Hon sken upp i ett leende och kramade om mig.
”Allvarligt? Ska vi till Hawaii. När?” Mumlade hon mot min mage.
”Ikväll.” 

- Vad tycker ni om novellen hitills? Är den bra/dålig? Varför tycker du som du tycker?
+ Ska jag ha mycket bilder i mina inlägg? Kommentera nu allihopa!!

Previously:  När vi kom hälsade jag lite på mina jobbkamrater och presenterade Megan för de som inte träffat henne ännu. Jag hade berättat mycket om henne så de visste redan nästan allt om henne. Men när jag kom in till den stora klungan i mitten av stället såg jag personerna jag minst ville träffa nu. Grace och Wren.

Megans perspektiv
Jag drog Justin i hans jackärm för att han skulle kolla på mig.
”Justin, vad gör Grace här?” Frågade jag osäkert och kollade upp på honom.
”Jag har ingen aning men jag ska ta reda på det.” Svarade han och gick snabbt bort mot dem. Jag trippade efter honom som en liten hundvalp.
”Vad gör ni här?” Frågade Justin dem båda strängt. Han kollade mellan Grace och Wren hela tiden för att se vem som svarade.
”Jo, eftersom Wren har fått jobb här tänkte vi liksom, what the hell, vi kunde ju också komma på festen.” Grace log ett retsamt leende och detsamma gjorde Wren. Jag såg hur Justin spände käkarna, jag förstod att han fortfarande var pissed off på Grace efter det hon gjorde med mitt och Justins förhållande.
”Kom Justin, lägg inte ner tid på sånt som inte förtjänar din tid.” Sa jag och drog iväg honom från dem. Jag hörde hur ett par klackar småsprang efter mig och bara några sekunder senare fick jag en knuff i ryggen och trillade ner på magen. Jag skrek, högt.
”Vad fan gör du?” Skrek Justin på Grace. ”Hon är gravid din jävel, tänk lite va? Stick bara här ifrån Grace och ta din pojkvän med dig.” Justin tog upp mig i sin famn och sprang mot en soffa. Han lade mig ner och tog bort lite hår från mitt ansikte.
”Jag ringer efter en ambulans, stanna här. Jack tar hand om dig.” Jack var Justins bästa polare, de hade träffats på jobbet. Jag andades tungt och det var som att bli skjuten i magen, det gjorde så ont!
Justin kom rusande tillbaka och satte sig på huk bredvid soffan.
”Allt kommer ordna sig okej? Ambulansen är här vilken minut som helst, jag kommer vara med dig hela tiden. Försök hålla dig vaken älskling, jag älskar dig.” De sista orden var otydliga och min blick var suddig. Sedan kom jag inte ihåg mer.

Jag vaknade nästa morgon i ett litet rum med blåa väggar och massa maskiner bredvid mig. Jag var på ett sjukhus. Klockan var nog rätt mycket eller så var den rätt tidig för det var fortfarande mörkt ute och det var väldigt mörkt i rummet. Jag såg en skugga liggandes i fåtöljen bredvid min säng, det borde vara Justin. Jag ville inte väcka honom så jag stängde mina ögon igen och föll i en djup sömn.
”Vakna Miss.” Det var ingen röst jag kände igen. Jag öppnade mina ögon och såg en sjuksköterska stå lutad över mig. ”Åh, du är vaken vad bra. Vi behöver ta lite tester och då behöver du också vara vaken.” Jag nickade och hon ropade på någon Matthew och strax efter kom en man in, borde vara en doktor.
”Hallå.. Megan.” Sa han och satte sig i fåtöljen Justin suttit i innan, vänta, vart var Justin, om det ens var han som satt där i natt, men det borde varit han.
”Var är Justin.” Frågade jag och satte mig spikrakt upp i sängen och började virra på huvudet för att se om han var i rummet, vilket han inte var.
”Justin, din pojkvän?” Jag nickade som svar på doktorns fråga. ”Jo, han åkte hem i morse, han var trött och ledsen.” Ledsen? Varför var han ledsen?
”Vad menar ni med ledsen?” Frågade jag och lade huvudet på sned.
”Jo, du hade varit gravid i en månad och ditt barn hade utvecklats otroligt mycket på bara en månad. Men den fick väldigt svåra skador, så stora skador så den inte kunde överleva. Vi beklagar men du har förlorat ditt barn.” Matthew kollade ner i marken och kliade sig i nacken. Jag skakade på huvudet.
”Nej, det kan inte vara sant. Nej.” Mina tårar började rinna och jag lade mig ner igen för att sedan trycka en kudde mot ansiktet och bara gråta ut.

 

                           "No, It can't be true. No!"

”Snälla, kan ni ringa Justin. Jag vill ha honom här.” Bad jag dem och sjuksköterskan var på snabba fötter redan ute ur rummet, antagligen på väg för att ringa efter Justin.
”Ska jag lämna dig ensam en stund eller vill du ta testerna?” Frågade doktorn och kollade på mig igen.
”Bara ta testerna.” Svarade jag lätt och enkelt. Han reste sig upp och andades in ett djupt andetag. Han tog en tjock och rätt stor spruta och riktade den mot mig.
”Detta kommer kanske göra lite ont i början, men tro mig Megan. Vi vill bara ditt bästa det är därför vi ger dig detta.” Jag nickade jag grep tag i en bit av lakanet på sängen. Han hade rätt, det gjorde ont. Väldigt ont om jag fick säga det själv. Han tog lite blodtest och gav mig en till spruta sedan lämnade han rummet. När han stängt dörren började jag gråta något hysteriskt. Tårarna bara forsade ut. Justin hade verkligen sett fram emot att skaffa en familj med mig och att flytta ihop, jag kan förstå att han var helt förkrossad. Detta var nog en av de mest smärtsammaste tillfället i mitt liv. Kunde inte Justin bara komma nu? Det var som att typ gud läste mina tankar för ögonblicket efter rusade han in i rummet och sprang mot mig. Han omfamnade mig i en lång och härlig kram. Min Justin.
”Förlåt.” Sa jag till honom och kysste honom på kinden.
”Det är inte ditt fel.” Svarade han och kysste mig på läpparna.
”Jo, på ett sätt är det, om jag inte sagt det till Grace hade detta aldrig hänt.” Jag skakade på huvudet och kollade ner i madrassen. Justin lade sitt pekfinger under min haka och lyfte upp mitt huvud.
”Jag har en present till dig. Jag tror den kommer liva upp dig.” Han log och plockade fram en liten röd ask. Han gick ner på golvet och satte sitt ena knä på golvet. ”Megan Nicole McQuinze, vill du gifta dig med mig?” 

- Om jag hade varit ni nu, hade jag hoppat från vägg till vägg och från tak till golv, själv tycker jag detta börjar bli spännande. Kommentera vad ni tycker babes. xx

Jo allihopa. Jag hade tänkt att bara skriva ett inlägg per dag, och bara på kvällarna. 

1. Ni har något att se fram emot.

2. Jag har inte så mycket tid på dagarna läxor osv. Därför passar det bättre såhär.

3. Jag kan göra längre och bättre kapitel om jag inte behöver stressa för att hinna göra alla andra saker också. 

Berätta vad ni tycker om detta, jag vill inte svika er och därför gör jag mitt bästa. De dagarna jag har tid kommer jag såklart skriva så många kapitel som möjligt. Detta är mest på vardagar. Men skriv i kommentarerna vad ni tycker om detta. Plus, tipsa gärna era vänner om bloggen, skulle blivit jätteglad om jag får fler besökare och mer om vad ni tycker och tänker i  kommentarerna. Det var allt, jag börjar på nytt kapitel nu. xx

Previously: Det var skönt att spendera en hel dag med Justin vi pratade mycket, om allt. Han berättade mycket om sin familj och när han kom till det med sin mamma kramade jag bara om honom och berättade att allt skulle bli okej. 
Allt kändes så rätt med Justin. Alla mina pusselbitar föll på plats och alla passade perfekt. Just nu var mitt liv perfekt.

JUSTINS PERSPEKTIV
Jag kunde inte sluta tänka på dagen och kvällen innan. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på att jag skulle bli pappa om nio månader. Jag drog min hand genom håret och andades in djupt. Jag kände mig som världens lyckligaste kille just nu. Jag gick ut från toaletten och in på Megans rum igen. Hon sov fortfarande, jag bestämde mig för att göra frukost till henne. Eftersom hon älskade ostmacka med äppeljuice fick det bli det. Plus lite pangkakor och blommor. Det gick snabbt och göra allt så jag satte det på en bricka och gick sedan in mot hennes rum igen. Jag gick fram till sängen och ställde ner brickan på nattduksbordet och kysste henne på kiden.
”God morgon älskling.” Sa jag och jag såg hur hon log. Hon öppnade sina bruna, fina ögon och blinkade många gånger.
”God morgon.” Svarade hon och hävde sig upp på armbågarna för att kyssa mig. Det blev en intenvis kyss men sedan avbröt hon den för att börja äta av maten som fanns på brickan bredvid henne. ”Du är så romantisk Justin, frukost på sängen och allt.” Sa hon och flinade mot mig.
”What can i say, jag gör allt för dig.” Svarade jag och satte mig på sängen. Hon tog en tugga av sin macka och en klunk av sin juice, hon verkade tycka det var gott för hon proppade i sig den sista delen av macka på bara några sekunder.
”Jo du” Började jag och harklade mig, hon kollade upp på mig och nickade. ”Nu när vi ska få barn och allt, kanske vi borde skaffa oss ett eget ställe, eller vad tycker du?” Hon svalde sin mackbit och nickade.
”Jo, det hade nog varit bra. Men var ska vi få pengarna ifrån?” Frågade hon och lade huvudet på sned. Jag slickade mig runt läpparna.
”Jag kan skaffa mig ett jobb.” Svarade jag och log stort.
”Vill du verkligen det?”
”Klart, som jag sa. Jag gör allt för dig.” Svarade jag och kysste henne. ”Jag börjar söka idag.” Fortsatte jag. Hon log och skakade smått på huvudet.
”Jag älskar dig, så mycket Justin Bieber.” Sa hon och lade sina händer på mina kinder för att kyssa mig. Kyssen övergick till hångel och precis när jag skulle hoppa lite närmare  henne avbröt hon den och skrek till.
”Megan? Vad händer?” Frågade jag upprört och kramade om henne.
”Jag vet inte, jag fick typ magknip eller nåt.” Hon lade en hand på magen och kollade upp på mig. ”Vi borde kanske gå till doktorn, för att se om bebisen mår bra. Man kanske inte kan se så mycket men jag vill veta.” Sa hon och jag nickade instämmande.
”Om du vill det så.” Svarade jag och drog henne ännu närmare mig, jag kysste henne på huvudet. ”Säg bara till när vi ska göra det.” Mumlade jag mot hennes hårbott. Hon nickade och kramade mig om magen. Vi skulle bli världens bästa familj jag kände det på mig. Jag, Megan och Taylor. Perfekt.

*EN MÅNAD SENARE*

”Justin inget passar, jag står inte ut, inget är som förut. Medans alla mina kompisar går ut får jag sitta hemma för jag inte kan dricka eller ha roligt. Jag ser ut som en fet gris.” Hon stod där framför spegeln med en mage som var så mycket större än för en vecka sedan och inget passade. Jag hade fått ett jobb på MJ’s bilservice och de skulle ha en fest för de firade tio år. Hon damp ner på sängen och lade sitt huvud i hennes händer och tårarna bara forsade ut. Jag gick fram till henne och gav henne en stor kram.
”Älskling, ingen kommer lägga märke till det. Du ser inte ut som en fet gris. Bry dig inte om vad andra säger isåfall.” Jag lyfte hennes huvud och torkade bort hennes tårar med tummarna. ”Ta på dig den vita klänningen och sedan går vi, okej?” Fortsatte jag, hon kollade på mig med sina fina bruna ögon och nickade.
”Okej, visst.” Jag reste mig upp och tog tag i kavajen för att ta på mig den.

               "Okey, sure." 

Hon stönade och lät väldigt mycket från garderoben, jag stack in huvudet och kollade på henne. Det såg gulligt ut när hennes lilla mage stack ut lite på framsidan.
”Går det bra?” Frågade jag och log.
”Mm.” Svarade hon och drog upp dragkedjan där bak på klänningen. ”Är du redo att gå?” Frågade hon och log stort. Jag nickade, vi gick ut till taxin som skulle köra oss till MJ’s. Det var längesedan jag var på fest, eller vad man nu skulle kalla det. Nu när Megan var gravid kunde jag inte bara lämna henne och gå på en fest med mina vänner, helt ärligt var jag hellre med henne. Det var knappt lönt att åka dit för vi var framme efter tre minuter. Jag betalade taxichauffören och hjälpte sedan Megan ut från bilen. Taxin hade släppt av oss en bit ifrån MJ’s så vi fick gå några meter, men det skadade inte. När vi kom hälsade jag lite på mina jobbkamrater och presenterade Megan för de som inte träffat henne ännu. Jag hade berättat mycket om henne så de visste redan nästan allt om henne. Men när jag kom in till den stora klungan i mitten av stället såg jag personerna jag minst ville träffa nu. Grace och Wren.

Oh uh, inte bra. Vad kommer hända? Gör nog inte ett till kapitel idag, men ska göra imorgon. Vad tyckte ni om ett helt kapitel i Justins perspektiv? Ska jag göra om det? Skriiiiiv! xx

Previous: Jag kissade på testet och när jag tog fram det framför mig visade det ett plus, det jag inte ville. Jag svalde, torkade mig, slängde testet och drog upp trosorna för att gå ut till Justin igen. Jag gick med blicken på mina fötter hela tiden. 
”Justin.” Började jag och han höjde blicken mot mig. ”Jag är gravid.” 

En tår rann ner från min kind. Han rusade fram till mig och kramade om mig. Han kysste mig på kinden.
”Vi kommer klara detta.” Sa han tröstande. Jag nickade.
”Så länge vi har varandra, klarar vi allt.” Svarande jag och log mot honom. Jag kysste honom på munnen och kramade sedan honom hårt.
”Jag älskar dig Justin.” Sade jag och höll fortfarande honom runt nacken.
”Jag älskar dig också Megan.” Svarade han och kysste mig på halsen.
Vi gick in i vardagsrummet och satte oss, jag lutade mig mot Justin och han hade armen runt mig.
”Om det blir en pojke, vad tycker du den ska heta då?” Det verkade som han redan hade funderat på det för det tog inte långt tid innan han svarade.
”Taylor, det kan både tjej och kille heta.” Han kollade ner på mig. ”Vad tycker du?” Frågade han.
 ”Jag gillar Taylor.” Svarade jag och nickade.
Vi satt länge och pratade namn men kom tillsist fram till att vi skulle ta Taylor även om det blev tjej eller kille. Justin skulle nog bli en bra pappa, jag däremot skulle nog inte bli en bra mamma. Jag hade inga småsyskon, jag hade träffat bebisar ungefär fem gånger i hela mitt liv. Justin hade småsyskon och han tog hand om dem som de vore hans egna barn.
”Justin, kommer vi verkligen klara detta?” Frågade jag osäkert. Han nickade.
”Ja, som du sa innan, så länge vi har varandra klarar vi allt.” Han smekte min mage med sitt pekfinger. ”Du kommer vara så fin i den stora, runda magen Megan.” Sa han och lade sina händer som ett hjärta runt min navel.
”Tror du?” Svarade jag och lade mina händer likadant över hans.
”Jag tror inte, jag vet.” Han kysste mig på huvudet. Jag log och mös in mig i hans famn. Här skulle jag kunna lega förevigt.

JUSTINS PERSPEKTIV
Efter ett par minuter somnade Megan i min famn, hon hade varit väldigt trött på sistone. Hon sov nästan hela tiden. Jag tog filten som låg en bit ifrån och lade över henne så hon inte skulle frysa. Hon var så söt när hon sov. Jag tog min mobil som låg på soffbordet en bit ifrån och bestämde mig för att fota henne. Jag tog en bild på bara henne och en bild på mig och henne tillsammans. Eftersom jag och Megan aldrig varit ute på stan tillsammans tänkte jag vänta tills hon vaknade och sedan tvinga henne att följa med ut.

Hon blev ju inte jätteglad över förslaget men efter många ”om” och ”men” så fick jag tillslut med henne. Hon tog på sig en vit tröja och ett par svarta jeans som passade henne. Hon ville ha många minnen så hon tog med sig sin systemkamera. Hon gav den till mig och jag hängde den över halsen. Meg gick ut före mig och när jag kommit ur var hon två, tre meter ifrån mig. Jag ropade på henne och höll upp kameran framför ansiktet och hon vände halva kroppen och log så hennes vita tänder syndes.
”Vacker” Sa jag och log mot henne. Hon log och sträckte ut sin hand som hon ville att jag skulle ta tag i. Jag tog tag i den och vi flätade ihop våra fingrar och började gå mot staden.
”Jag tog min mammas kreditkort, jag ska shoppa loss nu Justin.” Sa hon och kollade upp på mig. Jag nickade.
”Gör du så, du förtjänar det.” Svarade jag och kysste henne fjäderlätt på munnen.

MEGANS PERSPEKTIV
Affär efter affär gick jag in i. Jag handlade kläder som jag kunde ha när jag var i normal form och när jag var gravid. Jag handlade en helvit pösig tröja, en jeansaktig skjorta, en vit tröja med ett svart kors på som gick ner till halva låren ungefär, en v-ringad fintröja med en snygg knut vid v:ets slut och ett par svarta genomskinliga tights med en dödskalle på ena sidan. Jag handlade massor med ringar och gick till och med till frisören för att få topparna klippta och en fläta på höger sida. Justin tog kort på alla klädstilar jag provade för han tyckte jag såg så vacker ut, själv tyckte jag ju inte det men jag lät honom ta så mycket kort han än ville.
Jag och Justin var i staden till sent, vi bestämde oss för att ta en promenad på stranden också. Det var en helt perfekt kväll med min älskade. Vi gick långt bort på stranden och hittade något liknande en hängmatta fast mycket större. Vi satte oss där och bara kollade ut mot solnedgången. Det var skönt att spendera en hel dag med Justin vi pratade mycket, om allt. Han berättade mycket om sin familj och när han kom till det med sin mamma kramade jag bara om honom och berättade att allt skulle bli okej.
Allt kändes så rätt med Justin. Alla mina pusselbitar föll på plats och alla passade perfekt. Just nu var mitt liv perfekt.

- Det blev inte ett jättelångt kapitel idag, men jag ska se om jag hinner göra ett till kapitel idag. Annars kommer det fler imorgon. Jag har typ hjärnsläpp just nu och vet inte riktigt vad som ska hända så skriv i kommentarerna vad ni vill ska hända! xx