Previous: Jag trippade fram mot dörren som fanns en bit från mig, den såg ut att vara öppen. Utan att tänka mig för sträckte jag fram handen och rörde vid handtaget. Han var ändå inte så dum. Jag fick en stöt, en rejäl stöt, jag flög ner på marken med en duns och antagligen hörde Wren det för han kom ut ur rummet och in i samma som mig. Han lade händerna i kors och skakade på huvudet. Han gick fram till mig och stod bara över mig och glodde. ”Stygg flicka Megan, stygg flicka.”

Jag vågade inte röra mig så jag låg bara stilla på det kalla gråa golvet. Han böjde sig ner och tog tag i min arm och drog upp mig på fötter men jag vågade inte kollade på honom så jag valde att kolla ner i golvet istället. Med snabba steg drog han mig ut ur huset vi var i så slängde han bara ut mig. Jag visste varken vart jag var eller vart jag skulle ta vägen. Han skrattade.
”Klara dig nu själv, du förtjänar inte min hjälp.” Sa han och nästa sekund var dörren stängd och låst för den delen. Jaha, vart skulle jag gå? Jag kände i mina fickor och hittade min mobil. Dum han var som inte tagit den ifrån mig. Jag hade inte mycket batteri kvar så jag skyndade mig att skicka ett sms till Justin.

Till Justin

Hej älskling, jag mår bra! Jag vet inte vart jag är och jag skulle behöva din hjälp, lämna
in mobilen till polisen så kan de kanske spåra upp vart meddelandet kommer ifrån.
Jag älskar dig.

Nu var mobilen stendöd, den gick inte att starta i en sekund ens. Jag vågade inte välja vilken väg jag skulle gå ifall polisen kommer så jag valde att i alla fall gå över vägen och sätta mig i diket. Där skulle nog inte Wren se mig om han kom ut. Om polisen kunde spåra mobilen kunde jag bara hoppa fram från diket och berätta att här är jag. Jag hade ingen mat eller dricka så jag tog tag i ett grässtå och så som bönderna på filmer alltid gjorde stoppade jag in det i munnen och började tugga. Det smakade skit men vad hade jag för val, jag var vrålhungrig och för att inte svälta ihjäl var detta det bästa jag kunde få för tillfället. Jag lade mig tvärs över diket med sikt över vägen, det var inte det bekvämaste stället jag legat på men jag fick nöja mig med det jag hade. Efter många vridningar fram och tillbaka fick jag äntligen fram en bekväm position så den låg jag kvar i. Den var så skön så jag somnade efter några minuter.

Jag vaknade av att jag antagligen satt i en bil, det guppade och svängde hela tiden. Någon smekte mig över pannan och kinden hela tiden också. Jag öppnade mina ögon och blinkade många gånger, det kändes som att jag fått grus i dem. Jag såg en suddig bild av ett kille med brunt hår och vit tröja. Justin.
”Du är vaken, du lever.” Sa personen, jag kunde inte riktigt se om det var Justin ännu så jag bara log. ”Jag har varit så himla orolig Meg, äntligen är du här hos mig igen.” Jo, visst var det Justin. Jag drog upp mina händer till ögonen och gnuggade ur den sista grusen jag hade i ögonen. När jag fått ur grusen lade jag mina armar runt Justins hals och kramade om honom länge och hårt. Jag ville aldrig släppa honom, jag skulle aldrig släppa honom igen. Jag avslutade kyssen och kollade honom i ögonen.
”Du hittade mig och förlåt för att jag förstörde resan Justin.”
”Tänk inte på det nu, allt som räknas är att du lever och att du är ok. Resan får vi göra någon annan gång.” Han bara log och sedan gav han mig en intensiv kyss. Jag besvarade kyssen direkt. När vi avbrutit log jag och kollade sedan ner i mitt knä.

”Så ungdomar, gå inte över styr nu.” Sa en mansröst som antagligen satt i framsätet. Jag blev rädd, jag hade inte tänkt på att någon körde bilen också. ”Du behöver inte bli rädd Megan, jag är polis och kommer inte skada dig.” Fortsatte mannen sedan. Jag nickade som svar och han log mot mig i backspegeln. Jag kollade på Justin som bara satt och log som ett fån. Jag flyttade mig närmre Justin och han lade sin arm runt mig, jag lutade mig mot hans bröst. Såhär hade vi inte legat och myst på länge, nu när vi äntligen gjorde det så gjorde vi det i en polisbil, det kändes lite konstigt, men bara jag hade honom nära brydde jag mig egentligen inte. Vi hade åkt bil länge nu, skulle vi inte komma fram till slutet snart? Det var som att polismannen läste mina tankar för bara några få minuter efter var vi på polisstationen.
”Megan, är det ok om du följer med mig in och svarar på lite frågor?” Frågade polismannen och jag nickade, vad annars ska man göra för att inte åka in i fängelse, man åker ju in i fängelse bara man kastar ett tuggummi på marken nu för tiden. Justin fick följa med in också som tur var. Vi gick in i ett litet och trångt rum med gröna väggar och grönt golv. Det fanns ett avlångt bord i mitten, med fyra stolar runt om.
”Varsågoda och sitt.” Sa polisen och vi gjorde som han sade. Jag och Justin satte våra stolar nära varandra så vi kunde hålla varandra i handen och veta att den andra inte försvunnit eller liknande. ”Jo, vad hände medans du var borta, vart var du?” Frågade polisen efter han hämtat ett block och en penna. Jag svalde och kollade på honom.
”Jag vet inte var jag var, men jag blev fångad av en kille som heter Wren Montgomery. Han hade bundit fast mig på ett bord, jag lyckades komma loss och när jag skulle försöka fly fångade han mig men istället för att binda mig igen eller något slängde han ut mig och jag satte mig i diket. Där somnade jag och sedan vaknade jag i polisbilen.” Svarade jag och han nickade, han skrev i en darrig stil på pappret och kollade sedan upp på mig igen.
”Vem är den här Wren?” Frågade han sedan.
”Det är mitt ex’s pojkvän.” Svarade Justin snabbt. Polisen nickade och skrev ner ännu mer på sitt block.
”Vad har hänt innan detta? Han måste ju ha kidnappat dig för någon anledning.” Sa polisen och jag nickade.
”Det gjorde han, ungefär en vecka innan var jag och Justin på en fest. På Justins jobb. Där var Wren och Grace också. Grace är Justins ex då. En månad innan detta blev jag gravid också. Vi gick fram till Wren och Grace och frågade vad dem gjorde där, det blev en lite spänd stämning och jag sa till Justin att vi skulle gå där ifrån för de förtjänade inte vår tid. Grace blev arg och puttade mig framlänges när vi kommit bort från dem en bit så jag trillade och mitt barn skadades. Justin blev väldigt upprörd och kallade Grace idiot. Grace har antagligen sagt till Wren att hon tog det väldigt hårt det som Justin sa och det var därför han tog mig, för hon tog det hårt.” Jag tänkte efter och det var en väldigt dålig anledningen men ändå. Polisen satt som förstelnad.
”Så, har jag förstått detta rätt? Ni var på fest, du var gravid. Grace och Wren var där, ni blev ovänner. Grace puttade dig och Justin kallade henne idiot. Grace tog det hårt och Wren kidnappade dig?” Jag nickade och med en suck skrev han ner det på sitt block. ”Sa du att denna Wren hette Wren Montomery?” Frågade polisen efter. Jag nickade och han fick ett fundersamt ansiktsuttryck. Han fällde upp sitt lock på laptopen som jag inte ens sett ligga framför honom. Han knappade in något och sedan satt han bara och kollade på skärmen, hans pupiller gick fram och tillbaka, han läste nog något. Han vände skärmen mot mig och Justin.
”Är det denna Wren?” Frågade han och kollade på oss. Vi båda nickade. Han kan ändrade sin oroliga blick till en förvånad och förvirrad. ”Men han jobbar ju här på polisen.”