Previously: "Vad gör hon här?" Frågade jag och gjorde en bitchig min. Han vände på huvudet och kollade in på henne i bilen. 

"Åh, det är Destiny, det är inget mellan oss." Svarade han och jag mm;ade som svar. Jag ryckte på axlarna. 
"Jag vet inte vad jag ska tro Justin, det kommer ta tid för mig att förlåta dig. Bara lämna mig ifred nu, okej?" Sa jag och väntade på svar. Han nickade bara. Jag pressade ihop mina läppar och vände mig om för att gå hem igen. 

Det hade gått nästan en vecka sedan jag pratade med Justin sist, han hade skickat minst tusen sms och ringt mig mer än tvåtusen gånger. Jag började nästan få lite skuldkänslor för att bara stänga ute honom sådär, men efter alla sakerna som hände på rad efter varandra förtjänade han det. Penelope hade också försökt få tag på mig, men jag gjorde likadant mot henne som jag gjorde mot Justin, stängde ute. Jag funderade på att kanske ringa upp Justin och be honom träffa mig någonstans, men jag vet inte vad jag ska säga och det ända han kommer säga är ”förlåt” och ”låt mig förklara”, jag var trött på de orden så jag lät bli att ringa. Istället reste jag mig och gick ut i vardagsrummet för att kolla lite vad som gick på tv. Jag satte mig ner i soffan och tog tag i fjärrkontrollen och startade tvn. Inget speciellt såhär mitt på dagen, jag zappade igenom kanalerna och tillsist kom jag till en kanal där de visade min favorit serie, Pretty Little Liars. Jag hade börjat kolla på serien på datorn innan och i detta avsnittet fick jag reda på så pass mycket så det inte var lönt att kolla på de andra avsnitten. Jag suckade och stängde av tvn, med tunga steg gick jag ut i köket och öppnade kylen. Tomt. Det fanns bara lite saft, äpplen, smör och ost. Jag himlade med ögonen och stängde igen kylskåpet igen. Det var så ensamt här hemma nuförtiden, förut var Justin här hela tiden och sysselsatte mig alltid, nu gick jag bara runt och tråkade hela tiden. Jag saknade Justin, men bara för att jag saknar honom kan jag inte bara ta tillbaka honom efter det han gjort. Han sårade mig djupt och som jag sa till honom, det kommer ta tid innan jag förlåter honom. Jag drog upp mobilen ur fickan på mjukisbyxorna och såg att jag fått ett sms. Jag drog fingret över skärmen och kom direkt in på smsen, från Justin.

Från Justin:
Kan du träffas ikväll? Jag vill verkligen att du ska veta exakt allt som hände mellan mig och Penelope den kvällen, jag är så ledsen att jag sårade dig Megan, men jag älskar dig. Ingen kommer någonsin kunna ersätta dig, om du lämnar mig förevigt vet jag inte var jag ska ta vägen, jag antar att jag inte har någon anledning att fortsätta leva, fortsätta försöka. Glöm inte, jag älskar dig.

En tår rann sakta ner från min kind när jag läste smset, han brydde sig det visste jag och att han älskar mig vet jag också. Jag älskar honom också, utan honom är det som att jag har ett stort hål i hjärtat. Vi måste lösa detta, jag och han. Jag står inte ut att vara utan honom en sekund till. Jag började skriva ett meddelande till honom men tog sedan bort det igen för det lät inte bra, så höll jag på länge tills jag tillsist fick till det bästa svaret på smset han precis skrivit.

Till Justin:
Jag älskar dig också, utan dig känns det som att jag har ett hål i hjärtat. Kom hem till mig vid 20.00, vi ska lösa detta. Och tänk inte så som du skrev, du kommer inte förlora mig, åtmistonde inte helt, så oroa dig inte! Vi ses sen.

Jag svalde klumpen i min hals och gick in på mitt rum för att fräscha till mig innan han kom. Jag drog en pappersbit med ansiktsrengöring på över ansiktet och tog sedan på lite puder. Jag drog några drag med mascaran på mina långa ögonfransar också, sedan gick jag in i min garderob för att hitta något att ha på mig. Det fick bli ett par ljusblåa shorts, en beige tröja som jag stoppade i shortsen, ett svart skärp och en lång, beige, stickad kofta så jag inte frös. Jag granskade min outfit i spegeln och fick syn på min frisyr, jag hade nog inte borstat mitt hår på runt tre dagar. Jag gjorde en äcklad min och rusade i på toaletten för att borsta igenom mitt långa, bruna hår noga. Jag drog borsten igenom håret många, många, många gånger innan jag tillslut insåg att klockan blivit mycket och jag var tvungen att vara klar. Jag lade allt hår på en sida och gick sedan ut från toaletten. Perfekt timing för precis när jag satte foten utanför toan så plingade det på dörren, det borde vara Justin. Jag gick med snabba steg till dörren och kollade genom kikhålet vem det var. Precis som jag trodde var det Justin som stod där, perfekt stylad och en perfekt outfit. Jag log och öppnade dörren. Han kollade upp på mig med sina hasselnötsbruna ögon och log.
”Hej Megan, det var ett tag sedan. Du set incredible ut.” Sa han och granskade mina kläder noga. Jag himlade med ögonen.
”Hej, du ser inte så dålig ut du heller. Kom in.” Sa jag och aktade mig lite så han kunde smita in. Han tog av sig sin jacka och hängde upp den på en krok och sedan tog han av sig sina skor och ställde dem på skohyllan. Han tryckte ner sina händer i fickorna och gick med långsamma steg in i vardagsrummet. Jag gick efter honom. Vi ställde oss mittemot varandra i vars en ände av dörrkarmen och bara kollade på varandra. Han svalde och kollade ner i marken. Han öppnade munnen för att börja prata men jag stoppade honom genom att sätta mitt pekfinger framför munnen på honom. Han kollade ner på fingret och sedan på mig.
”Innan du börjar prata vill jag säga en sak.” Sa jag och han kollade mig djupt in i ögonen, det kändes nästan som att han kollade mig rakt in i själen. Låter dramatiskt men det kändes nästan så. ”Jag är ledsen att jag stängde dig ute så, att jag inte svarade på sina samtal eller sms. Du vet att jag älskar dig. Men du måste ha en jävla bra förklaring för att jag ska ta dig tillbaka till min kille.” Han kollade ner i marken direkt efter jag pratat klart. Jag lade några fingrar under hans haka och lyfte upp hans huvud igen. ”Nu vill jag att du ska kolla mig i ögonen och förklara.” Han gjorde som jag sa och började prata direkt.
”Jo, jag skulle ju gå och hämta dricka på den festen du vet. När jag hade tagit dricka vände jag mig om för att gå tillbaka och då gick jag rakt in i Penelope och spillde samtidigt ut drickan över hela hennes tröja. Vi började prata lite och sedan när hon skulle säga något till mig, så lutade hon sig framåt för att säga det närmare mitt öra så jag skulle höra, då puttade någon till henne och våra läppar möttes. Jag hann inte reagera så jag kysste tillbaka, när jag såg dig bakom henne visste jag inte vart jag skulle ta vägen, Megan. Jag är fucking ledsen.” Tårar började rinna ner för hans kinder och när jag såg honom gråta kunde jag inte hålla mig heller så mina tårar började också rinna.
”Okej.” Svarade jag, jag visste allvarligt inte vad jag skulle svara.
”Du vill att jag ska förtjäna denna kyssen va?” Frågade han och log lite smått. Jag nickade hastigt.
”Oh, ja.” Svarade jag och hans leende blev några centimeter större. Jag log tillbaka.
”Megan, du är det bästa som någonsin hänt mig. Du fick mig att ändra mig så snabbt. Från den badboy Justin jag var innan till mitt riktiga jag. Du fick mig på fall snabbt och bara två dagar efter vi träffats var jag förälskad i dig. Det är något speciellt med dig, när jag ser dig hoppar mitt hjärta över nästan tre slag och när jag får ett sms eller ett samtal från dig hoppar det över så många fler. Du betyder att för mig. Jag älskar dig.” Han kollade ner i golvet igen, jag log och lade mina händer på hans kinder.
”Får jag kyssa dig?” Frågade jag och han kollade upp på mig.
”Du behöver inte ens fråga.” Svarade han och jag tryckte mina läppar mot hans i en passionerad och lång kyss. Han lade sin ena hand på min höft och sin andra på min rygg och tryckte mig sedan ännu närmare sig. Jag avbröt kyssen och kollade honom i ögonen.
”Jag har saknat dig.”
”Jag har saknat dig också.” 

Hola amigos!

Förlåt för att jag inte har skrivit på typ veckor, nejmen, ungefär tre dagar men jag har haft fullt upp med skolan och det har jag fortfarande, men idag kommer jag hinna att göra i alla fall ett kapitel, så stay calm! Jag hoppas ni bara inte har lämnat mig nu. Jag har nästan dåligt samvete för att jag inte skrivit, haha. Men jag ska försöka så gott jag kan att skriva nu, jätte förlåt allihopa! Men ni vet att jag älskar er. Jag ska börja skriva på nästa kapitel nu. Puss.