Previously: ”Vad gör du här?” Skrek hon i mitt öra och jag ryckte på axlarna.
”Vet inte riktigt. Jag är här med Megan, vad gör du här?” Skrek jag tillbaka.
”Jag bor här i Rosewood nu, ärligt talat, det är min fest.” Hon log och jag log tillbaka. Hon lutade sig fram och skulle nog viska något i mitt öra men någon och våra läppar möttes i en lång kyss. För tillfället kändes det väldigt rätt. Men sedan såg jag vem som stod bakom och bara kollade på oss. Megan. 

 
”Vänta Megan, låt mig få förklara.” Hon stannade till och samma gjorde jag. Hon vände sig om och kollade surt på mig. Jag lutade mig mot mina knän och försökte hämta andan, hon var snabbt för att vara tjej.
”Förklara vad? Att du hade tungan nere i halsen på Pen? Jag trodde ni hade gjort slut. Du behöver inte förklara något, jag förstår. Men jag orkar inte mer Justin, det är slut!” Hon skrek det sista ordet extra högt och sedan sprang hon bara därifrån. Jag stod som förstenad på stället och visste inte vart jag skulle ta vägen.
”Justin?” Ropade en välbekant röst bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Penelope. Jag vinkade lite smått åt henne och hon gick närmare mig. ”Vad sa hon?” Frågade hon och granskade mig. Jag ryckte bara på axlarna.
”Hon gjorde slut.” Svara jag och kollade ner i marken. Hon mumlade något som hördes som ”shit” och sedan suckade hon.
”Jag är ledsen, vi skulle aldrig börjat snacka från första början, shit.” Hon sa många svordomar efter varandra och jag bara stod och glodde på henne som ett stucken gris.
”Det är inte ditt fel. Det är mi-” Jag hann inte avsluta meningen förrän Pen började prata.
”Det är mitt, jag vet att du ska säga det. Men denna gången var det faktiskt mitt fel, det var jag som kysste dig från första början.” Hon svalde och kollade ner i marken.
”Men det var jag som kysste tillbaka, right? Det är mig Megan gjorde slut med, inte dig.” Sa jag och hon kollade upp på mig.
”Nej, för jag dumpade henne för en månad sedan.” Sa hon med en skarp ton. Jag började tänka på när Megan bara sprungit iväg, vart skulle hon ta vägen? Det var nästan tre mil från New York och hon var antagligen redan vilse.
”Jag måste hitta henne.” Sa jag tyst, nästan som en viskning.
”Va?” Svarade Pen.
”Jag måste hitta henne, hon kommer inte klara sig, hon vet inte vart vi är.” Sa jag en aning högre än förra gången. Penelope nickade och vinkade med handen som menades ungefär ”after-her” och sedan log hon.
 
Jag log tillbaka och sedan sprang jag iväg mot bilen för att åka på jakt efter Megan. Jag har en lång natt framför mig.
 

Jag bara sprang, jag visste inte var men jag ville bara bort från Justin, bort från Penelope, bort från allt. Tårarna bara rann och jag visste inte vart jag skulle gå nu så jag lyfte huvudet för att kolla mig runtomkring. Jag såg en bänk lite längre bort så jag gick bort för att sätta mig på den. Den var kall och obekväm men jag brydde mig inte, jag bara lät tårarna rinna, jag torkade inte bort dem eller något. Jag drog upp mobilen från väskan som fortfarande hängde på min axel och slog in Brandons nummer. Han svarade efter några signaler.
”Brandon här.”
”Hej bror.” Sa jag och snyftade till.
”Megan? Vad har hänt?” Frågade han och jag började storgråta igen.
”Justin har hänt, han har sårat mig, Brandon.” Svarade jag och han suckade.
”Var är du? Det kvittar var du är, jag kommer och hämtar dig.” Sa han stressat.
”I Rosewood, på.. Palmstreet.”
”Stanna där du är, jag kommer.” Sa han och sedan lade han på.
Jag suckade och stoppade ner mobilen i väskan igen. Jag kollade mig runtomkring och såg lite lampor några meter ifrån mig, det såg ut som ett kafé så jag började gå bort dit. Även fast Brandon sagt att jag skulle stanna på samma ställe, men han kunde ju inte veta att jag inte suttit på detta kaféet.  Det var ett gulligt kafé, ett sådant som det alltid var i filmer, med soffor runt borden och en lång disk i mitten där man också kunde sitta. Jag satte mig ner i närmaste soffan och inte långt efter kom det en gullig blond servitris.
”Hallå där. Du ser utmattad ut, vill du ha något?” Hon verkade väldigt glad, nästan för glad. Jag fuktade läpparna och kollade sedan upp på henne med ett leende. Hon log tillbaka.

       "Hello there. You look exhausted, you want something?"

”Jag kan ta en cola.” Svarade jag och hon nickade, sedan gick hon iväg och in bakom disken. Det var bara jag och ett annat par som satt längst nere på kaféet, så det var lugn stämning. Jag fick bara hoppas på att Justin inte hittade mig, han var den sista jag ville träffa just nu. Kanske skulle jag skicka ett sms till Brandon och berätta att jag var här, så han inte körde runt och letade runt hela Rosewood. Jag drog upp mobilen ur väskan och gick in för att skriva meddelande.

Till Brandon:
Jag sitter inne på kaféet längst ner på Palmstreet, skynda dig!

Jag hade lade mobilen på bordet ifall han skulle svara, så jag kunde svara tillbaka snabbt. Servitrisen kom tillbaka med ett glas med cola på en bricka, pengar. Jag tog upp väskan och började rota efter pengar, som tur var hade jag tryckt ner en tjuga längst nere i den. Jag räckte upp den mot henne men hon bara skakade på huvudet.
”Det är på huset, vi bjuder.” Hon log det gulliga leendet igen och jag stoppade ner tjugan i väskan igen. Hon märkte nog att jag inte direkt var på humör så hon gick och satte sig bakom disken där hon suttit när jag kommit in. Jag drog glaset mot mig och drack lite från det blåa sugröret. Min mobil plingade till, sms, jag tog upp den för att kolla vem det var. Precis den jag hoppats på.

Från Brandon:
Jag är utanför, kom ut.

Jag drack upp colan och sprang sedan ut på parkeringen. Det ända jag såg var en röd liten skruttbil och en Ferrari, inte kunde väl Brandon köpt en Ferrari, men så fel jag kunde ha, ut ur Ferrarin klev Brandon. Jag log stort och sprang mot honom, han öppnade sin famn och jag hoppade rakt in i den.
”Damn, jag har saknat dig syrran.” Mumlade han mot mitt hår.
”Jag har saknat dig också bror, något sjukt. Vart stack du och mamma?” Frågade jag och han släppte ner mig på marken igen.
”Jo det, jag måste berätta något. Men vi kör hem till lägenheten först.” Svarade han och jag nickade mot honom.

"Well, I must tell you something. But we are driving to the apartment first."

Vi körde hemåt och jag ville inte ut ur bilen när vi väl var framme, den var varm och hade så himla sköna säten. Men jag var tvungen att hoppa ur, så mot min vilja hoppade jag ut ur bilen och gick in i trapphuset där Brandon redan stod och väntade. Jag låste upp dörren och gick rakt in i köket, hack i häl hade jag Brandon. Jag satte mig ner vid köksbordet och lade händerna framför mig.
”Så, vad ville du berätta?” Frågade jag honom och han satte sig framför mig. Han spände sina käkar och svalde.
”Mamma är död.”