Previously:  När vi kom hälsade jag lite på mina jobbkamrater och presenterade Megan för de som inte träffat henne ännu. Jag hade berättat mycket om henne så de visste redan nästan allt om henne. Men när jag kom in till den stora klungan i mitten av stället såg jag personerna jag minst ville träffa nu. Grace och Wren.

Megans perspektiv
Jag drog Justin i hans jackärm för att han skulle kolla på mig.
”Justin, vad gör Grace här?” Frågade jag osäkert och kollade upp på honom.
”Jag har ingen aning men jag ska ta reda på det.” Svarade han och gick snabbt bort mot dem. Jag trippade efter honom som en liten hundvalp.
”Vad gör ni här?” Frågade Justin dem båda strängt. Han kollade mellan Grace och Wren hela tiden för att se vem som svarade.
”Jo, eftersom Wren har fått jobb här tänkte vi liksom, what the hell, vi kunde ju också komma på festen.” Grace log ett retsamt leende och detsamma gjorde Wren. Jag såg hur Justin spände käkarna, jag förstod att han fortfarande var pissed off på Grace efter det hon gjorde med mitt och Justins förhållande.
”Kom Justin, lägg inte ner tid på sånt som inte förtjänar din tid.” Sa jag och drog iväg honom från dem. Jag hörde hur ett par klackar småsprang efter mig och bara några sekunder senare fick jag en knuff i ryggen och trillade ner på magen. Jag skrek, högt.
”Vad fan gör du?” Skrek Justin på Grace. ”Hon är gravid din jävel, tänk lite va? Stick bara här ifrån Grace och ta din pojkvän med dig.” Justin tog upp mig i sin famn och sprang mot en soffa. Han lade mig ner och tog bort lite hår från mitt ansikte.
”Jag ringer efter en ambulans, stanna här. Jack tar hand om dig.” Jack var Justins bästa polare, de hade träffats på jobbet. Jag andades tungt och det var som att bli skjuten i magen, det gjorde så ont!
Justin kom rusande tillbaka och satte sig på huk bredvid soffan.
”Allt kommer ordna sig okej? Ambulansen är här vilken minut som helst, jag kommer vara med dig hela tiden. Försök hålla dig vaken älskling, jag älskar dig.” De sista orden var otydliga och min blick var suddig. Sedan kom jag inte ihåg mer.

Jag vaknade nästa morgon i ett litet rum med blåa väggar och massa maskiner bredvid mig. Jag var på ett sjukhus. Klockan var nog rätt mycket eller så var den rätt tidig för det var fortfarande mörkt ute och det var väldigt mörkt i rummet. Jag såg en skugga liggandes i fåtöljen bredvid min säng, det borde vara Justin. Jag ville inte väcka honom så jag stängde mina ögon igen och föll i en djup sömn.
”Vakna Miss.” Det var ingen röst jag kände igen. Jag öppnade mina ögon och såg en sjuksköterska stå lutad över mig. ”Åh, du är vaken vad bra. Vi behöver ta lite tester och då behöver du också vara vaken.” Jag nickade och hon ropade på någon Matthew och strax efter kom en man in, borde vara en doktor.
”Hallå.. Megan.” Sa han och satte sig i fåtöljen Justin suttit i innan, vänta, vart var Justin, om det ens var han som satt där i natt, men det borde varit han.
”Var är Justin.” Frågade jag och satte mig spikrakt upp i sängen och började virra på huvudet för att se om han var i rummet, vilket han inte var.
”Justin, din pojkvän?” Jag nickade som svar på doktorns fråga. ”Jo, han åkte hem i morse, han var trött och ledsen.” Ledsen? Varför var han ledsen?
”Vad menar ni med ledsen?” Frågade jag och lade huvudet på sned.
”Jo, du hade varit gravid i en månad och ditt barn hade utvecklats otroligt mycket på bara en månad. Men den fick väldigt svåra skador, så stora skador så den inte kunde överleva. Vi beklagar men du har förlorat ditt barn.” Matthew kollade ner i marken och kliade sig i nacken. Jag skakade på huvudet.
”Nej, det kan inte vara sant. Nej.” Mina tårar började rinna och jag lade mig ner igen för att sedan trycka en kudde mot ansiktet och bara gråta ut.

 

                           "No, It can't be true. No!"

”Snälla, kan ni ringa Justin. Jag vill ha honom här.” Bad jag dem och sjuksköterskan var på snabba fötter redan ute ur rummet, antagligen på väg för att ringa efter Justin.
”Ska jag lämna dig ensam en stund eller vill du ta testerna?” Frågade doktorn och kollade på mig igen.
”Bara ta testerna.” Svarade jag lätt och enkelt. Han reste sig upp och andades in ett djupt andetag. Han tog en tjock och rätt stor spruta och riktade den mot mig.
”Detta kommer kanske göra lite ont i början, men tro mig Megan. Vi vill bara ditt bästa det är därför vi ger dig detta.” Jag nickade jag grep tag i en bit av lakanet på sängen. Han hade rätt, det gjorde ont. Väldigt ont om jag fick säga det själv. Han tog lite blodtest och gav mig en till spruta sedan lämnade han rummet. När han stängt dörren började jag gråta något hysteriskt. Tårarna bara forsade ut. Justin hade verkligen sett fram emot att skaffa en familj med mig och att flytta ihop, jag kan förstå att han var helt förkrossad. Detta var nog en av de mest smärtsammaste tillfället i mitt liv. Kunde inte Justin bara komma nu? Det var som att typ gud läste mina tankar för ögonblicket efter rusade han in i rummet och sprang mot mig. Han omfamnade mig i en lång och härlig kram. Min Justin.
”Förlåt.” Sa jag till honom och kysste honom på kinden.
”Det är inte ditt fel.” Svarade han och kysste mig på läpparna.
”Jo, på ett sätt är det, om jag inte sagt det till Grace hade detta aldrig hänt.” Jag skakade på huvudet och kollade ner i madrassen. Justin lade sitt pekfinger under min haka och lyfte upp mitt huvud.
”Jag har en present till dig. Jag tror den kommer liva upp dig.” Han log och plockade fram en liten röd ask. Han gick ner på golvet och satte sitt ena knä på golvet. ”Megan Nicole McQuinze, vill du gifta dig med mig?” 

- Om jag hade varit ni nu, hade jag hoppat från vägg till vägg och från tak till golv, själv tycker jag detta börjar bli spännande. Kommentera vad ni tycker babes. xx

Jo allihopa. Jag hade tänkt att bara skriva ett inlägg per dag, och bara på kvällarna. 

1. Ni har något att se fram emot.

2. Jag har inte så mycket tid på dagarna läxor osv. Därför passar det bättre såhär.

3. Jag kan göra längre och bättre kapitel om jag inte behöver stressa för att hinna göra alla andra saker också. 

Berätta vad ni tycker om detta, jag vill inte svika er och därför gör jag mitt bästa. De dagarna jag har tid kommer jag såklart skriva så många kapitel som möjligt. Detta är mest på vardagar. Men skriv i kommentarerna vad ni tycker om detta. Plus, tipsa gärna era vänner om bloggen, skulle blivit jätteglad om jag får fler besökare och mer om vad ni tycker och tänker i  kommentarerna. Det var allt, jag börjar på nytt kapitel nu. xx