Previous: ”Jag har en liten överraskning till dig Megan.” Hon kollade upp på mig och gjorde en min som betydde något liknande med berätta-annars-dödar-jag-dig. ”Jag har beställt en resa för oss till Hawaii.” Hon sken upp i ett leende och kramade om mig. 
”Allvarligt? Ska vi till Hawaii. När?” Mumlade hon mot min mage.
”Ikväll.” 

 
Jag började packa ner kläder, toalettartiklar och andra nödvändiga saker till en resa. Justin överraskade mig verkligen nuförtiden, jag undrade om alla pengarna var bara från hans lön. Jag frågade inte, ville inte vara påträngande. Vi skulle med flyget klockan åtta och det betydde att vi behövde vara klara att åka vid sju, vi hade en lång bit att åka. Justin hade packat innan han kom till sjukhuset och hämtade mig så han satt bara och kommenterade alla sakerna jag packade ner. Jag tog upp en vit bikini och höll upp den framför honom.
”Ska jag ta denna eller..” Jag rotade i min byrålåda och tog upp en orange, ”eller denna?” Han kollade på båda två fram och tillbaka.
”Ta båda.” Svarade han och flinade. Jag log mot honom och slängde ner dem i den stora väskan. Han hade nog inte lagt märke till väskan innan för när han kollade ner på den blev hans ögon stora som bowlingklot.
”Ska du flytta till Hawaii eller?” Skrattade han fram och kollade upp på mig igen. Jag nickade.
”Hade tänkt det.” Han mumlade något jag inte kunde höra, men jag orkade inte fråga så jag packade ner de sista sakerna och satte mig ner på golvet för att stänga väskan. Jag reste mig upp och satte händerna på höfterna.
”Done!” Andades jag tungt ut. Justin vände sig om med ryggen mot mig. Jag gick lite närmare sängen och hoppade sedan på honom. Han lade sig på rygg och jag satt i gränsle över honom. ”Vad är det med dig surpuppa?” Frågade jag och satte mig i en lite bättre position. Han ryckte på axlarna och skakade på huvudet.
”Inget, är bara trött.” Jag rynkade på näsan.
”Värsta ursäkten ever. Berätta för mig Justin.” Jag lade mig ner och satte mina händer under hakan på hans bröst. Han svalde och öppnade munnen men sa inget. Han klämde ihop ögonen så de blev ett litet sträck sedan började han prata.
”Jag hittade min mamma igår, jag ringde henne och hon svarade. Vi pratade en lång stund och vi bestämde att vi skulle träffas.” Han kollade ner på mig.
”Men det är ju bra! Deppa inte nu älskling.” Sa jag och kysste honom.
”Du har rätt, nu ska ha vi ha kul och vara glada.” Han log mot mig och jag log tillbaka mot honom. Vi kysste varandra en lång stund och sedan låg vi bara och vilade. Jag på honom och han under mig, jag kunde känna hans hjärtslag, de slog i takt med mina. Det kändes så rätt att ligga här med Justin, vi älskar varandra, det är det ända som räknas.

Vi gick in på flygplatsen, här hade jag inte varit på flera år. Sist jag åkte utomlands var nog när jag var runt sex år gammal, elva år sedan. Vi gick och satte oss lite längre bort i en soffa som var rätt nära gaten vi skulle in i sedan.
”Justin, kan du gå och handla lite dricka. Börjar bli törstig, snälla.” Jag log och gjorde mina valpögon som jag upptäckt att han inte kan säga nej till.
”Okej då, stanna!” Han ställde sig upp och pekade på mig som att jag var en hund. Jag gjorde som han sa, jag drog upp mobilen och såg att jag fått ett meddelande från dolt nummer.

Dolt nummer:
Ser du utgången framför dig? Jag står och väntar i en svart pickup utanför, gör som jag säger och gå ut och sätt dig i bilen, annars är det hejdå till din kära pojkvän.

Jag kollade mig runt om kring för att se vem som kunde skickat meddelandet, det var massor med folk som stod med mobiler så det var omöjligt och veta. Jag började bli rädd men eftersom jag inte ville att Justin skulle bli skadad gjorde jag som den okände sa. Jag gick ut och kollade runt efter den svarta pickupen, där stod den. Med snabba steg gick jag bort till den och satte mig i passagerarsätet. Bredvid mig satt en person med svarta kläder, luvan vad uppdragen och koftan var knäppt så långt upp så man inte kunde se vem det var. Personen vände sig mot mig, den hade en scarf runt halva ansiktet och ett par pilotglasögon. Jag kunde på något sätt se att det var en kille, vet inte hur med han hade så pass brett ansikte så det borde vara en kille. Han sträckte bak handen i baksätet och drog fram en kofot, jag kände en smäll i huvudet. Efter det är allt svart.

 
Det var lång kö i kassan men tillsist kom jag fram och fick betalat två drickor. Jag började gå tillbaka dit jag lämnade Megan men hon var inte kvar. Jag kollade ivrigt runt om mig. Tänk om hon ångrat sig, tagit en taxi och åkt hem igen. Jag drog upp mobilen och kollade om något nytt hade hänt. Ett meddelande från Megan.

Från Megan:
Hjälp, jag fick ett läskigt meddelande från dolt, om jag inte gjorde som dem sa skulle du bli skadad, jag vill inte förlora dig. Jag vet inte var jag kommer åka men jag älskar dig Justin, riktigt mycket. Puss!

Shit, hon är borta, jag måste hitta henne. Jag slog in hennes nummer, det gick några signaler men sedan kom jag till röstbrevlåda. Sedan kom jag på, polisen! Jag sprang ut och satte mig i bilen, jag startade den och körde så snabbt jag kunde mot polisstationen. Tårarna började rinna, tänk om jag aldrig fick se henne igen. Det skulle jag få göra, jag ska hitta henne. När jag kommit fram hoppade jag snabbt ut ur bilen och rusade in på stationen. Jag gick fram till receptionen och lade händerna på bordet.
”Ni måste hjälpa mig, min flickvän har blivit kindnappad och jag har inte en aning vart hon tagit vägen, snälla hjälp mig.” Kvinnan kollade på mig och nickade. Hon pekade mot ett rum längre bort i en korridor.
”Klart vi ska hjälpa dig gullet, gå bort till mannen i rummet längst bort och prata med honom.” Jag tackade och sprang bort till rummet hon sagt jag skulle gå in i. Jag knackade och dörren låstest upp. Jag tog tag i handtaget och gick in.
”Hallå där, vad kan jag hjälpa dig med?” Frågade den gamla mannen som satt bakom skrivbordet.
”Min flickvän har blivit kidnappad, jag vet inte vart hon har tagit vägen ni måste allvarligt hjälpa mig.” Jag andades hastigt och kollade på mannen som kollade på mig.
”Ja, vi ska hjälpa dig. När såg du henne sedast?” Frågade han och rotade fram ett block och en penna.
”På flygplatsen en kilometer härifrån, vi skulle till Hawaii.” Han nickade och klottrade lite på blocket.
”När försvann, runt vilken tid?” Jag tänkte efter, vi kom till flygplatsen halv åtta, jag gick och handlade ungefär tio över. Hon måste försvunnit mellan tio och tjugo över.
”Mellan tio och tjugo över åtta.” Svarade jag säkert och gick fram för att sätta mig i fåtöljen mittemot mannens skrivbord.
”Vad heter din flickvän?”
”Megan Nicole McQuinze.” Svarade jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag gnuggade mig lite i dem och tårarna försvann.
”Någon mer information vi borde veta innan vi går vidare med detta?” Frågade han.
”Öh, jag fick ett meddelande av henne vill ni se det?”
”Ja tack.” Hag räckte fram mobilen och han fick läsa det. ”Är det okej om vi behåller din mobil medans vi löser detta?” Jag nickade och han stoppade ner mobilen i en av lådorna på skrivbordet. ”Förresten, vad heter du unge man?” Frågade mannen och kollade på mig. Jag svalde.
”Justin Bieber.” Han nickade och skrev något på hans block.
”Dåså, Justin. Du kommer få en reservtelefon av oss, den kanske inte är den nyaste, det är mest så vi kan få tag på dig när vi fått fram ny information.” Jag nickade och kollade runt i rummet. Han tog upp en htc och räckte över den till mig. ”Här har du, det är allt jag har för stunden, vi ringer dig om det är något speciellt. Okej?”
”Okej.” Jag reste mig upp och gick ut ur rummet, ut från polisstationen. Detta var inte det jag snackade om när jag ville ha en bra tid. Jag ska hitta henne, om det så är det sista jag gör!