Previously: ”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma. 

”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

Jag måste ha somnat, jag kom knappt ihåg något alls från dagen innan, förutom att mamma bett Justin att aldrig prata med mig, eller se på mig, eller knappt tänka på mig. Hon var så patetisk.

Jag vaknade rätt tidigt, skolan började inte förrän om två timmar, men jag kunde inte somna om så jag gick upp och bestämde kläder. Det fick bli ett par jeansshorts, ett grått linne och en mörkblå jacka med guliga knappar. Jag blev väldigt nöjd med min stil, jag visste allvarligt inte att jag hade det i min garderob. Jag drog ut en låda med strumpor, det fick bli ett par vita hälstrumpor. Eftersom jag skulle ha mina låga vita converse så passade det med vita låga strumpor också. Jag började tänka på Justin och bestämde mig för att skicka ett sms till honom.

Till Justin:
Jag saknar dig, bry dig inte om vad mamma säger, om det skulle vara så får vi väl smyga. Lämna mig bara inte, jag ska hjälpa dig att komma bort från all den skiten du håller på mig, låt mig hjälpa dig. Puss.

Jag läste upp meddelandet högt för mig själv, det lät rätt bra om jag fick säga det själv. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocket och jag lät en trilla ner långsamt på min kind, jag ville inte att mamma eller Brandon skulle komma in och se mig gråta så jag torkade bort den snabbt. Jag bestämde mig för att gå in på toaletten och fixa till håret och make-upen. Inget speciellt, bara en hög tofs i håret men med sminket hade jag tänkt göra en lite förändring, men jag visste inte hur. Det skulle inte sticka ut för mycket. Det fick bli lite mascara och eyeliner, nu såg man verkligen den mörkbruna färgen på mina ögon. Jag drog lätt några drag med läppglans över läpparna innan jag gick ut i köket för att bre mig en macka. Såklart så står Brandon där också. Han hörde nog att jag kom för han vände sig och log mot mig.
”Hej, hur är det?” Jag mötte inte hans blick och svarade inte honom heller. ”Meg, du måste prata med oss någon gång igen.” Jag svarade fortfarande inte utan tog bara upp min iphone ur fickan, ett sms. Justin.

Från Justin:
Jag kommer inte lämna dig och jag låter dig hjälpa mig. Jag gör vad som helst för dig, jag har aldrig känt såhär för en tjej förut, jag tror de flesta får fel intryck av mig, men inte du. Du accepterar mig för den jag är. Jag vet att vi inte känt varandra länge men, Megan, jag älskar dig. Puss.

Jag log åt meddelandet, jag trodde verkligen inte han var en sådan romantiker. Jag kunde inte komma på exakt vad jag skulle skriva så jag tänkte ut något litet men som ändå betydde så enormt mycket.

Till Justin:
Jag älskar dig också.

Justins perspektiv
Hon älskade mig, det kändes varmt i hjärtat att någon älskade mig, ingen hade gjort det förut. Åtminstone inte på riktigt, jag hade haft massor med andra tjejer, men Meg var speciell, hon var vacker, smart, snäll, annorlunda, allt man önskar sig. Jag läste meddelandet om och om igen. Jag älskar dig också. Det var precis de orden jag ville höra. Hennes mamma eller bror du absolut inte få sabotera detta för oss. När jag vill ha något ska jag få det.

Jag kom på att jag fortfarande låg i sängen så jag bestämde mig för att gå upp och göra mig i ordning. Jag orkade inte fixa håret idag så jag satte istället på mig en beige mössa på huvudet, men kläder. Vad skulle jag ha för kläder? Det fick bli ett par svarta jeans, vit t-shirt, röd hoodie och en stort ljusblå jeansskjorta över allt. Det såg bra ut. Jag ställde mig framför helkroppsspeglen och rättade till kläderna lite. Eftersom det bara var en kvar tills vi började så bestämde jag mig för att köra till skolan, jag hade ändå inget att göra.

Till Meg:
Börja gå mot skolan, jag plockar upp dig på vägen. Puss

Från Meg:

Okej gullet, ses snart. Puss

Jag log för mig själv och gick sedan ut i hallen för att ta på mig mina vita, slitna converse och började gå ut mot bilen. Jag hoppade in, startade bilen och backade ut från uppfarten. Jag körde snabbt ut från gatan jag bor på och började bege mig mot Megs gata. Jag körde inte in helt på gata utan parkerade en liten bit ifrån, jag kände på mig att hon behövde en kram så jag hoppade ur bilen och började gå mot gatan. Jag såg en smal, brunhårig, söt tjej som gick fem meter från mig, hon hade blicken fäst på marken så visslade så hon skulle höra att jag var där. Jag stoppade in tummen och pekfingret i munnen och busvisslade. Hon kollade upp och log stort. Hon började springa mot mig och jag öppnade upp mina armar för att ta emot henne i en stor kram. När hon hoppat in i min famn lyfte jag upp henne högt. Jag ställde ner henne på marken och lade mina händer på hennes kinder.
”Hej Megan.” Hon fnissade till och log.
”Hej Justin.” Jag log och tryckte sedan mina läppar mot hennes. Kyssen blev mer intensiv och jag kände hur hon öppnade munnen och jag tryckte in min tunga och började massera hennes med min. Hon log i hånglet och samma gjorde jag.  När hånglet var över flätade vi ihop våra fingrar och började gå mot bilen tillsammans. Jag följde med henne till passagerarsidan och öppnade dörren åt henne.
”Varsågod min sköna” Sa jag och log mot henne.
”Tack min herre.” Svarade hon och hoppade in i bilen.
När jag skulle gå runt bilen för att hoppa in på förarsidan vibrerade min mobil. Jag tog upp den för att se vad det var. Sms. Varför skickade hon till mig?

- Justin och Megan vill verkligen inte släppa varandra och vem är det som smsar till Justin? Kommentera! xx

Btw. bilden i mitten där uppe är lite fail med storyn men skitsamma. Det visar mest hur de kramas.

Previously: ”Speak out.” Han kollade mig i ögonen och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.

”Jag vet inte hur jag ska börja.”
”Börja bara från början.”
”Okej, Justin, vad händer mellan oss? Du har undvikt mig i tre dagar nu. Jag står inte ut utan dig, berätta, vad händer mellan oss?”

Han hade nog stått och kollat på sina fötter i två minuter nu, hade han tänkt och svara idag eller? Mitt tålamod varade inte förevigt. Jag skakade på huvuvdet och med en suck började jag gå därifrån. Jag kände hur en arm tog tag om min och drog tillbaka min in i en kyss, Justins läppar. Jag har saknat dem. 
"Jag vet inte vad som händer mellan oss, men jag ska ta reda på det." Han flinade mot mig och började sedan backa där ifrån. "Hejdå Megan, jag kommer hem till dig ikväll, okej?" Jag nickade stort och vinkade sedan hejdå till honom. Ikväll? När ikväll? Jag kollade klockan 16.55, jag gissar på att ikväll menades med vid 19.00 så jag skyndade mig hem för att göra ordning där hemma. 

När jag kommit innanför dörren där hemma stog mamma och Brandon med armarna i kors, de såg inte ut att vara på så bra humör. 

"Hej?" Jag kollade fram och tillbaka på dem. "Vad är det med er?"

"Frågan är, vad är det med dig?" Sa mamma och pressade ihop läpparna. 

"Va, vänta vad snackar ni om?" Jag började nästan bli lite rädd för dem nu, Brandon hade aldrig sett så sur ut. Det måste vara något allvarligt. Mamma tog upp burken, Justins burk. Med gräset i, detta var inte bra. 

"Megan Nicole McQuinze, vad är detta?" Frågade mamma och öppnade burken. 

”Det är inte min, det är Justins.” Sa jag, varför sa jag det? Nu kommer inte Justin vilja träffa mig någon gång igen.
”Justins? Jaså? Jag vill att du ber honom komma hit idag, vill prata med honom.” Hon kollade allvarligt på mig, jag kollade på Brandon som kollade ner på sina fötter.
”Redan klart, han kommer ikväll.” Jag visste att detta inte var något bra. Jag skulle förlora Justin förevigt.

Klockan gick och den var över åtta, vart tog han vägen? Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Ville inte ringa ifall han kanske gjorde något viktigt eller liknande.

Till Justin:
Var är du? Vad menade du med ”Ikväll”? Du får inte säga att du inte kan komma för du måste, du har inget val.

Det tog inte många minuter förrän han smsade tillbaka att han kom om en kvart.  Jag gick ut till mamma för att prata med henne lite.
”Så, mamma. Snälla säg inte att jag inte får träffa honom mer, jag står inte ut utan honom. Skäll inte ut honom heller, snälla mamma. Nu när jag äntligen har hittat någon som accepterar mig för den jag är behöver du väl inte förstöra det?”
”Jag förstår att du inte vill att jag ska förstöra men jag vill samtidigt inte heller att du ska umgås med såna som håller på med såna saker, Megan du måste förstå att jag bara vill ditt bästa.”
”Om du vill mitt bästa gör du inte det.” Jag lade mina armar i kors över bröstet och gick sedan in på mitt rum och lade mig ner i sängen.  Jag tror jag slumrade till för när jag vaknade hade jag någons armar runt min kropp och jag kom inte ihåg att jag släppt in någon. Det var Justin, min Justin.
Jag vände mig om mot honom och smekte hans kind.
”Hej.”
”Tjena.” Han log lite smått men hade fortfarande sina ögon stängda. ”Vad var det du ville göra som var så himla viktigt?” Han öppnade ögonen och kollade in i mina.
”Det är inte jag som vill, det är min mamma, bäst att vi går ut där så du får höra vad hon har och säga.” Jag satte mig upp och sträckte på mina armar, jag sträckte ut min hand mot honom och han tog tag i den med sin. Sen gick vi ut hand i hand till vardagsrummet där mamma satt och löste korsord som en gammal dam.
”Mamma, du ville prata men Justin och här är han.” Justin lade sina händer på mina höfter och lutade huvudet på min axel.
”Ja, sitt ner ungdomar.” Hon visade mot handen mot tvåsitssoffan som stod mittmott henne. Eftersom Justin tog upp så pass mycket plats bestämde jag mig för att sätta mig i hans knä istället.
”Jo” Började mamma. ”Justin, jag hittade denna på Megans rum, hon sa att det var din.” Hon visade burken och jag hade skuldkänslor.
”Sa du till henne att det var min?” Viskade Justin till mig. Jag vände mig mot honom.
”Förlåt, jag menade inte..” Han höll fram sin hand mot mig och jag slutade prata.
”Jag vill inte att du träffar min dotter längre, jag vill att du går ut ur mitt hus direkt också.”
”Nej mamma, gör inte detta, du får inte gå ut Justin.” Mina tårar började rinna och jag skrek åt mamma.  ”Om du gör detta så vill du verkligen inte mitt bästa mamma.” Hon kollade på mig och skakade bara på huvudet.
”Hejdå Justin” Var det ändå hon sa, Justin puttade bort mig från hans knä och började gå mot dörren.
”Nej Justin, g-gå inte.” Jag grät riktigt mycket nu, jag hatade min mamma. Världens dåligaste mamma.
”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma.
”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

- Vad ska hända mellan Megan och Justin. Kommentera så skriver jag kanske ett till ikväll! xx