"Vakna Megan, du är försenad!" Hörde jag Brandon skrika från köket, jag ställde mig snabbt upp, nästan för snabbt, jag kände hur det blev svart för ögonen och jag vinglade till. Jag drog av mig min stora Eminem tröja och slängde den i tvättkorgen som redan var proppfull. Jag öppnade min stora walk-in closet och kollade på alla mina kläder som hängde överallt. Jag hade alltid beslutsångest på morgnarna om vad jag skulle ha på mig. Men det fick bli en hög svart kjol, en vit t-shirt ner stoppad i kjolen plus ett par svarta ballerina skor. Jag tog skorna i handen och gick ut till Brandon i köket. 

"Wow, är du hungrig eller?" Frågade jag och kollade på all mat som stod på bordet och bara väntade på att bli uppäten. 

"Nja, inte direkt men jag tänkte att man kunde kanske ha någon förändring istället för samma morgon rutin varje dag" Han flinade mot mig och satte ner en tallrik med mackor på bordet. 

"Ja, det har du rätt i. Ska mamma äta med oss idag?" Jag kollade på honom förväntansfullt och log lite smått. 
"Nej tyvärr sis, hon åkte tidigt i morse." Såklart, som vanligt är det bara jag och Brandon som äter tillsammans. Jag slängde ut mina skor i hallen och sedan satte jag mig ner och började hugga in mat. Ostmacka efter ostmacka, när jag ätit klart tror jag att jag nästan ätit runt tio stycken. jag åt inte för jag var hungrig, jag åt mest för jag var arg och besviken på mamma. Jag tog tag i min mobil och skrev ett sms till henne. 

Till Mamma:

När ska du egentligen börja bli en riktigt mamma och umgås med dina barn, ta hand om dem. Jag kommer knappt ihåg sist du tog oss på en utflykt  jag kommer knappt ihåg hur du ser ut numera. Snälla mamma, jag ber dig. 

Inte många minuter senare skickade hon tillbaka ett sms. 

Från Mamma:
Förlåt gumman, jag gör så gott jag kan, men jag kommer aldrig bli din mamma, jag kommer vara din mor med inte din mamma, jag kommer hem 17.00 idag, se till att både du och Brandon är hemma då, jag måste prata med er! Puss.

Jag kunde inte tänka mig vad hon pratade om, tänk så ville hon inte ha oss längre, tänk så hade hon träffat en ny kille som hade mer betydelsefulla barn än oss. Nej Megan, du måste sluta oroa dig. Jag suckade och gick sedan in i badrummet för att fixa mitt smink och hår. Det blev en enkel sminkning med mascara och lite läppglans, håret borstade jag bara igenom men det såg helt perfekt ut ändå. Jag kollade klockan 10.46, nu hade jag bråttom, jag hade redan missat två lektioner. 

När jag kom in i skolkorridoren var den helt tom, det var bara några lärare som satt och drack kaffe men inga elever någonstans. Jag sprang mot mitt skåp och kollade på mitt schema engelska, inte direkt mitt favorit ämne men jag hade inte råd att missa en lektion till.

Jag öppnade dörren till klassrummet lite för hårt än vad jag trodde för när jag kollade upp hade jag allas blickar på mig, förutom en killes, han satt längs bak vid fönstret, med jacka och svarta solglasögon på. Jag kunde inte riktigt se vem han var men han verkade mystisk, på ett roligt och bra sätt.

"Så, Mrs. McQuinze, har du någon bra förklaring till att du kom försent till lektionen?" Jag kunde inte slita blicken från killen och jag kunde inte heller komma på någon bra anledning.

"Eh, väckarklockan funkade inte" Det svaret fick duga.
"Jaja, du får sätta dig där bak bredvid.. Mr. Bieber." Sa hon och pekade på platsen bredvid killen med jacka. Jag protesterade inte utan gick bara bak och satte mig där direkt. När jag hade satt mig ner så tog han av sig sin svarta jacka, under jackan hade han en ljus jeansväst, militärfärgad tröja och en grå hoodie. Han hade till och med ett långt halsband med en bricka längst ner på kedjan. 

Lärarinnan började prata om massa saker men jag kunde inte fokusera på för det flög runt massa namn i huvudet på mig. "Derek, Andy, Garret, Charlie, John, Martin" Jag måste få reda på vad killen heter. 

"Hej, jag heter Megan, du är ny här va?" Småviskade jag till killen bredvid. 

"Ja, jag kom hit idag." Hans röst var lite små krasslig, men väldigt het. Precis så en killes röst ska vara.

"Ah, vad heter du?" Jag tänkte efter, var det oförskämt att fråga det? Det fick kvitta för nu hade jag i alla fall frågat det.

Han vände huvudet mot mig. "Jag är Justin."

- Så, mitt första kapitel. Skriv vad ni tycker om det i kommentarerna. xx

 

JB

20 januari 2013 22:52

Bra ett kapitel till

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, jag har bytat till blogg.se Har också börjat på en ny novell där. Bloggen hittar ni här Hoppas ni gillar den nya novellen.  Xoxo, Moah. ...

Hej allihopa!Jag har inte skrivit på länge, jag vet. Men jag kommer verkligen inte på något, jag har suttit dessa dagarna och försökt komma på en bra story men det händer inget. Så jag har tänkt mycket på att jag kanske jag börja på en ny, och pausa ...

hej allihopa, bloggplatsen på min data har börjat krångla så jag kan inte göra inlägg idag heller. eftersom det tar runt en timma att göra kapitel på data så kommer det nog ta dubbelt så långt tid att göra på mobilen och jag orkar verkligen inte sitt...

    Previously: ”Jag kanske borde åka till min flickvän.” Sa jag och hon nickade lätt. ”Ses vi igen?” Frågade hon och jag drog upp min mobil. Jag räckte över den till henne. ”Skriv in ditt nummer så ska vi nog kunna ...

  Previously: ”Du verkar som en duktig tjej.” Sa jag och hon gav mig en bitchig blick. ”Åh, du skulle bara veta vad jag kan göra.” Svarade hon och log. ”Show me.” Hon höjde på ögonbrynet. ”Är du säker? De...