Previously: ”Speak out.” Han kollade mig i ögonen och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.

”Jag vet inte hur jag ska börja.”
”Börja bara från början.”
”Okej, Justin, vad händer mellan oss? Du har undvikt mig i tre dagar nu. Jag står inte ut utan dig, berätta, vad händer mellan oss?”

Han hade nog stått och kollat på sina fötter i två minuter nu, hade han tänkt och svara idag eller? Mitt tålamod varade inte förevigt. Jag skakade på huvuvdet och med en suck började jag gå därifrån. Jag kände hur en arm tog tag om min och drog tillbaka min in i en kyss, Justins läppar. Jag har saknat dem. 
"Jag vet inte vad som händer mellan oss, men jag ska ta reda på det." Han flinade mot mig och började sedan backa där ifrån. "Hejdå Megan, jag kommer hem till dig ikväll, okej?" Jag nickade stort och vinkade sedan hejdå till honom. Ikväll? När ikväll? Jag kollade klockan 16.55, jag gissar på att ikväll menades med vid 19.00 så jag skyndade mig hem för att göra ordning där hemma. 

När jag kommit innanför dörren där hemma stog mamma och Brandon med armarna i kors, de såg inte ut att vara på så bra humör. 

"Hej?" Jag kollade fram och tillbaka på dem. "Vad är det med er?"

"Frågan är, vad är det med dig?" Sa mamma och pressade ihop läpparna. 

"Va, vänta vad snackar ni om?" Jag började nästan bli lite rädd för dem nu, Brandon hade aldrig sett så sur ut. Det måste vara något allvarligt. Mamma tog upp burken, Justins burk. Med gräset i, detta var inte bra. 

"Megan Nicole McQuinze, vad är detta?" Frågade mamma och öppnade burken. 

”Det är inte min, det är Justins.” Sa jag, varför sa jag det? Nu kommer inte Justin vilja träffa mig någon gång igen.
”Justins? Jaså? Jag vill att du ber honom komma hit idag, vill prata med honom.” Hon kollade allvarligt på mig, jag kollade på Brandon som kollade ner på sina fötter.
”Redan klart, han kommer ikväll.” Jag visste att detta inte var något bra. Jag skulle förlora Justin förevigt.

Klockan gick och den var över åtta, vart tog han vägen? Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Ville inte ringa ifall han kanske gjorde något viktigt eller liknande.

Till Justin:
Var är du? Vad menade du med ”Ikväll”? Du får inte säga att du inte kan komma för du måste, du har inget val.

Det tog inte många minuter förrän han smsade tillbaka att han kom om en kvart.  Jag gick ut till mamma för att prata med henne lite.
”Så, mamma. Snälla säg inte att jag inte får träffa honom mer, jag står inte ut utan honom. Skäll inte ut honom heller, snälla mamma. Nu när jag äntligen har hittat någon som accepterar mig för den jag är behöver du väl inte förstöra det?”
”Jag förstår att du inte vill att jag ska förstöra men jag vill samtidigt inte heller att du ska umgås med såna som håller på med såna saker, Megan du måste förstå att jag bara vill ditt bästa.”
”Om du vill mitt bästa gör du inte det.” Jag lade mina armar i kors över bröstet och gick sedan in på mitt rum och lade mig ner i sängen.  Jag tror jag slumrade till för när jag vaknade hade jag någons armar runt min kropp och jag kom inte ihåg att jag släppt in någon. Det var Justin, min Justin.
Jag vände mig om mot honom och smekte hans kind.
”Hej.”
”Tjena.” Han log lite smått men hade fortfarande sina ögon stängda. ”Vad var det du ville göra som var så himla viktigt?” Han öppnade ögonen och kollade in i mina.
”Det är inte jag som vill, det är min mamma, bäst att vi går ut där så du får höra vad hon har och säga.” Jag satte mig upp och sträckte på mina armar, jag sträckte ut min hand mot honom och han tog tag i den med sin. Sen gick vi ut hand i hand till vardagsrummet där mamma satt och löste korsord som en gammal dam.
”Mamma, du ville prata men Justin och här är han.” Justin lade sina händer på mina höfter och lutade huvudet på min axel.
”Ja, sitt ner ungdomar.” Hon visade mot handen mot tvåsitssoffan som stod mittmott henne. Eftersom Justin tog upp så pass mycket plats bestämde jag mig för att sätta mig i hans knä istället.
”Jo” Började mamma. ”Justin, jag hittade denna på Megans rum, hon sa att det var din.” Hon visade burken och jag hade skuldkänslor.
”Sa du till henne att det var min?” Viskade Justin till mig. Jag vände mig mot honom.
”Förlåt, jag menade inte..” Han höll fram sin hand mot mig och jag slutade prata.
”Jag vill inte att du träffar min dotter längre, jag vill att du går ut ur mitt hus direkt också.”
”Nej mamma, gör inte detta, du får inte gå ut Justin.” Mina tårar började rinna och jag skrek åt mamma.  ”Om du gör detta så vill du verkligen inte mitt bästa mamma.” Hon kollade på mig och skakade bara på huvudet.
”Hejdå Justin” Var det ändå hon sa, Justin puttade bort mig från hans knä och började gå mot dörren.
”Nej Justin, g-gå inte.” Jag grät riktigt mycket nu, jag hatade min mamma. Världens dåligaste mamma.
”Jag verkar inte vara speciellt välkommen här. Vi syns i skolan Megan.” Han böjde sig ner och kysste min kind innan han började jogga ut ur lägenheten. Jag väntade tills han gått ut så han inte skulle höra när jag skällde ut min mamma.
”Mamma jag hatar dig! Hur kunde du! Jag skulle försökte mitt bästa för att han skulle sluta, han höll inte på med det skitet längre.” Jag sprang in på mitt rum, efter jag stängt dörren sjönk jag bara ner för dörren, drog upp mina knän till bröstet och bara grät. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så sårad

förut. 

- Vad ska hända mellan Megan och Justin. Kommentera så skriver jag kanske ett till ikväll! xx

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, jag har bytat till blogg.se Har också börjat på en ny novell där. Bloggen hittar ni här Hoppas ni gillar den nya novellen.  Xoxo, Moah. ...

Hej allihopa!Jag har inte skrivit på länge, jag vet. Men jag kommer verkligen inte på något, jag har suttit dessa dagarna och försökt komma på en bra story men det händer inget. Så jag har tänkt mycket på att jag kanske jag börja på en ny, och pausa ...

hej allihopa, bloggplatsen på min data har börjat krångla så jag kan inte göra inlägg idag heller. eftersom det tar runt en timma att göra kapitel på data så kommer det nog ta dubbelt så långt tid att göra på mobilen och jag orkar verkligen inte sitt...

    Previously: ”Jag kanske borde åka till min flickvän.” Sa jag och hon nickade lätt. ”Ses vi igen?” Frågade hon och jag drog upp min mobil. Jag räckte över den till henne. ”Skriv in ditt nummer så ska vi nog kunna ...

  Previously: ”Du verkar som en duktig tjej.” Sa jag och hon gav mig en bitchig blick. ”Åh, du skulle bara veta vad jag kan göra.” Svarade hon och log. ”Show me.” Hon höjde på ögonbrynet. ”Är du säker? De...