Previously: En kvart kvar, eftersom jag inte hade något mer att göra satte jag mig i bilen och körde mot torget. 
När jag stått utanför Starbucks i fem minuter hörde jag sedan någon schasa fötterna i marken, jag vände mig om. Där stod hon.
”Hej Justin.”

Justins perspektiv
”Grace.” Jag log ett fejk leende som verkade se väldigt trovärdigt ut. Hon log stort och kramade lätt och snabbt om mig.
”Du har förändrats Justin, sist jag såg dig hade du hairflip frisyren och du var väldigt mycket kortare.” Hon skrattade till innan hon fortsatte. ”Du har ju blivit riktigt snygg, jag menar, wow.” Hon drog blicken från mina fötter upp till huvudet minst tio gånger.
”Glöm inte Grace, jag har tjej.”
”Har det någonsin stoppat mig innan?” Hon blinkade med ena ögat och gick sedan mot dörren till Starbucks. Jag svarade inte utan gick bara efter henne.
”Så, vad ska du ha Bieber?” Hon kollade på mig och sedan på menyerna ovanför kassan.
”Jag tar en kaffe och kanelbulle, vad ska du ha då?” Jag drog blicken från menyerna och kollade på henne.
”Hm, samma, du bjuder va.” Hon det söta leendet som jag en gång fallit för. Jag suckade och nickade.
”Ja, det gör jag väl.” Hon stoppade händerna i sina bröstfickor på jackan.
”Jag letar upp ett bord.” Hon gick iväg med små steg mot ett bord långt inne i kaféet. Efter jag fått min bricka med fikan och betalat gick jag efter henne. Hon var inte där, var hade hon tagit vägen?
”Psst, kom här Justin.” Jag vände mig om och såg Grace’s huvud sticka ut ur springan mellan dörren och dörrkarmen. ”Lämna brickan här ute.” Jag kollade på henne med en undrade blick men gjorde som hon sa. När jag kommit in genom dörren kom jag in ett rum med röd belysning och en Grace som tagit av sig hälften av kläderna. Hon gick fram till mig och började smeka mitt bröst och kysste mig samtidigt på halsen.
”Grace.. jag kan inte, jag har en tjej som jag älskar.” Jag svalde hårt och hon slutade kyssa mig.
”Så du älskar inte mig alls längre?” Hon kollade på mig med en ledsen blick och gick och satte sig i en soffa längre bort.
”Jo, klart jag gör. Men bara som kompis, det kommer inte bli du och jag igen Grace.” Jag gick ut ur rummet och ut från kaféet. Jag satte mig i bilen och körde mot Megans hus.

Megans perspektiv
Jag saknade Justin så det gjorde ont, hur länge skulle han vara borta egentligen? Eftersom mamma och Brandon hade åkt iväg och skulle vara bort hela dagen så bad jag Justin komma hem till mig efter han träffat Grace. Jag suckade och drog upp mobilen för att skicka ett sms till honom när det knackade på mitt fönster. Jag hoppade ner från sängen och gick bort till det, rullade upp rullgardinen, det hade visst börjat regna. När jag kollade ner från himlen och skulle se vem det var som knackade var det min älskade Justin. Han höll upp en lapp ”Du har alltid sagt att du velat bli kysst i regnet, så kom ut och kyss mig.”  Jag log men eftersom jag bodde på understa våningen så sprang jag ut  utan skor eller jacka och kastade mig rakt in i hans famn.
”Jag älskar dig nåt fruktansvärt.” Sa jag och pressade mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen inte långt efter.
”Och jag älskar dig mitt hjärta.” Mumlade han mot mina läppar och log.
 
”Vi får nog gå innan vi blir sjuka.” Han nickade, jag flätade ihop våra fingrar och började skaka, det var så kallt ute. När vi kom in bytade jag direkt om till gråa mjukisbyxor och ett vitt linne. Eftersom jag inte hade några kläder som passade Justin sprang jag in på Brandons rum och tog en vit t-shirt och ett par gråa mjukisar, mest för jag ville att vi skulle matcha varandra. 
”Här, ta på dig detta.” Jag räckte fram Brandons kläder till honom.
”Nej, jag kan inte ha din brors kläder på mig, han typ hatar mig.”
”Han kommer ändå inte att märka något.” Jag log. ”Ta dem nu.” Han suckade men hade inget annat val än att ta kläderna och byta om. Jag lade mig på mage i sängen och bara kollade på honom.
”Vad?” Frågade han mig och log lite.
”Du är så fucking fin.” Jag rullade över på rygg och bad honom komma och lägga sig bredvid. Han sket i att ta på sig tröja och lade sig bara bredvid mig. Han slog ut sin arm så jag kunde lägga mig på den, jag lade mig på sidan med magen mot honom och började göra små cirklar på hans ena bröst. Jag kände små bucklor.
”Justin, vad har hänt här?” Jag reste mig upp på armbågen så jag kunde se.
”När jag var femton, för två år sedan. Var jag och min bror med i en bilkrock, jag klarade mig men Darren gjorde inte. Jag var svårt skadad och mitt hjärta hade stannat, doktorn tog fram en defrilator och gav mig stötar så de fick igång hjärtat igen. Tack vare dem ligger jag här nu.” Han svalde och knep ihop ögonen, jag såg att en tår rann ut. Jag ville inte se honom gråta så jag torkade bort den snabbt.
”Gud, jag visste inte. Förlåt att jag frågade Justin.” Jag satte mig i gränsle över honom och slängde mig runt halsen på honom, jag kramade honom länge. Efter jag släppt kysste jag honom nästan överallt ovanför midjan. Mest på ärren han hade efter defrilatorn. Jag visste inte att han hade en annan bror, mer än hans lillebror Jaxon som han berättat mycket om. Han hade också en lillasyster, Jazmyn. Men de bodde i Stratford hos deras pappa. Justins föräldrar var skilda, han hade inte träffat sin mamma på tre år, hon hade bara försvunnit en dag och inte kommit tillbaka. Han hade fått klara sig ensam sen dess. Men jag ska absolut inte lämna honom. Om vi ska skiljas åt, får han lämna mig eller nån av oss råka ut för en väldigt allvarlig olycka så båda eller en av oss dör. Jag älskar honom.

Justins perspektiv
Megan var den första av alla mina flickvänner som verkligen brytt sig, jag har inte velat prata om min familj med någon annan innan, men med Megan var det speciellt. Hon ville veta, hon hade gått igenom nästan samma sak som mig, men hennes pappa hade dött. Jag önskar att jag bara kunde återuppliva honom eller något, så hon slapp leva med denna smärtan. Jag hatar lika mycket att se henne gråta som att se någon bli skjuten som jag gjort ett antal gånger när jag var med i gänget. Nu när Megan och jag började prata om föräldrar, kanske borde jag försöka hitta vart min mamma finns, få träffa henne. Jag vände huvudet mot Megans och kollade ner på henne.
”Megan, jag vill hitta min mamma.”

Jag är fett ledsen att jag inte skrivit idag, men jag kom inte hem förrän halv nio och sen skulle jag duscha och jag är supertrött. Men jag lovar att imorgon ska jag skriva massa, jag ska skriva tills mina fingrar värker. Jag Lovar! 

Jag undrar mest också om ni tycker kapitlena är tillräckligt långa eller om de ska vara längre? Om ni har ideér på vad jag kan skriva så kommentera! Snälla, det skulle varit riktigt gulligt av er. 
Ni får berätta om det är något jag behöver förbättra också, jag behöver respons.  Men jag är i alla fall jätteledsen för att inte skrivit idag, men överge mig inte, jag kommer skriva igen, lovar. xx

Previously:  ”Hej Megan.” Hon fnissade till och log.

”Hej Justin.” Jag log och tryckte sedan mina läppar mot hennes. Kyssen blev mer intensiv och jag kände hur hon öppnade munnen och jag tryckte in min tunga och började massera hennes med min. Hon log i hånglet och samma gjorde jag.  När hånglet var över flätade vi ihop våra fingrar och började gå mot bilen tillsammans. Jag följde med henne till passagerarsidan och öppnade dörren åt henne.
”Varsågod min sköna” Sa jag och log mot henne.
”Tack min herre.” Svarade hon och hoppade in i bilen. 
När jag skulle gå runt bilen för att hoppa in på förarsidan vibrerade min mobil. Jag tog upp den för att se vad det var. Sms. Varför skickade hon till mig?

Justins Perspektiv

Det var Grace, mitt ex. Jag stannade framför bilen för att läsa smset.

Från Grace:
Hej gullet, har tänkt på dig en hel del den sista tiden. Jag kommer till NY denna helgen, vad sägs om att träffas? X

Jag har inte träffat henne på mer än tre år, varför hade jag ens hennes nummer kvar? Jag kände att jag behövde svara, för jag ville inte vara oartig.

Till Grace:
Ett. Kalla inte mig gullet, jag har flickvän nu.
Två. Vi kan träffas men bara som vänner.
Tre. Möt mig vid Starbucks vid stortorget mitt i NY vid 16.00 imorgon. Ses.

Jag kände att jag behövde vara ärlig och berätta att jag hade tjej och det kändes bra att jag tog ställningen och vart vi skulle träffas och när. Om hon inte kunde då fick hon skylla sig själv.
Jag började gå till förarsätet och hoppade in.
”Varför dröjde det så länge?” Frågade Megan och kollade frågande på mig.
”Jo mitt ex. Grace. Hon skickade och frågade om jag ville träffa henne i helgen.” Jag log snett och kunde inte föreställa mig hur hon skulle reagera.
”Åh, vad svarade du då?” Hon kollade ner på sina händer som låg i hennes knä.
”Jag sa ja, men lugn jag berättade att jag hade tjej.
”Jag litar på dig Justin.” Hon kollade upp mot mig och log.
Jag svarade inte utan kysste bara henne fjäderlätt på kinden. Jag stoppade in nycklarna i tändningslåset och vred om så bilen startades. Sedan körde jag iväg mot skolan.

Megans Perspektiv
När han berättat om den tjejen Grace visste jag inte riktigt hur jag skulle svara, men jag litade på Justin, han skulle inte såra mig.
”Jag litar på dig Justin.” Var det ända jag svarade, utan att han svarade tillbaka kysste han mig bara på kinden. Han satte igång bilen och körde iväg. Jag satte mig tillrätta och bara njöt av att ha honom nära. Tiden har gått snabbt mellan mig och Justin men jag visste ändå att dessa känslorna var äkta. Han älskade mig, jag älskade honom. Det var det som betydde mest för mig. Vi var redan framme vid skolan, det tog inte långt tid. Jag hoppade ut och inte många sekunder senare kom Justin och tog min hand. Jag kom och tänka på Grace igen. De skulle träffas imorgon. Jag skulle vara en bra flickvän och inte fråga massa frågor och inte ringa mitt i träffen heller, detta fixade jag.
Vi kom in i skolan och jag omfamnades direkt av Pen.
”Omg, har inte sett dig på typ tusen år Meg, jag har saknat dig. Vart har du varit?” Hon lät orolig.
”Öh, ingenstans. Jag har saknat dig med.” Jag kramade om henne igen och hon besvarade kramen. ”Vi börjar om tio. Måste hämta mina saker, vi ses i klassrummet?” Hon nickade och jag och Justin gick mot våra skåp. När jag öppnade mitt skåp trillade alla mina saker ut. Jag suckade och satte mig på huk för att plocka upp dem igen.
”Men kolla, är det inte lilla Megan.” Jag kollade upp och såg Tracy, skolans bitch. Jag fattade inte hur hon kunde vara så populär så som hon betedde sig. ”Jag har hört att du och Justin Bieber dejtar, han är min.” Hon sa det sista extra skrapt.
”Skulle inte tro det, Tracy.” Jag reste mig upp och lade in mina böcker i skåpet och vände mig sedan mot henne.
”Käfta inte emot mig, om du inte vill att Gordon och hans vänner ska klå upp dig så får du nog passa din lilla söta käft.” Hon log ett ironiskt leende och lade lite hår bakom örat.
Gordon är skolans fotbollslags lagkapten.
”Jag är inte rädd för dem, och absolut inte rädd för dig.” Svarade jag nonchalant. Jag såg hur tre killar kom in genom skolans dörr och kom gåendes hitåt. Det var Grandon, Spencer och Toby. Gordon kom fram till mig, tog ett strypgrepp om halsen och lyfte upp mig mot skåpväggen. Jag höjde en hand mot hans arm och knep han precis under handen.
”Aj, bitch.” Jag tog den handen jag knipit honom med och lade på min hals.
”Aj? Hur tror du jag kände?” Frågade jag och höjde ögonbrynen.
”Du förtjänade det.” Svarade han och spände käkarna. Jag började bli riktigt irriterad på dem och jag hade börjat min lektion för fem minuter sedan.
”Jag tänker inte lägga ner min tid på er, hejdå.” Jag log samma ironiska leende som Tracy gjort innan sen tog jag mina svenska böcker, smällde igen mitt skåp och gick mot salen. Det jag inte märkte var att jag råkat klämma Tracys sjal i skåpet. Jag hann inte gå så långt innan två händer lades på mina axlar och drog ner mig på marken. Jag vände mig och där kom Tracy som hoppade på mig. Hon slog mig i ansiktet flera gången innan jag vände oss om så jag satt i gränsle över henne och höll fast hennes händer ovanför hennes huvud.
”Lämna mig ifred Tracy.” Sa jag och gav henne en lavett innan jag sprang in på lektion.

*Lördag*

Justins perspektiv
Klockan var 14.00 det vara bara två timmar tills jag skulle träffa Grace vid torget. Jag kände att jag fick väl fixa mig lite så hon inte trodde att jag kände mig tvingan, vilket jag egentligen gjorde men ville inte visa det. Jag bestämde mig för att hoppa in i duschen och tvättade kroppen och håret snabbt. När jag var klar gick virade jag en handduk runt midjan och gick in på mitt rum och valde kläder. Jag hade en halvtimme kvar innan jag var tvungen att köra för det tog nog runt en timme att köra in till torget eftersom Hills road var avstängd. Jag tog på mig ett par svarta jeans och en vit stor t-shirt. Eftersom jag inte hann fixa till håret riktigt så satte jag på mig en grå mössa också. En kvart kvar, eftersom jag inte hade något mer att göra satte jag mig i bilen och körde mot torget.
När jag stått utanför Starbucks i fem minuter hörde jag sedan någon schasa fötterna i marken, jag vände mig om. Där stod hon.
”Hej Justin.”

- Hur går det för Justin och Grace's träff? Hur går det för Megan, kommer hon kunna stå ut med att Tracy & Gordon är efter henne?

Previously: ”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma. 

”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

Jag måste ha somnat, jag kom knappt ihåg något alls från dagen innan, förutom att mamma bett Justin att aldrig prata med mig, eller se på mig, eller knappt tänka på mig. Hon var så patetisk.

Jag vaknade rätt tidigt, skolan började inte förrän om två timmar, men jag kunde inte somna om så jag gick upp och bestämde kläder. Det fick bli ett par jeansshorts, ett grått linne och en mörkblå jacka med guliga knappar. Jag blev väldigt nöjd med min stil, jag visste allvarligt inte att jag hade det i min garderob. Jag drog ut en låda med strumpor, det fick bli ett par vita hälstrumpor. Eftersom jag skulle ha mina låga vita converse så passade det med vita låga strumpor också. Jag började tänka på Justin och bestämde mig för att skicka ett sms till honom.

Till Justin:
Jag saknar dig, bry dig inte om vad mamma säger, om det skulle vara så får vi väl smyga. Lämna mig bara inte, jag ska hjälpa dig att komma bort från all den skiten du håller på mig, låt mig hjälpa dig. Puss.

Jag läste upp meddelandet högt för mig själv, det lät rätt bra om jag fick säga det själv. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocket och jag lät en trilla ner långsamt på min kind, jag ville inte att mamma eller Brandon skulle komma in och se mig gråta så jag torkade bort den snabbt. Jag bestämde mig för att gå in på toaletten och fixa till håret och make-upen. Inget speciellt, bara en hög tofs i håret men med sminket hade jag tänkt göra en lite förändring, men jag visste inte hur. Det skulle inte sticka ut för mycket. Det fick bli lite mascara och eyeliner, nu såg man verkligen den mörkbruna färgen på mina ögon. Jag drog lätt några drag med läppglans över läpparna innan jag gick ut i köket för att bre mig en macka. Såklart så står Brandon där också. Han hörde nog att jag kom för han vände sig och log mot mig.
”Hej, hur är det?” Jag mötte inte hans blick och svarade inte honom heller. ”Meg, du måste prata med oss någon gång igen.” Jag svarade fortfarande inte utan tog bara upp min iphone ur fickan, ett sms. Justin.

Från Justin:
Jag kommer inte lämna dig och jag låter dig hjälpa mig. Jag gör vad som helst för dig, jag har aldrig känt såhär för en tjej förut, jag tror de flesta får fel intryck av mig, men inte du. Du accepterar mig för den jag är. Jag vet att vi inte känt varandra länge men, Megan, jag älskar dig. Puss.

Jag log åt meddelandet, jag trodde verkligen inte han var en sådan romantiker. Jag kunde inte komma på exakt vad jag skulle skriva så jag tänkte ut något litet men som ändå betydde så enormt mycket.

Till Justin:
Jag älskar dig också.

Justins perspektiv
Hon älskade mig, det kändes varmt i hjärtat att någon älskade mig, ingen hade gjort det förut. Åtminstone inte på riktigt, jag hade haft massor med andra tjejer, men Meg var speciell, hon var vacker, smart, snäll, annorlunda, allt man önskar sig. Jag läste meddelandet om och om igen. Jag älskar dig också. Det var precis de orden jag ville höra. Hennes mamma eller bror du absolut inte få sabotera detta för oss. När jag vill ha något ska jag få det.

Jag kom på att jag fortfarande låg i sängen så jag bestämde mig för att gå upp och göra mig i ordning. Jag orkade inte fixa håret idag så jag satte istället på mig en beige mössa på huvudet, men kläder. Vad skulle jag ha för kläder? Det fick bli ett par svarta jeans, vit t-shirt, röd hoodie och en stort ljusblå jeansskjorta över allt. Det såg bra ut. Jag ställde mig framför helkroppsspeglen och rättade till kläderna lite. Eftersom det bara var en kvar tills vi började så bestämde jag mig för att köra till skolan, jag hade ändå inget att göra.

Till Meg:
Börja gå mot skolan, jag plockar upp dig på vägen. Puss

Från Meg:

Okej gullet, ses snart. Puss

Jag log för mig själv och gick sedan ut i hallen för att ta på mig mina vita, slitna converse och började gå ut mot bilen. Jag hoppade in, startade bilen och backade ut från uppfarten. Jag körde snabbt ut från gatan jag bor på och började bege mig mot Megs gata. Jag körde inte in helt på gata utan parkerade en liten bit ifrån, jag kände på mig att hon behövde en kram så jag hoppade ur bilen och började gå mot gatan. Jag såg en smal, brunhårig, söt tjej som gick fem meter från mig, hon hade blicken fäst på marken så visslade så hon skulle höra att jag var där. Jag stoppade in tummen och pekfingret i munnen och busvisslade. Hon kollade upp och log stort. Hon började springa mot mig och jag öppnade upp mina armar för att ta emot henne i en stor kram. När hon hoppat in i min famn lyfte jag upp henne högt. Jag ställde ner henne på marken och lade mina händer på hennes kinder.
”Hej Megan.” Hon fnissade till och log.
”Hej Justin.” Jag log och tryckte sedan mina läppar mot hennes. Kyssen blev mer intensiv och jag kände hur hon öppnade munnen och jag tryckte in min tunga och började massera hennes med min. Hon log i hånglet och samma gjorde jag.  När hånglet var över flätade vi ihop våra fingrar och började gå mot bilen tillsammans. Jag följde med henne till passagerarsidan och öppnade dörren åt henne.
”Varsågod min sköna” Sa jag och log mot henne.
”Tack min herre.” Svarade hon och hoppade in i bilen.
När jag skulle gå runt bilen för att hoppa in på förarsidan vibrerade min mobil. Jag tog upp den för att se vad det var. Sms. Varför skickade hon till mig?

- Justin och Megan vill verkligen inte släppa varandra och vem är det som smsar till Justin? Kommentera! xx

Btw. bilden i mitten där uppe är lite fail med storyn men skitsamma. Det visar mest hur de kramas.

Previously: ”Speak out.” Han kollade mig i ögonen och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.

”Jag vet inte hur jag ska börja.”
”Börja bara från början.”
”Okej, Justin, vad händer mellan oss? Du har undvikt mig i tre dagar nu. Jag står inte ut utan dig, berätta, vad händer mellan oss?”

Han hade nog stått och kollat på sina fötter i två minuter nu, hade han tänkt och svara idag eller? Mitt tålamod varade inte förevigt. Jag skakade på huvuvdet och med en suck började jag gå därifrån. Jag kände hur en arm tog tag om min och drog tillbaka min in i en kyss, Justins läppar. Jag har saknat dem. 
"Jag vet inte vad som händer mellan oss, men jag ska ta reda på det." Han flinade mot mig och började sedan backa där ifrån. "Hejdå Megan, jag kommer hem till dig ikväll, okej?" Jag nickade stort och vinkade sedan hejdå till honom. Ikväll? När ikväll? Jag kollade klockan 16.55, jag gissar på att ikväll menades med vid 19.00 så jag skyndade mig hem för att göra ordning där hemma. 

När jag kommit innanför dörren där hemma stog mamma och Brandon med armarna i kors, de såg inte ut att vara på så bra humör. 

"Hej?" Jag kollade fram och tillbaka på dem. "Vad är det med er?"

"Frågan är, vad är det med dig?" Sa mamma och pressade ihop läpparna. 

"Va, vänta vad snackar ni om?" Jag började nästan bli lite rädd för dem nu, Brandon hade aldrig sett så sur ut. Det måste vara något allvarligt. Mamma tog upp burken, Justins burk. Med gräset i, detta var inte bra. 

"Megan Nicole McQuinze, vad är detta?" Frågade mamma och öppnade burken. 

”Det är inte min, det är Justins.” Sa jag, varför sa jag det? Nu kommer inte Justin vilja träffa mig någon gång igen.
”Justins? Jaså? Jag vill att du ber honom komma hit idag, vill prata med honom.” Hon kollade allvarligt på mig, jag kollade på Brandon som kollade ner på sina fötter.
”Redan klart, han kommer ikväll.” Jag visste att detta inte var något bra. Jag skulle förlora Justin förevigt.

Klockan gick och den var över åtta, vart tog han vägen? Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Ville inte ringa ifall han kanske gjorde något viktigt eller liknande.

Till Justin:
Var är du? Vad menade du med ”Ikväll”? Du får inte säga att du inte kan komma för du måste, du har inget val.

Det tog inte många minuter förrän han smsade tillbaka att han kom om en kvart.  Jag gick ut till mamma för att prata med henne lite.
”Så, mamma. Snälla säg inte att jag inte får träffa honom mer, jag står inte ut utan honom. Skäll inte ut honom heller, snälla mamma. Nu när jag äntligen har hittat någon som accepterar mig för den jag är behöver du väl inte förstöra det?”
”Jag förstår att du inte vill att jag ska förstöra men jag vill samtidigt inte heller att du ska umgås med såna som håller på med såna saker, Megan du måste förstå att jag bara vill ditt bästa.”
”Om du vill mitt bästa gör du inte det.” Jag lade mina armar i kors över bröstet och gick sedan in på mitt rum och lade mig ner i sängen.  Jag tror jag slumrade till för när jag vaknade hade jag någons armar runt min kropp och jag kom inte ihåg att jag släppt in någon. Det var Justin, min Justin.
Jag vände mig om mot honom och smekte hans kind.
”Hej.”
”Tjena.” Han log lite smått men hade fortfarande sina ögon stängda. ”Vad var det du ville göra som var så himla viktigt?” Han öppnade ögonen och kollade in i mina.
”Det är inte jag som vill, det är min mamma, bäst att vi går ut där så du får höra vad hon har och säga.” Jag satte mig upp och sträckte på mina armar, jag sträckte ut min hand mot honom och han tog tag i den med sin. Sen gick vi ut hand i hand till vardagsrummet där mamma satt och löste korsord som en gammal dam.
”Mamma, du ville prata men Justin och här är han.” Justin lade sina händer på mina höfter och lutade huvudet på min axel.
”Ja, sitt ner ungdomar.” Hon visade mot handen mot tvåsitssoffan som stod mittmott henne. Eftersom Justin tog upp så pass mycket plats bestämde jag mig för att sätta mig i hans knä istället.
”Jo” Började mamma. ”Justin, jag hittade denna på Megans rum, hon sa att det var din.” Hon visade burken och jag hade skuldkänslor.
”Sa du till henne att det var min?” Viskade Justin till mig. Jag vände mig mot honom.
”Förlåt, jag menade inte..” Han höll fram sin hand mot mig och jag slutade prata.
”Jag vill inte att du träffar min dotter längre, jag vill att du går ut ur mitt hus direkt också.”
”Nej mamma, gör inte detta, du får inte gå ut Justin.” Mina tårar började rinna och jag skrek åt mamma.  ”Om du gör detta så vill du verkligen inte mitt bästa mamma.” Hon kollade på mig och skakade bara på huvudet.
”Hejdå Justin” Var det ändå hon sa, Justin puttade bort mig från hans knä och började gå mot dörren.
”Nej Justin, g-gå inte.” Jag grät riktigt mycket nu, jag hatade min mamma. Världens dåligaste mamma.
”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma.
”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

- Vad ska hända mellan Megan och Justin. Kommentera så skriver jag kanske ett till ikväll! xx

Previous: En liten tår rann ner från hennes kind, både jag och Brandon verkade tänka samma sak för vi båda reste oss upp, gick runt bordet och kramade om vår mamma hårt. ”Vi förlåter dig mamma, vi älskar dig.” Sa vi samtidigt fast lite olika dialoger förståss. Jag hörde att det plingade på dörren och jag sprang för att öppna, där stod Justin med en cigg i handen och ett stort leende på läpparna. ”Tjena sötnos, får jag komma in?”

-

”Hej Justin, kom in bara.” Jag log osäkert och aktade mig från dörröppningen så han kunde kliva in.
”Wow, detta är en stor och fet lägenhet, är du rik eller nåt?” Han vände sig om och kollade på mig med stora ögon. Jag fnittra till lite, men insåg sen att det lät nog lite fånigt.
”Inte rik, men inte fattig.” Jag visste inte riktigt vart jag skulle kolla så det blev att blicken fastnade på mina fötter som vanligt. ”Jag kan presentera dig för min mamma och bror, jag har berättat att du ska komma, de ser nog fram emot att träffa dig, följ med.” Jag viftade med handen att ha skulle komma efter och han gjorde som jag sa utan protest. Vi kom in i köket och mamma och Brandon kollade på oss intressant.
”Så, detta är Justin alltså?” Sa Brandon och granskade Justin från topp till tå noga.
”Ja, det är jag som är Justin.” Sa Justin utan att sträcka fram handen eller äns säga ett ”hej” eller liknande. Jag kände en hand på min höft och insåg sedan att det var Justin, jag blev helt varm i hela kroppen, mina handflator blev alldeles svettiga och mitt hjärta bankade snabbare än blixten. Jag kollade ner på hans hand och log lite.
”Trevligt att träffa dig, jag är Francia, Megans mamma.” Sa mamma och log sött mot honom.
”Hej” Svarade Justin enkelt.
”Mamma, Brandon, Ursäktar ni oss? Vi går in och pluggar på mitt rum.”  Sa jag och log. Jag drog med Justin in på mitt rum och stängde dörren efter mig.
”Så ska vi bör..” Jag hann inte avsluta min mening innan Justin tryckte upp mig mot väggen och pressade sina perfekta läppar mot mina. Jag blev förvånad men kysste sedan honom tillbaka. Han drog bak sitt huvud tillräckligt långt så vi kunde se varandra i ögonen, men vi var fortfarande nära. Jag bet mig i läppen och han gick och lade sig i sängen.
”Det var oväntat.” Sa jag och kollade på Justin.
”Men du gillade det, right?” Svarade han och flinade stort mot mig.
”Kanske det, men vi måste verkligen börja plugga nu.” Han nickade och tog upp en burk ur sin jackficka.  Jag väntade på att han skulle öppna burken så jag fick se vad det var i den. När han öppnade den låg det tre pappersrullar med gräs i.
”Är du helt dum eller? Du kan inte röka här, släng det, det förstör dig.” Sa jag allvarligt och gick bort till honom.
”Så du bryr dig om mig.”
”Klart jag bryr mig, ge mig burken nu.”
”Varför? Tänk inte äns tanken på att slänga den!” Sa han och pekade på mig.
”Tänk inte äns tanken på att röka upp det.” Svara jag och slog bort hans hand.
”Försök ta den då” Han höll den över huvudet så om jag skulle försöka få tag på den behöver jag nästan lägga mig på honom. Jag suckade och satte mig i gränsle över honom och sträckte mig efter burken.
”Ge.. mig.. den, Justin allvarligt.” Jag lade armarna i kors och kollade på honom, jag gav honom den oemotståndliga valpblicken.
”Gör inte så.”
”Vadå? Vad gör jag?”
”Den där blicken, den gör så jag

 bara vill kyssa dig igen.” Han snurrade runt så han låg över mig och när han precis tänkte kyssa mig satte jag mitt pekfinger framför hans läppar.
”Ge mig burken först Justin.” Jag flinade mot honom och han suckade och ställde ner burken på mitt nattygsbord.
”Du kan göra vad du vill med den sen.”
”Lova att inte skaffa mer”
”Lovar”

När jag kom till skolan dagen efter stod Justin lutad mot mitt skåp och bara väntade på mig.
”Hello beautiful” Sa han och kysste mig lätt på munnen, jag besvarade den direkt.
”Hej, hur är det?” Sa jag och puttade bort honom från skåpet så jag kunde öppna det.
”Bara bra, men jag måste dra, min lektion har börjat, vi ses sen.” Han kysste mig på kinden och gick sedan där ifrån.
”Jaså, jaså, du och Bieber alltså.” En bekant röst hördes bakom mig, Penelope.
”Nja, jag vet inte om det är nåt seriöst än.” Jag suckade och stängde mitt skåp. ”Han kom hem till mig igår och egentligen skulle vi pluggat till historieprojektet, men som du kanske förstår kom det andra saker i vägen.” Jag log ironiskt och sedan hade vi följe till spanskan.

*En vecka senare*

Jag och Justin hade varit ett ”par” i en vecka nu, men de tre senaste dagarna hade han knappt pratat med mig eller tittat på mig. Jag visste inte om jag hade gjort något fel men jag kunde inte få svar för när jag smsade svarade han inte och när jag gick fram till honom i skolkorridoren så ”började hans lektion” varje gång. Så idag efter skolan väntade jag på att han skulle komma ut från skolan så jag kunde snacka om oss med honom. Jag hade stått och väntat i ungefär en kvart och tillsist kom han. Jag lade mina armar i kors på bröstkorgen och gick fram till honom.
”Vi måste snacka.” Sa jag allvarligt och drog bort honom från hela kön som ville ut från skolan och komma hem.
”Speak out.” Han kollade mig i ögonen och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.
”Jag vet inte hur jag ska börja.”
”Börja bara från början.”
”Okej, Justin, vad händer mellan oss? Du har undvikt mig i tre dagar nu. Jag står inte ut utan dig, berätta, vad händer mellan oss?”

- Tredje kapitlet, glöm inte kommentera!

Previous: "Hej, jag heter Megan, du är ny här va?" Småviskade jag till killen bredvid. 

"Ja, jag kom hit idag." Hans röst var lite små krasslig, men väldigt het. Precis så en killes röst ska vara.

"Ah, vad heter du?" Jag tänkte efter, var det oförskämt att fråga det? Det fick kvitta för nu hade jag i alla fall frågat det.

Han vände huvudet mot mig. "Jag är Justin."

- 

Justin, varför tänkte jag inte på det namnet? Han såg precis ut som en Justin. Denna killen var helt perfekt, med det håret som stod upp i mitten och rakat på sidorna, med de hasselnötsbruna ögonen, med de käkbenen som syndes lagom mycket, jag kunde inte beskriva hur perfekt han var. Nej Megan, du måste fokusera på lektionen nu. 

"Så gott folk, slut för idag, plocka ihop era saker och sen kan ni gå." Lärarinnan log efter hon pratat färdigt. Hade jag verkligen missat en hel lektion? Jag får fråga någon av mina kompisar vad hon snackat om. Jag sprang ifatt Penelope som gick ungefär fem meter framför mig med headset i öronen, ensam. 

"Hej Pen." Sa jag och log stort mot henne och hon log tillbaka. 

"Hej du!" Sa hon glatt. "Jag såg att du har fått lite kontakt med den nya killen, Justin var det va?" Sa hon och vickade på ögonbrynen. 

"Ja, jag tänkte alldeles för mycket på honom, jag missade allt som lärarinnan sa, kan du kanske berätta för mig?" Jag log ett snett leende och Pen nickade bara som svar.

"Jo, först och främst ska vi inte ha någon historia idag, för Georgie är sjuk och de fick inte in någon vikarie. För det andra, vi ska ha ett historieprojekt om 70-talet och du ska jobba med självaste Justin. För det tredje, vi har läxa tills imorgon att skriva om en person vi ser upp till, till engelskan." Hon pustade ut och andades in mycket luft eftersom hon inte tagit någon paus när hon pratat. 

"Va? Allvarligt ska jag jobba med Justin, herregud, det kommer bli så spännande." Jag hoppade glatt upp och ner och klappade med händerna, Pen kollade bara på mig som att jag var helt dum i huvudet. 

"Öh, ja det var ju coolt” Sa jag efter jag slutat hoppa upp och ner som en idiot. När jag tänkte efter så upptäckte jag nog hur dum jag egentligen såg ut, jag såg nog ut som ett fån nu också när jag stod och log för mig själv. Det hände inte mycket resten av dagen, vi hade matte och svenska sen gick jag hem.

När jag kom hem välkomnades jag av en stor kram från Brandon.

”Tja syrran, hur var skolan?” Jag kollade upp på honom, han var så lång gämnfört med mig, jag var näst kortast i  klassen, förutom Fanny, hon var nog den kortaste sjuttonåringen jag någonsin sett.

”Den var bra, förutom att jag missade hela engelska lektionen för det var en sån snygg, ny kille i vår klass med namnet Justin, han har brunt hår, hasselnötsbruna ög…” Jag slutade prata eftersom Brandon höll fram pekfingret över munnen, han var nog inte så jätte intresserad av att höra hur en kille i min klass ser ut så jag bestämde mig för att hålla tyst.

”Du får hjälpa mig att göra mat, vi får göra något speciellt till mamma idag, hon kommer om två timmar. Vad vill du äta?” Han kollade på mig och log det gulliga leendet han alltid log när han var spänd eller förväntansfull.

”Öh, kanske lasagne, det är ju ändå mammas favoritmaträtt.” Jag blinkade åt honom med högra ögat och han bara nickade.

”Plocka fram sakerna så börjar vi” Jag gjorde som han sa och plockade fram, pasta, ost, köttfärs plus alla andra saker som man behöver i lasagne.
Jag kände hur min mobil vibrerade i min ficka och när jag ställt ner osten så tog jag upp den för att se vem det var.  Det var inget nummer jag kände igen.
”Eh, Brandon jag ska bara ta detta, kommer snart.” Han nickade som svar och jag gick in till mitt rum och svarade.
”Hallå, det är Megan.” Sa jag osäkert.
”Öh, hej det är Justin, den nya killen i din klass du vet.” Han andades tungt,  in och ut, in och ut.
”Eh, hej hur har du fått tag i mitt nummer?” Jag log men sedan kom jag på att han inte kunde se så jag såg nog lite fånig ut när jag stod log för mig själv.
”Jag pratade med din kompis Penelope Lopez, hon gav mig det, eftersom vi ska arbeta tillsammans på historieprojektet tänkte jag att jag kunde komma över ikväll så vi kan börja?” Jag kunde nästan höra hur han log på andra sidan luren. Men mamma skulle ju komma ikväll. Jag vill inte säga ja eftersom jag vill inte svika mamma, men jag vill och andra sidan inte säga nej för jag vill försöka bli vän med honom.
”Javisst, kom vid 19.00, jag bor på Oxewoodstreet 4B” Jag andades ut lättat för att ha kommit på ett sådant bra svar.
”Ses då, sötnos.”
”Ses.”
Kallade han mig, Megan McQuinze sötnos? Jag måste öva på hur jag ska bete mig framför honom, ska jag vara cool? Ska jag vara gullig? Äsch, jag får ta det kom det kommer. Jag ställde mig framför spegeln och rättade till min kjol som fått lite väck på sidan. Innan jag gick ut till Brandon så bytade jag min t-shirt mot en vit skjorta som jag vek upp armarna på och stoppade ner i kjolen. 
”Jo du, den nya killen, Justin kommer hem här vid sju, vi ska göra ett historieprojekt tillsammans, det ska lämnas in på torsdag och eftersom det är måndag nu så får vi lägga på ett kol.”
”Men Meg, mamma kommer hem idag, du vet att vi måste umgås med henne så mycket som möjligt när vi har chansen.” Han höjde rösten lite, han brukade aldrig höja rösten åt mig.
”Förlåt, men bli inte sur på mig.” Jag kollade ner på mina fötter och väntade på att han skulle säga något tillbaka.
”Jag är inte sur på dig Meg, det kan jag inte vara, det är jag som ska säga förlåt för att jag höjde rösten.” Jag kramade om mig och pussade mig på huvudet. ”Jag låter Justin komma hit idag, men nästa gång får du säga till innan du bestämmer. Okej?” Han satte sina händer på mina kinder och höjde mitt huvud. ”Okej?” Sa han igen.
”Förstått chefen!” Sa jag och flinade åt honom. ”Nu fixar vi maten till mamma.”

”Wow, Megan, Brandon jag visste inte att ni kunde laga mat.” Sa mamma när hon tagit en bit av lasagnen och stoppat i munnen. Jag och Brandon kollade på varandra och skrattade lite.
”Så mamma, vad vill du prata om?” Frågade Brandon och log lite mot henne.
”Jo, jag ville bara säga att jag är så hemskt ledsen att jag inte varit den mamma jag borde vara, ni två som redan förlorat en förälder ska inte få förlora en till. Förlåt mig mina älsklingar, förlåt mig så mycket.” En liten tår rann ner från hennes kind, både jag och Brandon verkade tänka samma sak för vi båda reste oss upp, gick runt bordet och kramade om vår mamma hårt.
”Vi förlåter dig mamma, vi älskar dig.” Sa vi samtidigt fast lite olika dialoger förståss.  
Jag hörde att det plingade på dörren och jag sprang för att öppna, där stod Justin med en cigg i handen och ett stort leende på läpparna.
”Tjena sötnos, får jag komma in?”

- Så, mitt andra kapitel, glöm inte att kommentera babes. 

"Vakna Megan, du är försenad!" Hörde jag Brandon skrika från köket, jag ställde mig snabbt upp, nästan för snabbt, jag kände hur det blev svart för ögonen och jag vinglade till. Jag drog av mig min stora Eminem tröja och slängde den i tvättkorgen som redan var proppfull. Jag öppnade min stora walk-in closet och kollade på alla mina kläder som hängde överallt. Jag hade alltid beslutsångest på morgnarna om vad jag skulle ha på mig. Men det fick bli en hög svart kjol, en vit t-shirt ner stoppad i kjolen plus ett par svarta ballerina skor. Jag tog skorna i handen och gick ut till Brandon i köket. 

"Wow, är du hungrig eller?" Frågade jag och kollade på all mat som stod på bordet och bara väntade på att bli uppäten. 

"Nja, inte direkt men jag tänkte att man kunde kanske ha någon förändring istället för samma morgon rutin varje dag" Han flinade mot mig och satte ner en tallrik med mackor på bordet. 

"Ja, det har du rätt i. Ska mamma äta med oss idag?" Jag kollade på honom förväntansfullt och log lite smått. 
"Nej tyvärr sis, hon åkte tidigt i morse." Såklart, som vanligt är det bara jag och Brandon som äter tillsammans. Jag slängde ut mina skor i hallen och sedan satte jag mig ner och började hugga in mat. Ostmacka efter ostmacka, när jag ätit klart tror jag att jag nästan ätit runt tio stycken. jag åt inte för jag var hungrig, jag åt mest för jag var arg och besviken på mamma. Jag tog tag i min mobil och skrev ett sms till henne. 

Till Mamma:

När ska du egentligen börja bli en riktigt mamma och umgås med dina barn, ta hand om dem. Jag kommer knappt ihåg sist du tog oss på en utflykt  jag kommer knappt ihåg hur du ser ut numera. Snälla mamma, jag ber dig. 

Inte många minuter senare skickade hon tillbaka ett sms. 

Från Mamma:
Förlåt gumman, jag gör så gott jag kan, men jag kommer aldrig bli din mamma, jag kommer vara din mor med inte din mamma, jag kommer hem 17.00 idag, se till att både du och Brandon är hemma då, jag måste prata med er! Puss.

Jag kunde inte tänka mig vad hon pratade om, tänk så ville hon inte ha oss längre, tänk så hade hon träffat en ny kille som hade mer betydelsefulla barn än oss. Nej Megan, du måste sluta oroa dig. Jag suckade och gick sedan in i badrummet för att fixa mitt smink och hår. Det blev en enkel sminkning med mascara och lite läppglans, håret borstade jag bara igenom men det såg helt perfekt ut ändå. Jag kollade klockan 10.46, nu hade jag bråttom, jag hade redan missat två lektioner. 

När jag kom in i skolkorridoren var den helt tom, det var bara några lärare som satt och drack kaffe men inga elever någonstans. Jag sprang mot mitt skåp och kollade på mitt schema engelska, inte direkt mitt favorit ämne men jag hade inte råd att missa en lektion till.

Jag öppnade dörren till klassrummet lite för hårt än vad jag trodde för när jag kollade upp hade jag allas blickar på mig, förutom en killes, han satt längs bak vid fönstret, med jacka och svarta solglasögon på. Jag kunde inte riktigt se vem han var men han verkade mystisk, på ett roligt och bra sätt.

"Så, Mrs. McQuinze, har du någon bra förklaring till att du kom försent till lektionen?" Jag kunde inte slita blicken från killen och jag kunde inte heller komma på någon bra anledning.

"Eh, väckarklockan funkade inte" Det svaret fick duga.
"Jaja, du får sätta dig där bak bredvid.. Mr. Bieber." Sa hon och pekade på platsen bredvid killen med jacka. Jag protesterade inte utan gick bara bak och satte mig där direkt. När jag hade satt mig ner så tog han av sig sin svarta jacka, under jackan hade han en ljus jeansväst, militärfärgad tröja och en grå hoodie. Han hade till och med ett långt halsband med en bricka längst ner på kedjan. 

Lärarinnan började prata om massa saker men jag kunde inte fokusera på för det flög runt massa namn i huvudet på mig. "Derek, Andy, Garret, Charlie, John, Martin" Jag måste få reda på vad killen heter. 

"Hej, jag heter Megan, du är ny här va?" Småviskade jag till killen bredvid. 

"Ja, jag kom hit idag." Hans röst var lite små krasslig, men väldigt het. Precis så en killes röst ska vara.

"Ah, vad heter du?" Jag tänkte efter, var det oförskämt att fråga det? Det fick kvitta för nu hade jag i alla fall frågat det.

Han vände huvudet mot mig. "Jag är Justin."

- Så, mitt första kapitel. Skriv vad ni tycker om det i kommentarerna. xx