Previously:  Jag satte mig tvärs upp i sängen och kollade på Justin. Jag ställde mig upp och kollade på honom, jag började gå mot dörren men innan jag kom utanför rummet slängde jag mobilen på honom.

”Jag trodde vi hade slutat med hemligheter Justin.” 

Hon gick fram och tillbaka i rummet och drog handen igenom håret då och då. Vad skulle jag svara nu då? Det var inte alls som hon trodde. Penelope skickade bara bilderna så vi skulle kunna berätta för Megan om oss. Jag och Penelope hade träffats ett år tidigare och det hade blivit ett väldigt kort förhållade, runt en vecka, vi insåg att det aldrig skulle fungera mellan oss så vi gjorde slut och sen snackade vi inte mera. Nu när jag och Megan blev tillsammans träffades vi igen och insåg att vi verkligen behövde berätta för henne om oss.
Megan verkade frustrerad, vilket hon nog var. Men mest var hon nog besviken för att inte fått reda på något förutom nu och på detta sättet. Jag tog ett djupt andetag och satte mig upp i sängen.
”Jag skulle berätta för dig.” Sa jag kort och hon nickade irriterat och kollade intensivt på mig. Hon tog ett djupt andetag.
”Varför berättade ni inte innan?” Frågade hon och satte sig ner på skrivbordsstolen som stod bakom.

                                                "Why didn't you tell me before?"

”Vi skulle berätta, det var därför hon skickade alla bilderna. Jag är jätt-” Jag hann inte avsluta meningen, jag ville inte för hon höll upp en hand framför hennes ansikte. Jag förstod inte riktigt vad hon menade med det så jag kollade konstigt på henne.
”När hände detta? Mellan dig och Pen?”
”Det var över ett år sedan. Vi var bara tillsammans i en vecka, när vi gjort slut pratade vi inte med varandra längre. När du och jag blev tillsammans och vi träffades igen visste vi inte hur vi skulle berätta det för dig.” Svarade jag enkelt men ändå så komplicerat. Varför skulle detta hända just nu, mitt i allt annat. Jag var så dum. Hon nickade förstående.
”Jag fattar, men det kommer ta tid för mig att riktigt förlåta dig Justin. Man ljuger inte om sådana saker, trodde du förstod det.” Sa hon och ändrade sittställning.
”Jag förstår det, jag ska inte göra om det.” Svarade jag och hon log.
”Bra.”
Hon gick fram till mig och gav mig en kram. Sedan gick hon ut ur rummet, antagligen ut i köket. Jag gick efter, ville inte lämna henne ur synhåll efter det som precis hänt. Kidnappningen och allt, man vet aldrig när Grace och Wren slår till nästa gång. När jag kom ut i köket stod hon med hela huvudet inne i kylskåpet, letade antagligen efter något att äta. Hon ställde sig rakt upp och stängde kylskåpet med en smäll.
”Vi har inget att äta i detta huset, följer du med och handlar? Eller dum fråga, det är väl klart att du följer med.” Sa hon och jag nickade som svar. ”Du kör. Vi ska till Wal-Mart.” Fortsatte hon sedan och gick ut i hallen för att ta på sig sina ytterkläder och skor. Jag följde efter och gjorde samma sak. Vi kom gick ut ur lägenheten, hon låste dörren och sedan gick vi ut och satte oss i bilen. Nästan hela vägen till snabbköpet var det tystnad, vi hade ju inte direkt något att säga till varandra. Sedan bröt hon tystnaden.  
”Jag måste tillbaka till skolan Justin.” Hon kollade på mig och jag fortsatte kolla på vägen.
”Okej.” Svarade jag, jag visste inte hur jag skulle svara. Skulle jag bli glad? Arg? Förvånad? Jag visste ju att hon skulle säga det någon gång så förvånad blev jag ju direkt inte. Arg kunde jag inte heller bli, det är ju bra att hon vill ta tag i sina studier igen. Men jag blev inte glad heller. Jag skulle behöva släppa henne ur sikte, eftersom Grace kunde komma till skolan och ännu värre, Wren kunde komma till skolan. De kunde göra henne illa hur enkelt som helst när jag inte var i närheten. Jag fick låta det gå denna gången, hon får säga till själv om det händer något.
Vi kom fram till snabbköpet och vi hoppade ut från bilen för att bege oss in mot affären. Det gick snabbt att handla, vi behövde mest bröd, pålägg, shampoo, balsam, duschkräm. Sådana nödvändiga saker. Vi betalade och sedan gick vi ut till bilen för att åka hem igen. Denna gången satt vi tysta hela vägen.
Vi kom fram till parkeringen utanför lägenheten och vi parkerade och gick sedan in. Megan gick direkt för att packa upp påsen med sakerna in. Jag gick efter in i köket.
”Ska vi hålla på såhär länge till?” Frågade jag och hon kollade upp frågande på mig.
”Hålla på hur?”
”Att inte prata, förut pratade vi hela tiden.” Svarade jag.
”Men vad ska vi säga? Jag är fortfarande sur på dig, remember?” Sa hon och jag nickade.
”Jag kommer ihåg, du låter inte mig direkt glömma. Bara för du är sur, måste det förändra vårt förhållande? Eller ja det är klart det måste, men jag vill bara ha allting som det var innan, inga problem och inget att oroa sig för. Men du låter inte mig försöka ändra det.” Sa jag och svalde.
”Åh, så nu är det mitt fel?” Svarade hon och jag virrade snabbt på huvudet.
”Nejnej, klart det inte är. Men du måste låta mig göra lite saker själv. Du vill alltid ha kontroll över mig, det kommer inte funka. Vi kommer bråka hela tiden och det vill jag inte.” Sa jag och hon kollade ner i marken.
”Förlåt, jag är bara så uppspelt över det med Penelope fortfarande.” Svarade hon och lutade sig mot köksbänken bakom henne. Jag gick fram till henne och höjde hennes huvud med mitt pekfinger.
”Det är okej, jag älskar dig.” Sa jag och kysste henne.
”Jag älskar dig också.”

 
Jag packade upp de sista sakerna med Justins ögon i nacken hela tiden. Det började bli lite jobbigt, jag klarade mig själv när jag var hemma i alla fall. Men jag ville inte kommentera, det skulle bara starta ännu ett bråk eller tjafs. Jag bestämde mig för att ändra inställning för kvällen och vara den gulliga och snälla Megan.
”Så älskling, vad säger du. Ska vi hyra en film och köpa gott, vi behöver ta det lite lugnt.” Sa jag till honom och jag blev nog lite förvånad av tipset. Precis hade jag varit elak och sur på honom och nu är jag snäll, jag klagade inte. Jag hade humörsvängningar, det var jag tvungen att hålla med om. Men han gick med på idén.
”Ja det kan vi göra, jag åker och fixar det. Jag hyr Wild Child, mest för du gillar tjejfilmer med romantik och sånt skit. Stanna här.” Han sa det sista skarpt och pekade på mig.
”Ajaj kapten.” Svarade jag och log. Han kysste mig och sedan var han ute ur lägenheten. Ensam var jag, vad skulle jag göra denna stunden nu? Ta en dusch kanske. En dusch fick det bli. Jag gick in på toaletten, tog av mig kläderna och gick in i duschen. Jag lät kallvattnet rinna förbi och sedan kom det varma och sköna, jag lät det bara rinna över kroppen. När jag nog stått där i en kvart utan att shampoonerat in mig eller något kom jag på att Justin nog kom snart så jag fick lägga på ett kol. Jag hällde lite shampoo i håret och balsam efter det. Jag klev ut ur duschen, torkade av min kropp. Jag virade en handduk runt kroppen och lät mitt blöta hår ligga över bröstet. Jag traskade in på mitt rum och tog tag i ett par höga shorts och en stickad tröja som jag stoppade i shortsen. Såklart lite underkläder under det. Jag gick ut i köket igen och såg att kylskåpet stod öppet. Det hade inte varit öppet när jag gick och duschade, jag kände en kall vind svepa förbi och kollade bakom mig in i tvättstugan, dörren var öppen. Den hade vi inte använt på åratal, varför var den öppen nu då. Jag svalde, tog i närmaste föremål, en slev. Jag höll upp den framför mig och gick ut i tvättstugan. Jag tog tag i dörren snabbt och stängde den framför mig, jag låste och gick sedan ut i köket igen. Jag satte mig vid köksbordet och lade huvudet i händerna. Det blev inte en lång stund med lugn för nästa sekund flög en stor sten igenom fönstret. Jag reste mig upp snabbt och kollade ut. Tomt, helt svart ingen var där. Jag kollade ner på stenen och såg en lapp. Jag kollade ut genom fönstret en sista gång och tog sedan tag i lappen för att läsa på den.

”Kära Megan. Det är inte smart av din pojkvän att lämna dig ensam, du är inte säker. Ta vara på den tiden du har kvar. Du vet att jag älskar dig.

PS. tog lite mat, hoppas inte att det gör något. xoxo” 

Hej! Jag har några frågor till er, skulle vara bra om ni kunde svara också :)

1. Vad tycker ni om den nya designen? Tänkte göra en ändring men vad tycker ni om den? Jag kan ändra tillbaka till den gamla om det skulle vara något, om ni har några ideér på hur jag kan ha den så skriv dem. 

2. Novellen. Tycker ni att det ska vara såhär 100 kapitel eller ungefär bara 50? Jag kan dröja ut denna noveller så den blir lång om ni vill, men jag kan också göra den mindre och sedan börja på en ny direkt. Annorlunda osv. 

3. Har ni tipsat? Det verkar inte som att ni direkt har tipsat om bloggen, statistiken går mest neråt än vad den går uppåt. Jag vill jättegärna ha många läsare och jag vill jättegärna att ni hjälper mig att få det, snälla hjälp mig! 

Det var alla frågor, svara på dem snälla! xx

Previously: Han knappade in något och sedan satt han bara och kollade på skärmen, hans pupiller gick fram och tillbaka, han läste nog något. Han vände skärmen mot mig och Justin. 
”Är det denna Wren?” Frågade han och kollade på oss. Vi båda nickade. Han kan ändrade sin oroliga blick till en förvånad och förvirrad. ”Men han jobbar ju här på polisen.”

 
Jag visste att något skulle hända, det var ju klart han jobbade inom polisen. Megan fram och tillbaka i rummet, både oroad och förvirrad. Polismannen var iväg och skulle försöka få tag på Wren och be honom komma till polisstationen, de skulle ha någon förhör. Han hade varit borta länge nu. Jag reste mig upp och gick bort till Megan.
”Det var väl klart, klart att han skulle jobba inom polisen. Nu när han har fått reda på att vi tagit kontakt med polisen kommer han säkert komma efter mig en gång till Justin.” Sa Megan och kollade upp oroligt på mig. Jag hade inget svar så jag kramade bara om henne. Jag lade mina händer på hennes kinder och lyfte hennes huvud så jag kunde kolla henne i ögonen.
”Det kommer ordna sig, okej?” Sa jag och hon kollade ner i golvet.
”Jag är inte så säker Justin, du vet vad både Grace och Wren har mod till att göra.” Svarade hon. Hon gick bort och satte sig i en av fåtöljerna som stod framför skrivbordet polismannen hade suttit vid, drog upp knäna mot bröstet och mumlade några saker för sig själv. Jag orkade inte med att göra henne ännu mer orolig eller något så jag sa inget. Jag satte mig bara i fåtöljen bredvid hennes. Sekunden efter flög dörren bakom oss upp och det rusade in en arg Wren med en förvirrad polis bakom sig. Wren rusade fram till Megan och drog upp henne ur fåtöljen.
”Din bitch, hur kunde du gå till polisen?” Frågade han och gav henne en smäll på kinden. Jag spände mina käkar och reste mig upp från fåtöljen och gick fram till dem. Jag ryckte bort Wren från Megan och gav honom en box på kinden.
”Rör inte henne igen.” Sa jag med tänderna hopsatta. Han bara log ett fult och retsamt leende.
”Och vem ska stoppa mig, ska du Bieber?” Frågade han och jag nickade smått. ”Jag är inte rädd för dig Justin, det ända du kan göra är att boxas och spotta ut fula ord, tror du det kommer hålla mig borta från din älskade flickvän?” Han flinade, jag svarade inte utan höll bara upp honom mot väggen fortfarande. ”Det var väl det jag trodde, släpp mig nu.” Avslutade han sitt pratade med. Jag gjorde vad han sa och han rättade till tröjan. Polismannen harklade sig och gick fram och satte sig bakom sitt skrivbord igen. Han började nervöst att röra på alla sina papper som låg framför honom. Mitt tålamod var inte det bästa just nu och snart skulle jag få ett utbrott.
”Varför är vi kvar här? Ska vi göra något åt detta eller bara stå och glo?” Sa jag och kollade runt på personerna som fanns i rummet. Megan stod bara tyst på samma ställe som Wren släppt henne på medans Wren satt lugnt och fint i en fåtölj.
”Sluta klaga Bieber.” Sa han och kollade nonchalant på mig. Jag gav honom en lika nonchalant blick tillbaka. Megan gick fram till mig och kramade om mig runt magen. Jag lade en arm runt hennes axlar och nu stod vi bara och väntade på svar från polismannen.
”Jo, jag ska ha ett förhör på dig Wren men ni andra kan gå hem, okej, hejdå.” Sa han och jag blev förvånad av svaret. Men jag tvekade inte jag ville bara här ifrån. Så jag tog Megan i handen och drog ut henne därifrån och in i bilen. Sedan körde jag raka vägen hem till Megan.

Vi sa ingenting på hela resan hem, Justin var arg så jag vågade inte säga något heller. Eftersom han ville komma därifrån snabbt så var vi hemma på tio minuter, jag tror Justin kört i 120 hela vägen hem. Lite läskigt men ändå skönt att komma därifrån. Vi gick in i trapphuset och jag låste upp dörren till lägenheten. Justin stormade in, tog av sig skorna och rusade in på mitt rum. Jag gjorde samma sak men lite långsammare, ville inte vara påträngande. När jag kom in på mitt rum låg han på rygg i sängen med mobilen övanför huvudet. Han skrev nog sms eller något för hans tummar rörde sig snabbt fram och tillbaka över skärmen. Jag drog ett finger över väggen medans jag gick bredvid den.
”Vem smsar du med?” Frågade jag försiktigt. Han kollade på mig och rykte på axlarna.
”Äsch, ingen viktig. Kom och lägg dig här bredvid mig.” Han lade mobilen på nattduksbordet och jag gick bort till sängen och lade mig bredvid. Jag lade mig längst ute med ryggen mot honom, han lade sig som vanligt, men magen intryckt mot min rygg och en arm runt min kropp. Han började andas tungt, jag vände mitt huvud så jag kunde se på honom, han sov. Jag suckade och kollade runt i rummet. Jag fick syn på mobilen och tänkte att jag kanske kunde kollade vem smsen var från. Han verkade bli nästan rädd när jag frågade honom vem det var. Jag drog åt mig mobilen och låste upp den, han hade ingen kod som tur var. Jag kom direkt in på meddelanden men det stod inte något namn vem han hade skickat från. Jag rullade upp lite i konversationen och såg att han någon gång skrivit Penelope. Var det min gamla kompis han smsade med. Jag läste vidare och såg att de hade haft någon fight om några bilder. Vad handlade detta om? Jag rullade ner till lite nyare meddelande och såg en bild på Pen och Justin kyssas och en där de stod bredvid varandra bara. Hade Justin och Pen varit tillsammans? Varför hade de inte berättat för mig? Jag gick in på bilderna på mobilen och kollade på de senaste, det var massor på han och Pen, någon av dem hade till och med gjort ett kollage av massa bilder med dem tillsammans.

Jag satte mig tvärs upp i sängen och kollade på Justin. Jag ställde mig upp och kollade på honom, jag började gå mot dörren men innan jag kom utanför rummet slängde jag mobilen på honom.
”Jag trodde vi hade slutat med hemligheter Justin.” 

Jag skulle upskattat om ni kanske kunnat tipsa era vänner om bloggen, om ni har någon som gillar justin och gillar att läsa så tipsa, snälla! xx

Previous: Jag trippade fram mot dörren som fanns en bit från mig, den såg ut att vara öppen. Utan att tänka mig för sträckte jag fram handen och rörde vid handtaget. Han var ändå inte så dum. Jag fick en stöt, en rejäl stöt, jag flög ner på marken med en duns och antagligen hörde Wren det för han kom ut ur rummet och in i samma som mig. Han lade händerna i kors och skakade på huvudet. Han gick fram till mig och stod bara över mig och glodde. ”Stygg flicka Megan, stygg flicka.”

Jag vågade inte röra mig så jag låg bara stilla på det kalla gråa golvet. Han böjde sig ner och tog tag i min arm och drog upp mig på fötter men jag vågade inte kollade på honom så jag valde att kolla ner i golvet istället. Med snabba steg drog han mig ut ur huset vi var i så slängde han bara ut mig. Jag visste varken vart jag var eller vart jag skulle ta vägen. Han skrattade.
”Klara dig nu själv, du förtjänar inte min hjälp.” Sa han och nästa sekund var dörren stängd och låst för den delen. Jaha, vart skulle jag gå? Jag kände i mina fickor och hittade min mobil. Dum han var som inte tagit den ifrån mig. Jag hade inte mycket batteri kvar så jag skyndade mig att skicka ett sms till Justin.

Till Justin

Hej älskling, jag mår bra! Jag vet inte vart jag är och jag skulle behöva din hjälp, lämna
in mobilen till polisen så kan de kanske spåra upp vart meddelandet kommer ifrån.
Jag älskar dig.

Nu var mobilen stendöd, den gick inte att starta i en sekund ens. Jag vågade inte välja vilken väg jag skulle gå ifall polisen kommer så jag valde att i alla fall gå över vägen och sätta mig i diket. Där skulle nog inte Wren se mig om han kom ut. Om polisen kunde spåra mobilen kunde jag bara hoppa fram från diket och berätta att här är jag. Jag hade ingen mat eller dricka så jag tog tag i ett grässtå och så som bönderna på filmer alltid gjorde stoppade jag in det i munnen och började tugga. Det smakade skit men vad hade jag för val, jag var vrålhungrig och för att inte svälta ihjäl var detta det bästa jag kunde få för tillfället. Jag lade mig tvärs över diket med sikt över vägen, det var inte det bekvämaste stället jag legat på men jag fick nöja mig med det jag hade. Efter många vridningar fram och tillbaka fick jag äntligen fram en bekväm position så den låg jag kvar i. Den var så skön så jag somnade efter några minuter.

Jag vaknade av att jag antagligen satt i en bil, det guppade och svängde hela tiden. Någon smekte mig över pannan och kinden hela tiden också. Jag öppnade mina ögon och blinkade många gånger, det kändes som att jag fått grus i dem. Jag såg en suddig bild av ett kille med brunt hår och vit tröja. Justin.
”Du är vaken, du lever.” Sa personen, jag kunde inte riktigt se om det var Justin ännu så jag bara log. ”Jag har varit så himla orolig Meg, äntligen är du här hos mig igen.” Jo, visst var det Justin. Jag drog upp mina händer till ögonen och gnuggade ur den sista grusen jag hade i ögonen. När jag fått ur grusen lade jag mina armar runt Justins hals och kramade om honom länge och hårt. Jag ville aldrig släppa honom, jag skulle aldrig släppa honom igen. Jag avslutade kyssen och kollade honom i ögonen.
”Du hittade mig och förlåt för att jag förstörde resan Justin.”
”Tänk inte på det nu, allt som räknas är att du lever och att du är ok. Resan får vi göra någon annan gång.” Han bara log och sedan gav han mig en intensiv kyss. Jag besvarade kyssen direkt. När vi avbrutit log jag och kollade sedan ner i mitt knä.

”Så ungdomar, gå inte över styr nu.” Sa en mansröst som antagligen satt i framsätet. Jag blev rädd, jag hade inte tänkt på att någon körde bilen också. ”Du behöver inte bli rädd Megan, jag är polis och kommer inte skada dig.” Fortsatte mannen sedan. Jag nickade som svar och han log mot mig i backspegeln. Jag kollade på Justin som bara satt och log som ett fån. Jag flyttade mig närmre Justin och han lade sin arm runt mig, jag lutade mig mot hans bröst. Såhär hade vi inte legat och myst på länge, nu när vi äntligen gjorde det så gjorde vi det i en polisbil, det kändes lite konstigt, men bara jag hade honom nära brydde jag mig egentligen inte. Vi hade åkt bil länge nu, skulle vi inte komma fram till slutet snart? Det var som att polismannen läste mina tankar för bara några få minuter efter var vi på polisstationen.
”Megan, är det ok om du följer med mig in och svarar på lite frågor?” Frågade polismannen och jag nickade, vad annars ska man göra för att inte åka in i fängelse, man åker ju in i fängelse bara man kastar ett tuggummi på marken nu för tiden. Justin fick följa med in också som tur var. Vi gick in i ett litet och trångt rum med gröna väggar och grönt golv. Det fanns ett avlångt bord i mitten, med fyra stolar runt om.
”Varsågoda och sitt.” Sa polisen och vi gjorde som han sade. Jag och Justin satte våra stolar nära varandra så vi kunde hålla varandra i handen och veta att den andra inte försvunnit eller liknande. ”Jo, vad hände medans du var borta, vart var du?” Frågade polisen efter han hämtat ett block och en penna. Jag svalde och kollade på honom.
”Jag vet inte var jag var, men jag blev fångad av en kille som heter Wren Montgomery. Han hade bundit fast mig på ett bord, jag lyckades komma loss och när jag skulle försöka fly fångade han mig men istället för att binda mig igen eller något slängde han ut mig och jag satte mig i diket. Där somnade jag och sedan vaknade jag i polisbilen.” Svarade jag och han nickade, han skrev i en darrig stil på pappret och kollade sedan upp på mig igen.
”Vem är den här Wren?” Frågade han sedan.
”Det är mitt ex’s pojkvän.” Svarade Justin snabbt. Polisen nickade och skrev ner ännu mer på sitt block.
”Vad har hänt innan detta? Han måste ju ha kidnappat dig för någon anledning.” Sa polisen och jag nickade.
”Det gjorde han, ungefär en vecka innan var jag och Justin på en fest. På Justins jobb. Där var Wren och Grace också. Grace är Justins ex då. En månad innan detta blev jag gravid också. Vi gick fram till Wren och Grace och frågade vad dem gjorde där, det blev en lite spänd stämning och jag sa till Justin att vi skulle gå där ifrån för de förtjänade inte vår tid. Grace blev arg och puttade mig framlänges när vi kommit bort från dem en bit så jag trillade och mitt barn skadades. Justin blev väldigt upprörd och kallade Grace idiot. Grace har antagligen sagt till Wren att hon tog det väldigt hårt det som Justin sa och det var därför han tog mig, för hon tog det hårt.” Jag tänkte efter och det var en väldigt dålig anledningen men ändå. Polisen satt som förstelnad.
”Så, har jag förstått detta rätt? Ni var på fest, du var gravid. Grace och Wren var där, ni blev ovänner. Grace puttade dig och Justin kallade henne idiot. Grace tog det hårt och Wren kidnappade dig?” Jag nickade och med en suck skrev han ner det på sitt block. ”Sa du att denna Wren hette Wren Montomery?” Frågade polisen efter. Jag nickade och han fick ett fundersamt ansiktsuttryck. Han fällde upp sitt lock på laptopen som jag inte ens sett ligga framför honom. Han knappade in något och sedan satt han bara och kollade på skärmen, hans pupiller gick fram och tillbaka, han läste nog något. Han vände skärmen mot mig och Justin.
”Är det denna Wren?” Frågade han och kollade på oss. Vi båda nickade. Han kan ändrade sin oroliga blick till en förvånad och förvirrad. ”Men han jobbar ju här på polisen.”

Previously: ”Justin Bieber.” Han nickade och skrev något på hans block. 
”Dåså, Justin. Du kommer få en reservtelefon av oss, den kanske inte är den nyaste, det är mest så vi kan få tag på dig när vi fått fram ny information.” Jag nickade och kollade runt i rummet. Han tog upp en htc och räckte över den till mig. ”Här har du, det är allt jag har för stunden, vi ringer dig om det är något speciellt. Okej?” 
”Okej.” Jag reste mig upp och gick ut ur rummet, ut från polisstationen. Detta var inte det jag snackade om när jag ville ha en bra tid. Jag ska hitta henne, om det så är det sista jag gör!

 
Jag öppnade mina ögon sakta och säkert, mitt huvud dunkade. Jag kunde inte röra mig, det var som att jag satt fastklistrad eller något. Jag vågade inte skrika eller liknande ifall personen som tagit mig hit skulle skada mig. Även fast det gjorde ont lyfte jag lite smått på mitt huvud för att se mig runt om kring i omgivningen jag var i. Ett smutsigt rum med gråa väggar, grått golv och gråa möbler. Personen verkade gilla grått. Jag kollade ner på min kropp och såg massa rep runt mina ben och över min mage. Jag satt verkligen fast här. Men vart var personen som kidnappat mig? Hade han lämnat mig här för att jag skulle komma loss själv och sedan klara mig hem på egen hand. Det hade han nog inte för strax efter hörde jag ett högt brak, antagligen var han bakom mig. Jag försökte se men det var som att min nacke hade någon sorts spärr, jag kunde inte röra mig.
”Åh, jag ser att du har vaknat. Megan.” Sa personen och gick fram framför mig. Han hade fortfarande luvan uppdragen och en scarf som täckte hela ansiktet. Om han bara kunde ta av sig luvan kunde jag se klart och tydligt vem det var. Jag kände igen rösten men jag kunde inte riktigt placera vem det var.
”Vem är du och varför har du tagit mig?” Frågade jag och svalde ner klumpen jag hade haft i halsen. Jag kände mig som en av personerna i Pretty Little Liars eller någon liknande sådan serie, som sedan blir räddade av sin pojkvän. Får hoppas att jag också har sådan tur. På tal om pojkvän, vart är Justin? Vad hände med honom?
”Vad har du gjort med Justin va?” Jag ändrade mitt tonläge till en skarpare och argare ton. Han bara skrattade.
”Var lugn, jag har honom under kontroll. Han är i New York och oroar sig, han har till och med blandat in polisen.” Han lyfte upp händerna till huvudet och drog av sig luvan, han tog av sig scarfen han hade om ansiktet också.
”Wren?” Frågade jag häpet och kollade med stora ögon på honom.
”Det är jag det. Nu undrar du säkert varför jag kidnappat dig och jag har svar på din fråga. Efter det Justin sa till Grace, efter hon puttat dig på festen. Fick jag en idé och här är vi.” Han log ett elakt och retsamt leende. Jag ändrade inte mitt ansiktsuttryck.
”Så du tog mig bara för att Justin sa idiot till din gulliga Grace? Du är ju inte klok, hon gjorde så jag förlorade mitt barn.”
Han skrattade. ”Bu-hu, så synd. Men inte lika synd som det är om Grace. Jag ska hämta något till dig som du kan äta. Var glad med det du får nu.” Han gick iväg till ett annat rum, detta stället var större än vad jag trodde. Men jag kunde inte tro det. Det var säkert Grace som betalat honom eller något för att göra detta. Hon och Wren passade tillsammans, ingen av dem var rädda för något. De var kapitala till allting. Jag var tvungen att komma här ifrån på något sätt, jag började röra mig fram och tillbaka, höger till vänster. När jag dragit på repen lite hörde jag något under mig, det lät som karborrband. Jag vände mig om på ena sidan av kroppen i hopp om att karborren skulle åka upp. Som tur var gjorde den det. Nu var min överkropp fri, jag satte mig upp och drog sedan av repen över benen. Wren hade varit väldigt osmart och satt karborrband istället för riktiga rep runt om hela. Nu kom jag på att Grace och Wren passade ännu mer, de var lika dumma båda två. Jag hoppade ner från bordet och såg mig runtomkring. Om jag skulle kunna smita ut här ifrån hade jag nog inte mycket tid. Jag trippade fram mot dörren som fanns en bit från mig, den såg ut att vara öppen. Utan att tänka mig för sträckte jag fram handen och rörde vid handtaget. Han var ändå inte så dum. Jag fick en stöt, en rejäl stöt, jag flög ner på marken med en duns och antagligen hörde Wren det för han kom ut ur rummet och in i samma som mig. Han lade händerna i kors och skakade på huvudet. Han gick fram till mig och stod bara över mig och glodde.
”Stygg flicka Megan, stygg flicka.”   

- Ni får del ett idag och del två imorgon, älskar er för att ni inte övergett mig. xx

Jag är ledsen att jag inte skrivit eller meddelat er om något. Men jag har legat i influensan i en hel vecka nu. Den börjar äntligen släppa, jag ska försöka komma igång att skriva igen. xx

Previous: ”Jag har en liten överraskning till dig Megan.” Hon kollade upp på mig och gjorde en min som betydde något liknande med berätta-annars-dödar-jag-dig. ”Jag har beställt en resa för oss till Hawaii.” Hon sken upp i ett leende och kramade om mig. 
”Allvarligt? Ska vi till Hawaii. När?” Mumlade hon mot min mage.
”Ikväll.” 

 
Jag började packa ner kläder, toalettartiklar och andra nödvändiga saker till en resa. Justin överraskade mig verkligen nuförtiden, jag undrade om alla pengarna var bara från hans lön. Jag frågade inte, ville inte vara påträngande. Vi skulle med flyget klockan åtta och det betydde att vi behövde vara klara att åka vid sju, vi hade en lång bit att åka. Justin hade packat innan han kom till sjukhuset och hämtade mig så han satt bara och kommenterade alla sakerna jag packade ner. Jag tog upp en vit bikini och höll upp den framför honom.
”Ska jag ta denna eller..” Jag rotade i min byrålåda och tog upp en orange, ”eller denna?” Han kollade på båda två fram och tillbaka.
”Ta båda.” Svarade han och flinade. Jag log mot honom och slängde ner dem i den stora väskan. Han hade nog inte lagt märke till väskan innan för när han kollade ner på den blev hans ögon stora som bowlingklot.
”Ska du flytta till Hawaii eller?” Skrattade han fram och kollade upp på mig igen. Jag nickade.
”Hade tänkt det.” Han mumlade något jag inte kunde höra, men jag orkade inte fråga så jag packade ner de sista sakerna och satte mig ner på golvet för att stänga väskan. Jag reste mig upp och satte händerna på höfterna.
”Done!” Andades jag tungt ut. Justin vände sig om med ryggen mot mig. Jag gick lite närmare sängen och hoppade sedan på honom. Han lade sig på rygg och jag satt i gränsle över honom. ”Vad är det med dig surpuppa?” Frågade jag och satte mig i en lite bättre position. Han ryckte på axlarna och skakade på huvudet.
”Inget, är bara trött.” Jag rynkade på näsan.
”Värsta ursäkten ever. Berätta för mig Justin.” Jag lade mig ner och satte mina händer under hakan på hans bröst. Han svalde och öppnade munnen men sa inget. Han klämde ihop ögonen så de blev ett litet sträck sedan började han prata.
”Jag hittade min mamma igår, jag ringde henne och hon svarade. Vi pratade en lång stund och vi bestämde att vi skulle träffas.” Han kollade ner på mig.
”Men det är ju bra! Deppa inte nu älskling.” Sa jag och kysste honom.
”Du har rätt, nu ska ha vi ha kul och vara glada.” Han log mot mig och jag log tillbaka mot honom. Vi kysste varandra en lång stund och sedan låg vi bara och vilade. Jag på honom och han under mig, jag kunde känna hans hjärtslag, de slog i takt med mina. Det kändes så rätt att ligga här med Justin, vi älskar varandra, det är det ända som räknas.

Vi gick in på flygplatsen, här hade jag inte varit på flera år. Sist jag åkte utomlands var nog när jag var runt sex år gammal, elva år sedan. Vi gick och satte oss lite längre bort i en soffa som var rätt nära gaten vi skulle in i sedan.
”Justin, kan du gå och handla lite dricka. Börjar bli törstig, snälla.” Jag log och gjorde mina valpögon som jag upptäckt att han inte kan säga nej till.
”Okej då, stanna!” Han ställde sig upp och pekade på mig som att jag var en hund. Jag gjorde som han sa, jag drog upp mobilen och såg att jag fått ett meddelande från dolt nummer.

Dolt nummer:
Ser du utgången framför dig? Jag står och väntar i en svart pickup utanför, gör som jag säger och gå ut och sätt dig i bilen, annars är det hejdå till din kära pojkvän.

Jag kollade mig runt om kring för att se vem som kunde skickat meddelandet, det var massor med folk som stod med mobiler så det var omöjligt och veta. Jag började bli rädd men eftersom jag inte ville att Justin skulle bli skadad gjorde jag som den okände sa. Jag gick ut och kollade runt efter den svarta pickupen, där stod den. Med snabba steg gick jag bort till den och satte mig i passagerarsätet. Bredvid mig satt en person med svarta kläder, luvan vad uppdragen och koftan var knäppt så långt upp så man inte kunde se vem det var. Personen vände sig mot mig, den hade en scarf runt halva ansiktet och ett par pilotglasögon. Jag kunde på något sätt se att det var en kille, vet inte hur med han hade så pass brett ansikte så det borde vara en kille. Han sträckte bak handen i baksätet och drog fram en kofot, jag kände en smäll i huvudet. Efter det är allt svart.

 
Det var lång kö i kassan men tillsist kom jag fram och fick betalat två drickor. Jag började gå tillbaka dit jag lämnade Megan men hon var inte kvar. Jag kollade ivrigt runt om mig. Tänk om hon ångrat sig, tagit en taxi och åkt hem igen. Jag drog upp mobilen och kollade om något nytt hade hänt. Ett meddelande från Megan.

Från Megan:
Hjälp, jag fick ett läskigt meddelande från dolt, om jag inte gjorde som dem sa skulle du bli skadad, jag vill inte förlora dig. Jag vet inte var jag kommer åka men jag älskar dig Justin, riktigt mycket. Puss!

Shit, hon är borta, jag måste hitta henne. Jag slog in hennes nummer, det gick några signaler men sedan kom jag till röstbrevlåda. Sedan kom jag på, polisen! Jag sprang ut och satte mig i bilen, jag startade den och körde så snabbt jag kunde mot polisstationen. Tårarna började rinna, tänk om jag aldrig fick se henne igen. Det skulle jag få göra, jag ska hitta henne. När jag kommit fram hoppade jag snabbt ut ur bilen och rusade in på stationen. Jag gick fram till receptionen och lade händerna på bordet.
”Ni måste hjälpa mig, min flickvän har blivit kindnappad och jag har inte en aning vart hon tagit vägen, snälla hjälp mig.” Kvinnan kollade på mig och nickade. Hon pekade mot ett rum längre bort i en korridor.
”Klart vi ska hjälpa dig gullet, gå bort till mannen i rummet längst bort och prata med honom.” Jag tackade och sprang bort till rummet hon sagt jag skulle gå in i. Jag knackade och dörren låstest upp. Jag tog tag i handtaget och gick in.
”Hallå där, vad kan jag hjälpa dig med?” Frågade den gamla mannen som satt bakom skrivbordet.
”Min flickvän har blivit kidnappad, jag vet inte vart hon har tagit vägen ni måste allvarligt hjälpa mig.” Jag andades hastigt och kollade på mannen som kollade på mig.
”Ja, vi ska hjälpa dig. När såg du henne sedast?” Frågade han och rotade fram ett block och en penna.
”På flygplatsen en kilometer härifrån, vi skulle till Hawaii.” Han nickade och klottrade lite på blocket.
”När försvann, runt vilken tid?” Jag tänkte efter, vi kom till flygplatsen halv åtta, jag gick och handlade ungefär tio över. Hon måste försvunnit mellan tio och tjugo över.
”Mellan tio och tjugo över åtta.” Svarade jag säkert och gick fram för att sätta mig i fåtöljen mittemot mannens skrivbord.
”Vad heter din flickvän?”
”Megan Nicole McQuinze.” Svarade jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag gnuggade mig lite i dem och tårarna försvann.
”Någon mer information vi borde veta innan vi går vidare med detta?” Frågade han.
”Öh, jag fick ett meddelande av henne vill ni se det?”
”Ja tack.” Hag räckte fram mobilen och han fick läsa det. ”Är det okej om vi behåller din mobil medans vi löser detta?” Jag nickade och han stoppade ner mobilen i en av lådorna på skrivbordet. ”Förresten, vad heter du unge man?” Frågade mannen och kollade på mig. Jag svalde.
”Justin Bieber.” Han nickade och skrev något på hans block.
”Dåså, Justin. Du kommer få en reservtelefon av oss, den kanske inte är den nyaste, det är mest så vi kan få tag på dig när vi fått fram ny information.” Jag nickade och kollade runt i rummet. Han tog upp en htc och räckte över den till mig. ”Här har du, det är allt jag har för stunden, vi ringer dig om det är något speciellt. Okej?”
”Okej.” Jag reste mig upp och gick ut ur rummet, ut från polisstationen. Detta var inte det jag snackade om när jag ville ha en bra tid. Jag ska hitta henne, om det så är det sista jag gör!