Previous:  Justin lade sitt pekfinger under min haka och lyfte upp mitt huvud. 

”Jag har en present till dig. Jag tror den kommer liva upp dig.” Han log och plockade fram en liten röd ask. Han gick ner på golvet och satte sitt ena knä på golvet. ”Megan Nicole McQuinze, vill du gifta dig med mig?” 

Justins perspektiv

Hennes undrande blick förvandlandes till ett stort och brett leende. Hon nickade ivrigt.
”Ja, ja, ja! Klart jag vill.” Jag log stort och hon sträckte fram fingret och jag satte på den silvriga ringen med en liten diamant på hennes finger. Hon drog upp handen till ansiktet och studerade ringen. Sedan lade sitt huvudet på sned och log mot mig.

 
                     "Yes, yes, yes, ofcourse i do!"

”Vart du tag i pengar till att köpa denna?” Frågade hon och slet blicken från ringen för att få
ögonkontakt med mig istället.
”Jag sparade lönen.” Svarade jag och log mot henne. Hon sträckte sig mot mig och kysste mig länge.
”Jo, du får åka hem idag, pratade med doktorn innan.” Sa jag glatt och hon blev ännu lyckligare.
”Får jag? Eller vänta, onödig fråga. När idag?” Skrattade hon och kollade på mig.
”När som, vill du åka nu?” Hon nickade och satte sig upp i sjuksängen. Hon trasslade sig ut alla kablar hon råkat komma in i när hon sov, sedan ställde hon sig upp på ostadiga ben. Hon sträckte ut sin arm för att jag skulle ta tag i den och hålla henne uppe. Jag hjälpte henne att ta på hennes vanliga kläder som jag tagit med till henne.

Vi var ute ur sjukhuset snabbt och satt redan i bilen på väg hem. Jag körde snabbare än vanligt för Megan satt och klagade på att hon ville ligga i sin säng och jag ville inte att hon skulle lida mer än vad hon redan gjorde, men när vi kom fram till porten orkade hon inte gå ur bilen så jag fick bära henne in till säng.
”Justin, kan du hämta ett glas vatten till mig?” Bad hon och log sitt lilla gulliga leende som man inte kunde säga nej till.
”Ja klart.” Svarade jag och gick ut till köket. Jag öppnade skåpet över vasken och tog ut ett stort glas. Jag fyllde det med vatten och hämtade lite is också. Sedan gick jag tillbaka till Megans sovrum.
”Här har du di-” Jag avslutade inte meningen eftersom jag upptäckte att hon hade redan somnat och jag vill inte väcka henne. Jag ställde ner vattnet på nattduksbordet och lade mig bredvid henne Efter några minuter av tänkande så somnade jag också.

Jag vaknade av att det dönade och att saker ramlade i golvet. Man kunde höra att saker också gick sönder. Det kändes kallt och ensamt i sängen så jag öppnade ögonen, jag hade rätt. Ensamt var det, det borde vara Megan som var ute i köket så jag gick ut där. Min syn var fortfarande suddig men jag såg tillräckligt mycket för att veta att det var Megan som satt på golvet och grät medans hon samlade ihop glasbitarna som låg utspridda över hela golvet.
”Megan, vad håller du på med?” Frågade jag och satte mig på huk bredvid henne.
”Jag skulle ta ut en tallrik och då trillade allting ner. Jag misslyckas hela tiden.” Svarade hon och snyftade till.
”Men gråt inte hjärtat, det är normalt att misslyckas.” Sa jag och smekte henne på ryggen. Hon släppte glasbitarna hon hade i händerna och kollade upp på mig.
”Jag vet inte hur normalt känns längre.” Svarade hon och lutade sig mot min axel.

Jag satte mig helt ner på rumpan och omfamnade henne. Hon hade sår på benen för hon antagligen suttit på glaset. Jag kysste hennes panna och kollade ner på benen
”Älskling, vi måste ta hand om såren på dina ben.” Hon kollade ner på dem och ryckte på axlarna och reste sig upp. Hon gick rakt på alla glasbitar och in på toaletten. Vad hade hänt med henne? Hon var helt annorlunda. Jag reste mig upp och gick efter, där inne på toaletten satt hon och väntade på att bli omhandtagen. Jag satte mig på huk framför henne och försökte få ögonkontakt med henne men hon vägrade så jag gav upp.
”Megan, vad händer med dig? Du beter dig så konstigt.” Jag lade en av hennes hårslingor bakom hennes öra och fortsatte kolla på henne. Hon ryckte på axlarna.
”Det händer bara så mycket saker i mitt liv just nu.” Svarade hon och tog tag i min hand och kramade om den, jag kramade tillbaka.
”Som?” Frågade jag, det ända jag visste var att hon var förtvivlad efter förlorat barnet men hade det hänt fler saker efter eller innan det?
”Mamma skickade ett sms i morse och berättade att hon och Brandon flyttat till Europa. Utan mig. Penelope skickade också i morse och berättade att hon inte kunde vara min vän längre för vi aldrig snackade. Jag förlorade precis mitt barn. Det är vad som händer i mitt liv just nu Justin.” Jag blev förvånad av svaret. Jag lyfte upp henne så jag kunde sätta mig under och ha henne i mitt knä. Jag kramade om henne.
”Förlåt gumman, jag visste inte. Men glöm inte. Så länge vi har varandra klarar vi allt.” Sa jag till henne och hon kollade på mig, log och nickade.
”Det glömmer jag aldrig.” Hon kramade om mig och kysste mig snabbt på munnen. ”Ta nu hand om mig.” Hon fnissade och jag lyfte upp henne, gick bort till handfatet och satte henne på bänken bredvid. Jag drog ut lådan under henne och tog ut bombull och lite handsprit. Jag blötte bomullen med spriten och förde den mot hennes ben.
”Detta kommer svida lite nu, men det går snabbt över.” Jag kollade upp på henne och hon nickade. Jag duttade lite på såren och satte därefter på plåster. När jag var klar såg hela hon ut som ett plåster för det fanns så många på hennes ben. ”Vi måste ut och städa undan glaset, så vi inte skadar oss mer. Eller jag kan göra det, gå du in och vila.” Sa jag och hon löd min order. Hon gick in och bäddade ner sig i sängen.
”Jag väntar här på dig älsklig.” Sa hon till mig och jag skrattade lite.
”Bra, jag skyndar mig.” Svarade jag och småjoggade för att hämta dammsugaren i städskåpet. Jag dammsög upp alla små bitar för de stora hade Megan redan slängt. När jag var klar ställde jag in dammsugaren och gick in till Megan och lade mig i sängen med henne. Hon delade med sig av täcket och där låg vi som vanligt och mös i sängen.
”Jag har en liten överraskning till dig Megan.” Hon kollade upp på mig och gjorde en min som betydde något liknande med berätta-annars-dödar-jag-dig. ”Jag har beställt en resa för oss till Hawaii.” Hon sken upp i ett leende och kramade om mig.
”Allvarligt? Ska vi till Hawaii. När?” Mumlade hon mot min mage.
”Ikväll.” 

- Vad tycker ni om novellen hitills? Är den bra/dålig? Varför tycker du som du tycker?
+ Ska jag ha mycket bilder i mina inlägg? Kommentera nu allihopa!!