Previous: "Hej, jag heter Megan, du är ny här va?" Småviskade jag till killen bredvid. 

"Ja, jag kom hit idag." Hans röst var lite små krasslig, men väldigt het. Precis så en killes röst ska vara.

"Ah, vad heter du?" Jag tänkte efter, var det oförskämt att fråga det? Det fick kvitta för nu hade jag i alla fall frågat det.

Han vände huvudet mot mig. "Jag är Justin."

- 

Justin, varför tänkte jag inte på det namnet? Han såg precis ut som en Justin. Denna killen var helt perfekt, med det håret som stod upp i mitten och rakat på sidorna, med de hasselnötsbruna ögonen, med de käkbenen som syndes lagom mycket, jag kunde inte beskriva hur perfekt han var. Nej Megan, du måste fokusera på lektionen nu. 

"Så gott folk, slut för idag, plocka ihop era saker och sen kan ni gå." Lärarinnan log efter hon pratat färdigt. Hade jag verkligen missat en hel lektion? Jag får fråga någon av mina kompisar vad hon snackat om. Jag sprang ifatt Penelope som gick ungefär fem meter framför mig med headset i öronen, ensam. 

"Hej Pen." Sa jag och log stort mot henne och hon log tillbaka. 

"Hej du!" Sa hon glatt. "Jag såg att du har fått lite kontakt med den nya killen, Justin var det va?" Sa hon och vickade på ögonbrynen. 

"Ja, jag tänkte alldeles för mycket på honom, jag missade allt som lärarinnan sa, kan du kanske berätta för mig?" Jag log ett snett leende och Pen nickade bara som svar.

"Jo, först och främst ska vi inte ha någon historia idag, för Georgie är sjuk och de fick inte in någon vikarie. För det andra, vi ska ha ett historieprojekt om 70-talet och du ska jobba med självaste Justin. För det tredje, vi har läxa tills imorgon att skriva om en person vi ser upp till, till engelskan." Hon pustade ut och andades in mycket luft eftersom hon inte tagit någon paus när hon pratat. 

"Va? Allvarligt ska jag jobba med Justin, herregud, det kommer bli så spännande." Jag hoppade glatt upp och ner och klappade med händerna, Pen kollade bara på mig som att jag var helt dum i huvudet. 

"Öh, ja det var ju coolt” Sa jag efter jag slutat hoppa upp och ner som en idiot. När jag tänkte efter så upptäckte jag nog hur dum jag egentligen såg ut, jag såg nog ut som ett fån nu också när jag stod och log för mig själv. Det hände inte mycket resten av dagen, vi hade matte och svenska sen gick jag hem.

När jag kom hem välkomnades jag av en stor kram från Brandon.

”Tja syrran, hur var skolan?” Jag kollade upp på honom, han var så lång gämnfört med mig, jag var näst kortast i  klassen, förutom Fanny, hon var nog den kortaste sjuttonåringen jag någonsin sett.

”Den var bra, förutom att jag missade hela engelska lektionen för det var en sån snygg, ny kille i vår klass med namnet Justin, han har brunt hår, hasselnötsbruna ög…” Jag slutade prata eftersom Brandon höll fram pekfingret över munnen, han var nog inte så jätte intresserad av att höra hur en kille i min klass ser ut så jag bestämde mig för att hålla tyst.

”Du får hjälpa mig att göra mat, vi får göra något speciellt till mamma idag, hon kommer om två timmar. Vad vill du äta?” Han kollade på mig och log det gulliga leendet han alltid log när han var spänd eller förväntansfull.

”Öh, kanske lasagne, det är ju ändå mammas favoritmaträtt.” Jag blinkade åt honom med högra ögat och han bara nickade.

”Plocka fram sakerna så börjar vi” Jag gjorde som han sa och plockade fram, pasta, ost, köttfärs plus alla andra saker som man behöver i lasagne.
Jag kände hur min mobil vibrerade i min ficka och när jag ställt ner osten så tog jag upp den för att se vem det var.  Det var inget nummer jag kände igen.
”Eh, Brandon jag ska bara ta detta, kommer snart.” Han nickade som svar och jag gick in till mitt rum och svarade.
”Hallå, det är Megan.” Sa jag osäkert.
”Öh, hej det är Justin, den nya killen i din klass du vet.” Han andades tungt,  in och ut, in och ut.
”Eh, hej hur har du fått tag i mitt nummer?” Jag log men sedan kom jag på att han inte kunde se så jag såg nog lite fånig ut när jag stod log för mig själv.
”Jag pratade med din kompis Penelope Lopez, hon gav mig det, eftersom vi ska arbeta tillsammans på historieprojektet tänkte jag att jag kunde komma över ikväll så vi kan börja?” Jag kunde nästan höra hur han log på andra sidan luren. Men mamma skulle ju komma ikväll. Jag vill inte säga ja eftersom jag vill inte svika mamma, men jag vill och andra sidan inte säga nej för jag vill försöka bli vän med honom.
”Javisst, kom vid 19.00, jag bor på Oxewoodstreet 4B” Jag andades ut lättat för att ha kommit på ett sådant bra svar.
”Ses då, sötnos.”
”Ses.”
Kallade han mig, Megan McQuinze sötnos? Jag måste öva på hur jag ska bete mig framför honom, ska jag vara cool? Ska jag vara gullig? Äsch, jag får ta det kom det kommer. Jag ställde mig framför spegeln och rättade till min kjol som fått lite väck på sidan. Innan jag gick ut till Brandon så bytade jag min t-shirt mot en vit skjorta som jag vek upp armarna på och stoppade ner i kjolen. 
”Jo du, den nya killen, Justin kommer hem här vid sju, vi ska göra ett historieprojekt tillsammans, det ska lämnas in på torsdag och eftersom det är måndag nu så får vi lägga på ett kol.”
”Men Meg, mamma kommer hem idag, du vet att vi måste umgås med henne så mycket som möjligt när vi har chansen.” Han höjde rösten lite, han brukade aldrig höja rösten åt mig.
”Förlåt, men bli inte sur på mig.” Jag kollade ner på mina fötter och väntade på att han skulle säga något tillbaka.
”Jag är inte sur på dig Meg, det kan jag inte vara, det är jag som ska säga förlåt för att jag höjde rösten.” Jag kramade om mig och pussade mig på huvudet. ”Jag låter Justin komma hit idag, men nästa gång får du säga till innan du bestämmer. Okej?” Han satte sina händer på mina kinder och höjde mitt huvud. ”Okej?” Sa han igen.
”Förstått chefen!” Sa jag och flinade åt honom. ”Nu fixar vi maten till mamma.”

”Wow, Megan, Brandon jag visste inte att ni kunde laga mat.” Sa mamma när hon tagit en bit av lasagnen och stoppat i munnen. Jag och Brandon kollade på varandra och skrattade lite.
”Så mamma, vad vill du prata om?” Frågade Brandon och log lite mot henne.
”Jo, jag ville bara säga att jag är så hemskt ledsen att jag inte varit den mamma jag borde vara, ni två som redan förlorat en förälder ska inte få förlora en till. Förlåt mig mina älsklingar, förlåt mig så mycket.” En liten tår rann ner från hennes kind, både jag och Brandon verkade tänka samma sak för vi båda reste oss upp, gick runt bordet och kramade om vår mamma hårt.
”Vi förlåter dig mamma, vi älskar dig.” Sa vi samtidigt fast lite olika dialoger förståss.  
Jag hörde att det plingade på dörren och jag sprang för att öppna, där stod Justin med en cigg i handen och ett stort leende på läpparna.
”Tjena sötnos, får jag komma in?”

- Så, mitt andra kapitel, glöm inte att kommentera babes. 

 

cornelia

21 januari 2013 22:24

MEEEER <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, jag har bytat till blogg.se Har också börjat på en ny novell där. Bloggen hittar ni här Hoppas ni gillar den nya novellen.  Xoxo, Moah. ...

Hej allihopa!Jag har inte skrivit på länge, jag vet. Men jag kommer verkligen inte på något, jag har suttit dessa dagarna och försökt komma på en bra story men det händer inget. Så jag har tänkt mycket på att jag kanske jag börja på en ny, och pausa ...

hej allihopa, bloggplatsen på min data har börjat krångla så jag kan inte göra inlägg idag heller. eftersom det tar runt en timma att göra kapitel på data så kommer det nog ta dubbelt så långt tid att göra på mobilen och jag orkar verkligen inte sitt...

    Previously: ”Jag kanske borde åka till min flickvän.” Sa jag och hon nickade lätt. ”Ses vi igen?” Frågade hon och jag drog upp min mobil. Jag räckte över den till henne. ”Skriv in ditt nummer så ska vi nog kunna ...

  Previously: ”Du verkar som en duktig tjej.” Sa jag och hon gav mig en bitchig blick. ”Åh, du skulle bara veta vad jag kan göra.” Svarade hon och log. ”Show me.” Hon höjde på ögonbrynet. ”Är du säker? De...